REGELKRÅNGLET
Stor oro för EU:s nya miljökrav: ”Kan slå mot jobb, bostäder och matproduktion”
När Sverige nu ska omsätta EU:s naturrestaureringslag i praktiken växer oron. Skogsindustrin, gruvnäringen, byggsektorn och jordbruket varnar alla för långtgående konsekvenser – från färre bostäder och förlorade arbetstillfällen till minskad livsmedelsproduktion.
I veckan ska Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Skogsstyrelsen, Jordbruksverket och Boverket redovisa sina regeringsuppdrag om förslag till nationella restaureringsplaner enligt en EU-förordning som ska stoppa förlusten av biologisk mångfald och återställa skadad natur.
Lagen kräver att minst 20 procent av EU:s land- och havsområden restaureras till 2030 och att alla ekosystem som behöver åtgärdas är återställda till 2050. Reglerna omfattar bland annat skogar, våtmarker, jordbrukslandskap och urban grönska.
EU:s nya naturrestaureringslag skapar oro i flera svenska branscher inför hur reglerna ska genomföras nationellt.
Skogsindustrin varnar för att höga referensnivåer och mer skyddad skogsmark kan slå mot jobb, investeringar och konkurrenskraft.
Gruvnäringen fruktar hårdare markrestriktioner som kan försvåra nya etableringar och infrastrukturprojekt.
Byggsektorn ser risk för minskat bostadsbyggande när kravet på oförändrad eller ökad urban grönyta kan kräva dyra kompensationsåtgärder.
Kommuner undrar hur de ska klara grönytekraven när privata villatomter räknas in men ligger utanför deras rådighet.
Jordbruket ser möjligheter för biologisk mångfald men varnar för att för stora restaureringsarealer kan hota livsmedelsproduktionen utan tydlig finansiering.
Införandet väcker nu en bred oro inom flera svenska branscher. Skogsindustri, gruvnäring, byggsektor och jordbruk följer arbetet med den nationella planen noggrant – och med växande osäkerhet.
Frågan är inte om lagen ska genomföras, utan hur.
Striden om referensvärdena
Oron gäller särskilt framtagandet av referensvärden för olika naturtyper, där svenska myndigheter hittills utgått från att 20 procent av ett förindustriellt tillstånd ska återskapas. Om Sverige väljer en mer långtgående tolkning än andra medlemsstater kan det påverka konkurrenskraft, investeringar och tillväxt.
– Vår oro är att man inte fullt ut utnyttjar den flexibilitet som faktiskt finns i förordningen. Det handlar ytterst om hur man väljer att tolka lagen juridiskt – och där måste Sverige våga lägga sig på den miniminivå som är möjlig, säger Emma Berglund, ansvarig för skogsfrågor EU och internationellt på Skogsindustrierna.
– Sverige ligger redan i topp när det gäller andelen strikt skyddad skog i EU och om Sverige väljer en långtgående tolkning av referensvärden och andra delar av lagen innebär det mycket stora ekonomiska konsekvenser. Tas stora arealer produktiv skog ur bruk riskerar det att slå direkt mot arbetstillfällen, investeringar och hela värdekedjor i skogsindustrin, fortsätter hon.
Markåtkomst oroar gruvnäringen
Även inom gruvnäringen följs utvecklingen noga. På branschorganisationen Svemin pekar de på att tillgången till mark är en grundförutsättning för verksamheten.
– I grunden handlar det om risken för nya begränsningar som försvårar tillgången till mark – oavsett om det gäller gruvor, infrastruktur eller andra anläggningar, säger Tobias Kluge, branschjurist och ansvarig för prospekteringsfrågor på Svemin.
Eftersom naturrestaureringslagen berör flera sektorer kan effekterna bli kedjevisa, påpekar Tobias Kluge. Om stora arealer skog omfattas av restriktioner kan det indirekt påverka även andra verksamheter som är beroende av samma mark.
– Om stora arealer skog ska skyddas kan det så klart spilla över på gruvsektorn. Det här är en förordning som kan få långtgående konsekvenser beroende på hur den implementeras.
Artikel 8 kan påverka byggandet
Även inom byggsektorn kan lagen få konsekvenser. Efter flera år av kraftigt fallande bostadsbyggande och stigande kostnader varnar branschorganisationen Byggföretagen för att naturrestaureringslagen kan slå hårt mot en redan pressad sektor.
