KLIMATOMSTÄLLNINGEN
Miljötolkning hotar svensk nyckelproduktion – klassas som avfall: ”Vi är besvikna”
Otydlig tillämpning av miljöregler hotar Sveriges enda producent av ferrokrom, vilket i nästa steg kan slå hårt mot Europas industri. Nu vill Vargön Alloys se tydligare regler. ”Branschkollegor i exempelvis Finland och Tyskland kan nyttiggöra sin slagg”, säger Annelie Papadopoulos, chef för metallurgi och hållbarhet.
Ferrokrom är en avgörande råvara för Europas produktion av rostfritt stål och specialstål, som används inom bland annat energi-, transport- och försvarsindustrin. Vargön Alloys AB i Västsverige är Sveriges enda producent av ferrokrom och utgör en viktig del av Europas industriella försörjning. Samtidigt hotas verksamheten av snabbt växande slaggupplag – ett resultat av flera års osäkerhet kring hur avfallslagstiftningens biproduktskriterier ska tillämpas i praktiken.
Otydliga miljöregler och en ändrad tolkning av avfallslagstiftningen hotar Vargön Alloys, Sveriges enda producent av ferrokrom.
Företagets ferrokromslagg klassas nu som avfall i stället för biprodukt, vilket gör den svår att använda i bygg- och anläggningsprojekt.
Det har lett till snabbt växande slaggupplag på över en miljon ton och risk för att produktionen på sikt måste stoppas.
Kunder avskräcks av ökade kostnader och administration kopplade till avfallsklassningen och väljer andra material.
Vargön Alloys pekar på att liknande slagg nyttiggörs i andra EU-länder som Finland och Tyskland, trots samma övergripande lagstiftning.
Branschorganisationen Jernkontoret kräver nu tydligare EU-regler för biprodukter för att skapa förutsägbarhet och möjliggöra cirkulära materialflöden.
Även avsaknaden av tydlig vägledning för hur miljöriskanalyser ska utformas har i realiteten omöjliggjort klassificeringen av ferrokromslaggen som en biprodukt, enligt Annelie Papadopoulos, chef för metallurgi och hållbarhet på Vargön Alloys.
”Vi är besvikna över hur frågan har utvecklats och över hur svårt det varit att få tydlighet i tillämpningen.”
Företaget arbetar nu intensivt för att sätta materialet på marknaden som en fullgod resurs och därigenom säkra verksamhetens långsiktiga ekonomi. Om osäkerheten består riskerar produktionen på sikt att behöva stoppas, eftersom slaggen produceras parallellt med legeringen som en del av tillverkningsprocessen.
– Vi är besvikna över hur frågan har utvecklats och över hur svårt det varit att få tydlighet i tillämpningen, säger hon.
Anläggningen ligger vid Göta älv, nära Trollhättan och Vänersborg, och sysselsätter cirka 220 personer. Företaget har rötter i 1870-talet och har producerat legeringar sedan 1912. Produktionen pågår dygnet runt och ferrokromprocessen genererar stora mängder slagg, cirka 1,7 ton slagg per ton producerad legering. Slagg är därmed en ofrånkomlig restprodukt som historiskt har använts i bygg- och anläggningsprojekt i stor omfattning.
Ny tolkning – klassas som avfall
Ferrokromslaggen, som är REACH-registrerad, har tidigare klassats som biprodukt för användning i vissa applikationer såsom asfalt och betong. Efter en ändrad tolkning från Länsstyrelsen i Västra Götaland klassas materialet numera generellt som avfall.
När materialet är klassat som avfall ökar bördan kraftigt för kunderna, i form av krav på anmälan om användning alternativt tillståndsansökan. Ökad administration och högre kostnader gör att potentiella kunder väljer andra alternativ till sina bygg- och anläggningsändamål.
I dag finns över en miljon ton slagg hos Vargön Alloys AB. Utan möjlighet att avsätta slaggen som biprodukt på marknaden återstår i praktiken endast deponi. Extern deponering av den slagg som genereras i ferrokromproduktionen medför enligt företaget oproportionerligt höga kostnader, inte minst eftersom mängden slagg i förhållande till den färdiga produkten är betydande. Detta trots att materialet, vid korrekt användning, har goda förutsättningar att ingå i ett cirkulärt resursflöde.
Osäkerhet drabbar investeringar
Vargön Alloys efterlyser därför tydligare regler och en mer förutsägbar tillämpning av miljölagstiftningen – och understryker att det är bråttom. I andra EU-länder hanteras liknande material annorlunda, trots gemensam EU-lagstiftning.
– Vi har branschkollegor i exempelvis Finland och Tyskland med jämförbara förutsättningar som kan nyttiggöra sin slagg, säger Annelie Papadopoulos, och konstaterar att osäkerheten i Sverige redan i dag hämmar långsiktiga investeringar.
Vargön Alloys och branschen i stort driver nu på för ny lagstiftning på EU-nivå.
Branschorganisationen Jernkontoret menar att problemen över åren varit återkommande. Enligt Eva Blixt, senior miljörådgivare vid Jernkontoret, vittnar allt fler industriföretag om en oförutsägbar myndighetstillämpning av den vägledning som finns för fri användning av avfall i anläggningsändamål. Denna vägledning är dock inte avsedd att avgöra vad som är en biprodukt. Mot den bakgrunden har Jernkontoret nyligen tagit fram ett förslag till ny lagstiftning om biprodukter på EU-nivå.
– Det kan tyckas märkligt att efterfråga mer lagstiftning i dessa regelförenklingstider, men läget är så allvarligt att vi behöver tydlighet. Det måste framgå vad som är en biprodukt och vilka krav som rimligen ska vara uppfyllda för att underlätta en fungerande inre marknad för dessa material, säger Eva Blixt.
