ENERGIPOLITIK

”Nästa kommission behöver undvika kulturkriget om kraftslagen”

Den europeiska energipolitiken behöver mer sans och balans i debatten och fossilfria kraftslag måste sluta ställas mot varandra, skriver Stefan Kvarfordt.

De senaste veckorna i svensk energipolitik har minst sagt varit händelserika. Centerpartiet gjorde i samband med partistämman häromveckan ett historiskt skifte i sin kärnkraftspolitik. Partiet beslutade då bland annat om en ny inställning till det energipolitiska målet, att Sverige ska ha ett fossilfritt energisystem till 2040, istället för tidigare mål om 100 procent förnybart.

Samtidigt deklarerade också stämman att den stödjer regeringens förslag att Sverige bör tillåta fler än tio reaktorer i drift. Socialdemokraterna gav å sin sida samma välkomna besked om att stödja ett borttagande av begränsningen på antal tillåtna reaktorer på en presskonferens i början av oktober.

”Kritiken från bland annat Frankrike lät inte vänta på sig.”

Men det är inte bara i Sverige som den energipolitiska kartan ritas om. Just nu flyttas de tektoniska plattorna i den europeiska kärnkraftsdebatten. I våras menade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen att kärnkraften inte är strategisk för klimatomställningen och utfasningen av fossila bränslen i Europa.

Kritiken från bland annat Frankrike lät inte vänta på sig. Mycket har hänt sedan dess. Och det är då inte bara att den franska kärnkraftsalliansen ”Nuclear Alliance” verkar samla ihop nya medlemsländer. Häromveckan skrev den polska premiärminister Mateusz Morawiecki under ett konstruktionskontrakt för det första kärnkraftverket vid Lubiatowo-Kopalino-sajten i Pommern.

Totalt planeras sex reaktorer nordväst om Gdansk och väntas stå klara 2033 – och ersätta kolkraft i det land i EU som har den smutsigaste energiproduktionen. Grannlandet Slovakien är samtidigt på gång med två nya reaktorer utöver nuvarande fyra. Nederländerna planerar samtidigt för att två nya kärnkraftverk står klara 2035 och då producera 13 procent av all el som förbrukas i landet. I Finland, som tidigare i år startade produktion i Europas nu största kärnreaktor, Olkiluoto 3, tas samtidigt även första konkreta stegen för att bygga små modulära reaktorer (SMR).

”Kulturkrig om kraftslag mellan stormakterna.”

Tillbaka i Paris florerar ryktet att Macron har villkorat sitt stöd till Ursula von der Leyens kandidatur som kommissionsordförande under nästa mandatperiod med att Frankrike får igenom fördelaktiga regler för den franska kärnkraften genom så kallade CFD-kontrakt i den pågående förhandlingen om uppdaterade regler för europeisk elmarknadsdesign.

Det har under året rasat vad som närmast kan beskrivas som ett kulturkrig om kraftslag mellan stormakterna. Nämnd elmarknadsdesignslagstiftning är nu en veritabel kraftmätning mellan stormakterna inför EU:s ministermöte i energirådet den 17 oktober. I veckan hade Frankrike och Tyskland ett eget, bilateralt energitoppmöte där ambitionen var att lösa ut omedelbara knutar på energiområdet men även sätta riktningen för det framtida samarbetet. Att döma av uttalanden efter mötet ett steg i rätt riktning men framgången i energifrågan inte fullständig.

”Välkommet med den tillnyktringen vi ser på många håll i Europa i kärnkraftsfrågan.”

Även om stormakterna Frankrike och Tyskland fortsatt träter är det givetvis välkommet med den tillnyktringen vi ser på många håll i Europa i kärnkraftsfrågan. Det den europeiska energipolitiken behöver mer än allt annat är sans och balans i debatten och att fossilfria kraftslag slutas ställas mot varandra.

Den Europeiska unionen har sedan några år tillbaka etablerat ett mål om att uppnå klimatneutralitet till 2050 – i linje med Parisavtalet. Den utfasningen av fossila bränslen som energikälla och den infasning av fossilfri el som detta kräver i Europa är ett enormt teknikskifte som innebär att mycket ny kraftproduktion måste till.

”Debatten hamnar alltför ofta i en kraftmätning mellan förespråkare för kärnkraft mot förespråkare för förnybar kraft.”

Den europeiska branschorganisationen för energiproducenterna, Eurelectric, estimerar till exempel att efterfrågan på el kommer öka mellan 66 och 93 procent mellan 2015 och 2050. I denna analys - liksom i Svenskt Näringslivs egen Scenarioanalys om elsystemet 2050 – har såväl planerbar som förnybar elproduktion viktiga roller i det mest kostnadseffektiva systemet 2050.

Debatten vi ser nu, såväl den svenska som den europeiska, hamnar fortfarande tyvärr alltför ofta i en kraftmätning mellan förespråkare för kärnkraft mot förespråkare för förnybar kraft. Regeringen borde i den europeiska debatten tidigt och tydligt sälla sig till en linje med krav på att nästa EU-kommission framhäver teknikneutralitet snarare än premierar enskilda kraftslag.

Lika mycket som Sverige behöver de positiva besked som Centerpartiet och Socialdemokraterna givit de senaste veckorna behöver Europa under nästa EU-kommission röra sig mot en politik som likställer alla de fossilfria kraftslag vi behöver för att realisera klimatomställningen. Under tiden får vi hoppas på att den tillfälliga tyska-franska vänskapen i energifrågan består.