Särskilt artikel 8 i EU:s naturrestaureringsförordning – om urban grönska – pekas ut som problematisk. Den slår fast att grönytor och trädkronetäckning i städer inte får minska fram till 2030 och därefter successivt ska öka tills en ”tillfredsställande nivå” uppnås.
Boverket har identifierat 22 kommuner som i dag inte anses uppfylla kraven. I flera av dessa utgörs en betydande del av den urbana ytan av privatägda villaträdgårdar.
– Vilket mandat har staten eller kommunen att kräva åtgärder av enskilda fastighetsägare på deras egna tomter? frågar sig Emma Bonnevier, expert klimatpolitik och grön konkurrenskraft på Byggföretagen.
Svedala är en av de kommuner som i Boverkets kartläggning pekas ut med för låg andel grönyta och trädkronetäckning.
Den kanske mest konkreta frågan gäller hur exploatering påverkas. Om grönytan inte får minska kan nya bostadsområden behöva kompenseras med nya parker eller andra gröna inslag.
Mattias Borgström är strategisk planeringschef i Svedala kommun.
– Det är såklart påverkande – risken finns att exploatering eller förtätning behöver anpassas för att säkerställa att vi inte minskar grönytan.
En särskild osäkerhet gäller som sagt privatägda tomter. Även villaträdgårdar ingår i beräkningen av den totala grönytan, men kommunen har ingen rådighet över hur markägare väljer att disponera sina fastigheter.
– Vi har inte någon bestämmanderätt över vad som händer på privata villatomter, men det kan ändå påverka vår totala grönyta. Måste kommunen i så fall kompensera för det?
Mattias Borgström pekar också på de ekonomiska konsekvenserna. Om kommunen måste öka andelen grönyta kan det innebära markinköp eller att större ytor i nya detaljplaner reserveras för parker och grönområden.
– Om vi måste öka andelen grönytor kan det innebära att vi behöver köpa mark eller avsätta mer mark till parker, vilket kan minska antalet byggrätter.
En annan fråga som ännu saknar tydligt svar är tillsynen. Mattias Borgström bedömer att Länsstyrelsen sannolikt får en central roll, men vad som händer om en kommun inte når upp till den ”tillfredsställande nivå” som förordningen talar om är oklart.
Samtidigt finns en växande kritik mot stadsutglesning, vilket har lett till en tydlig trend mot förtätning – tätare bebyggelse nära kollektivtrafik för att minska bilberoende och infrastrukturkostnader.
– Vi ser en tydlig inriktning mot mer sammanhållen och tät bebyggelse. Men om vi samtidigt ska bevara och öka trädkronetäckningen inom samma ytor uppstår målkonflikter som påverkar var vi kan bygga bostäder, handel och industri, säger Emma Bonnevier.
– Ytterligare krav i ett redan ansträngt läge riskerar att göra kalkylerna omöjliga. Då skjuts investeringar upp – eller ställs in helt, fortsätter hon.
Dessutom befarar branschen att kraven kan innebära fler utredningar, fler överklaganden och ännu längre handläggningstider. I dag är den genomsnittliga ledtiden för detaljplan och bygglov cirka fem år.
– Det riskerar att addera ytterligare lager till en redan tung utredningsbörda. Det tar många år att detaljplanlägga i dag, och processen blir mer omfattande för varje år, säger Emma Bonnevier.
Jordbruket ser både möjligheter och risker
Christer Jansson, regional sakkunnig på LRF Väst, menar att restaureringslagen kan få både positiva och negativa konsekvenser.
– Det positiva är att vissa marker behöver brukas för att gynna biologisk mångfald, till exempel genom fler betesdjur och naturbetesmarker, särskilt i bygder med svagare konkurrenskraft. I mer intensiva jordbruksområden kan det krävas träda eller småbiotoper för fåglar och pollinatörer. Men blir arealerna för stora riskerar livsmedelsproduktionen att påverkas negativt.
Hur behovet av restaurering ska vägas mot målet om stabil livsmedelsproduktion är enligt Christer Jansson avgörande.
– Får lantbrukarna vara delaktiga i vilka åtgärder som genomförs, på platser i landskapet som både passar för livsmedelsproduktion och är gynnsamma för biologisk mångfald, minskar risken för att målen hamnar i konflikt. Det måste också finnas en tydlig finansiering för att bekosta åtgärderna.
