DET SVENSKA LANTBRUKET

Grisbonden riskminimerar: "Vi tänker oss för"

Johan Eriksson, grisbonde och ordförande för Sveriges grisföretagare. Bild: Pontus Lundahl/TT

Djur (TT)

Grisbonden Johan Eriksson bor några mil från smittskyddszonen. Han var förberedd på att den afrikanska svinpesten skulle nå Sverige. När den nu slagit till i närheten har han vidtagit säkerhetsåtgärder.

– De som behöver gå in i stallen gör det, men inga andra, säger Eriksson.

På Johan Erikssons gård i Mycklinge i Västmanland har det rått febril aktivitet sedan smittlarmet kom. Han är ordförande i Sveriges Grisföretagare och telefonen ringer konstant, när uppfödare och framför allt journalister jagar honom.

Dessutom ligger gården, med drygt 5 000 grisar, bara några mil från smittskyddszonen. Det finns vildsvin i området, och därmed en risk att smittan också ska leta sig hit.

– Det är en oro, den får hanteras med sunt förnuft, säger han.

Han beskriver det som ett “förhöjt säkerhetstänk”.

– Vi tänker oss för med våra skogspromenader och kläder. Det är riskminimering. De som behöver gå in i stallen gör det, men inga andra.

Förberett sig

Grisuppfödare inne i zonen måste stängsla av runt stall och foderutrymmen.

– Vi har sett till att vi har tillgång till stängsel om zonen skulle utvidgas, säger Johan Eriksson.

Skulle smittan nå en grisgård skulle det vara allvarligt.

– Det är omfattande och bekymmersamt för den enskilde bonden.

Att den afrikanska svinpesten skulle kunna nå Sverige har grisföretagarna varit beredda på. De har genomgått smittskyddsprogram och har handlingsplaner. Under två år har man arbetat med krisövningar och en ny övning var planerad till hösten.

– Vi har tillsammans med Jordbruksverket och SVA förberett oss på det här.

"Ledsen och bekymrad"

Maria Rönnberg Bylund bor i närheten av skogen i Fagersta. Hon brukar köra terränglöpning, plocka svamp och bär i närområdet, något som det nu är stopp i och med förbudet att vara ute i skog och mark.

– Ja, hur reagerar man? Jag är ju van vid att vara ute i skogen nästan varje dag. Det är klart att man blir ledsen och bekymrad, säger hon.

Hon säger att det finns en hel del vildsvin i skogarna, och att de har synts till vid sopstationen i många år.

Hon är aktiv i Fagersta Orienteringsklubb, som drabbas hårt av restriktionerna. Först var det pandemin som satte stopp för arrangemangen. Nu kommer nästa smitta och ställer till det.

– Vi påverkas så klart på en gång i och med att vi får ställa in all vår verksamhet. Även om det här hävs någon gång i vår så blir det svårt att arrangera något även nästa år, det tar så otroligt lång tid att förbereda tävlingar.

– Det känns tråkigt. Men samtidigt, man kommer så klart att göra allt för att det inte ska spridas vidare. Det vore ännu tråkigare om det skulle spridas vidare till andra områden. Vi kan ju alltid flytta på oss, och springa i andra skogar.

Gustav Sjöholm/TT