DEN SVENSKA EKONOMIN

”Därför blir svenskens ekonomi Riksbankens krockkudde”

Om man tycker att den inhemska ekonomin inte ska styras av det internationella kostnadstrycket får man nog ge upp dagens inflationsmål, konstaterar Kerstin Hallsten, chefsekonom på Industriarbetsgivarna.

Riksbanken har sedan 1995 haft ett mål för inflationen på två procent. När det infördes kom vi från en period med hög inflation. Förväntan var att Riksbanken skulle få kämpa med att hålla ned inflationen. I stället blev den största utmaning det motsatta. I genomsnitt har inflationen mellan 1995 och 2020 legat på drygt 1 procent.

Vad är då inflation? Inflation är en ökning av den allmänna prisnivån – alltså att priserna på de flesta varor och tjänster stiger. Som mått används ofta ett konsumentprisindex som mäter priset på en genomsnittlig korg med en mängd olika varor och tjänster. Är det bara ett fåtal priser som ändras kallas det i stället för en relativ prisförändring.

Penningpolitiken påverkar inflationen via olika kanaler, där den dominerande går via företagens och hushållens möjlighet att investera och konsumera. Höjs räntan minskar efterfrågan och detta dämpar kostnads- och prisökningstakten.

Alla priser går dock inte att påverka. Framför allt varor som är utsatta för internationell konkurrens styrs i stor utsträckning av utvecklingen på de internationella marknaderna. Det handlar dels om de varor vi importerar, dels om inhemskt producerade produkter. Dessa varor ska dock transporteras runt i Sverige, lagras och säljas. De kostnader som uppstår då påverkar slutpriset på produkterna som säljs i Sverige. Och de här kostnaderna kan Riksbanken påverka.

När priser stiger brett är det helt centralt att Riksbanken stramar åt så att inte det högre kostnadstrycket biter sig fast.

När det gäller priset på importerade varor styrs dessa även av växelkursen. En högre ränta i Sverige kan leda till att växelkursen stärks. Detta gör att priserna på importerade varor mätt i kronor blir billigare. Men det har visat sig vara väldigt svårt för en liten centralbank som Riksbanken att kunna påverka kronkursen. Ni kanske minns när Riksbanken höjde reporäntan till 500 procent för att försöka stötta kronan. Det skedde utan framgång. Riksbanken lyfter också ofta att det är stor osäkerhet i växelkursprognoserna och att växelkursen dessutom inte varit en viktig drivkraft för inflationen på senare tid.

Slutligen har vi framför allt tjänstepriser där den internationella konkurrensen är svag. Här kan Riksbanken mer direkt påverka pris och kostnadstrycket.

Vad betyder då detta i dagens situation? Först kan man konstatera att när inflationen drevs upp av enbart stigande elpriser handlade det om en relativprisförändring – inte om inflation. När sedan elprishöjningarna spred sig i samhället och gjorde att exempelvis pizzan blev dyrare för att det bland annat krävdes mycket el att värma ugnarna steg priserna brett och vi fick då inflation i dess sanna bemärkelse. När priser stiger brett är det helt centralt att Riksbanken stramar åt så att inte det högre kostnadstrycket biter sig fast. Annars finns en risk att det uppkommer en kostnads- och inflationsspiral. Att bryta en sådan är mycket kostsamt för samhället.

Vi kan inte styra globala priser, inte heller växelkursen i någon större utsträckning, alltså blir det den inhemska ekonomin och priserna som får fungera krockkudde.

Och vad kan Riksbanken göra åt den höga inflationen? De höga elpriserna drivs av kriget i Ukraina, den tyska elmarknaden, nedstängda kärnkraftverk och av vädret. Självklart kan Riksbanken inte göra något åt krig, väder eller mängden el som produceras.

Växelkursen? Nja, det är också svårt. Intressant är dock att Riksbanken i sin senaste rapport nästan ber om en starkare krona, de skriver ”En starkare krona vore i det här läget önskvärd”. Vi får se om Riksbankens önskan uppfylls och om man har hittat ett nytt sätt att bedriva penningpolitik.

Vad återstår? Jo, de inhemska priserna och det inhemska kostnadstrycket. För att uppnå inflationsmålet måste Riksbanken bromsa efterfrågan så att den inhemskt genererade inflation dämpas. Vi kan inte styra globala priser, inte heller växelkursen i någon större utsträckning, alltså blir det den inhemska ekonomin och priserna som får fungera krockkudde. Det är konsekvensen av att ha ett inflationsmål i ett litet land. Det kan kanske kännas frustrerande. Men vi får inte glömma bort att vi under många, många år haft en väldigt låg inflation drivet av globaliseringen och därmed en press nedåt från internationella priser.

Om man tycker att den inhemska ekonomin inte ska styras av det internationella kostnadstrycket får man nog driva att vi ska ge upp dagens inflationsmål.

Om krönikören

Kerstin Hallsten är chefsekonom Industriarbetsgivarna.