EU:S FRAMTID

”Vi måste samarbeta mer med våra vänner”

Den tekniska utvecklingen — och vem som leder den — är en av de avgörande framtidsfrågorna. Därför måste världens demokratier knyta än starkare band med varandra och se till att öka utbytet. Det skriver Karl Lallerstedt.

Putins krig i Ukraina är förskräckligt – men på sikt finns ett allvarligare hot mot den fria världen. Lösningen på det problemet kräver mer handel och än närmare samarbete med våra vänner

Alla har noterat Rysslands “speciella militära operation” i Ukraina. Städer som jämnats med marken. Sönderbombad infrastruktur. Tvångsdeportering av barn. Kärnkraftverk som ockuperas. Och utifall det inte hade räckt så hotar Putin med kärnvapen för att garantera att ingen glömmer bort honom, och kriget.

Och det är inte bara nyhetsrubrikerna som märks. Mat och energipriserna har skjutit i höjden, och inflationen har trollat bort flera års reallöneökningar också här i Sverige.

Detta krig kan vara avgörande för Europas, och Västvärldens framtid. Och det syns här och nu. Alla förstår att att det är viktigt på riktigt.

En och annan klimataktivist kanske till och med blir sur för att kriget får såpass mycket uppmärksamhet att folk glömmer bort de långsiktiga miljöutmaningar världen står inför.

Tyvärr är detta hur människan fungerar, tendensen att fokusera på pågående akuta problem snarare än utmaningar över tid.

Det pågår idag en intensiv kamp för framtida ekonomiskt och teknologiskt ledarskap mellan Kina och USA.

Men vi måste klara av att fokusera både på omedelbara problem och långsiktiga problem. Och självfallet finns det många fler hot än vad Putin hittar på i Ukraina, eller hur stora våra koldioxidutsläpp är. Naturkatastrofer, hot mot vår demokrati på grund av intern polarisering, en ny pandemi. Listan kan göras lång.

Utmaningen är att vi måste kunna fokusera på många bollar samtidigt. Även vissa hot som kanske aldrig inträffar. Släpper vi fokus på någon av bollarna, och inte förbereder oss, är risken att det går riktigt illa.

Över tid är sannolikheten att en viss risk manifesterar och allvaret av dess konsekvenser det som borde avgöra hur högt vi prioriterar frågan. Utifrån dessa kriterier — sannolikheten och allvaret av konsekvenserna — finns det en fråga som verkligen sticker ut.

Vi är idag i en tidsålder där den tekniska utvecklingen går oerhört fort. Vissa nyckelteknologier kan komma att ge dess innehavare avgörande militära fördelar.

Därför pågår idag en intensiv kamp för framtida ekonomiskt och teknologiskt ledarskap mellan Kina och USA. Om Kina vinner detta race finns en påtaglig risk att de skulle använda sin teknologiska överlägsenhet för att skada de som uppfattas hota dem – och även Sverige uppfattas vara ett hot för Kina.

Det största existentiella hotet för en diktatur med kärnvapen är inte ett militärt anfall från demokratier — något som är ytterst osannolikt — men snarare risken att folket reser sig mot regimen. Fria samhällens existens utgör därför ett hot i sig, då de utgör exempel på en mer attraktiv levnadsmodell för befolkningen. Ett fritt och blomstrande Ukraina är till exempel ett betydligt större hot för den ryska regimen än NATO:s militära makt. Den ökade repressionen i Hong Kong och den höjda svansföringen i Taiwan-frågan de senaste åren visar hur öppna samhällen uppfattas som en farlig nagel i ögat även för regimen i Peking.

I det långa loppet är välmående fria samhällen längre bort från hemmaplan också ett problem för repressiva regimer. EU:s, USA:s, Japans och andra ledande demokratiers fortsatta relativa välmående är något som uppfattas som provocerande och farligt. Därför kan man räkna med att ett Kina som blir ekonomiskt, teknologisk och militärt dominant skulle göra allt i sin makt för att splittra, försvaga och dominera sina ideologiska motståndare.

Fria samhällens existens utgör ett hot i sig, då de är exempel på en mer attraktiv levnadsmodell för befolkningen.

Om vi tänker i årtionden är därför den tekniska utvecklingen — och vem som leder den — en av de avgörande framtidsfrågorna. Värderar vi vår frihet finns därför inget acceptabelt alternativ till att vi, det vill säga demokratierna, fortsätter att leda den tekniska utvecklingen.

Utmaningen är att Kina, med sina 1,4 miljarder invånare, är en enskild marknad där kommunistpartiet dessutom har enorm kapacitet att koncentrera landets resurser i önskad riktning. På andra sidan har USA, en befolkning på 330 miljoner. Redan idag är Kina världens största ekonomi om man räknar i termer av köpkraftsparitet, och dess övertag lär bara öka över tid. Med tiden på sin sida finns en påtaglig risk att Kina vinner det pågående teknologiska racet.

Det finns endast ett sätt att förhindra detta. Det kräver att världens demokratier samarbetar än närmare, så att vår gemensamma ekonomiska bas är störst. Vi måste därför kontinuerligt verka för än närmare frihandel and starkare säkerhetspolitiskt samarbete med våra vänner. Det kommer att kräva uppoffringar och kompromisser från alla parter, men som Churchill sade: “Det finns bara en sak som är värre än att kämpa med allierade, och det är att kämpa utan dem”.

Om krönikören

Karl Lallerstedt är till vardags förste analytiker på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.