BRISTERNA I INFRASTRUKTUREN

Tvingas stänga vattenkraften – här kan tre av fyra broar rivas

Robertsfors viktigaste broar riskerar att rivas när Skellefteå Kraft tvingas avveckla sina vattenkraftverk. Snart väntas också ett avgörande domstolsbeslut som kan bli prejudicerande när tusentals vattenkraftverk ställs under lupp de kommande åren. ”Skulle gärna satsat på tillväxt istället”, säger kommunalrådet Petra Andersin till TN.

I flera århundraden har Rickleåns kraftfulla strömmar varit en avgörande energikälla för den västerbottniska bruksstaden Robertsfors. Idag utgör kraftstationerna Bruksforsen, Sågforsen och Fredriksfors inte bara ett kulturminnesmärkt industrilandskap, utan även tre av kommunens fyra viktigaste broar.

På grund av omfattande miljöprövningar inom ramen för den nationella planen för moderna miljövillkor (NAP) har Skellefteå kraft beslutat att avveckla vattenkraftsstationerna.

– Naturligtvis blir det stora konsekvenser för hela centralorten om vi förlorar tre av fyra broförbindelser, säger Petra Andersin (S), kommunalråd i Robertsfors kommun.

Uppgörelse saknas

Det står redan klart att bron vid Fredriksfors kraftstation ska rivas och utan en uppgörelse med kommunen är även framtiden för Bruksforsbron och Sågforsbron osäker. I värst fall kan alla rivas.

– Det är högst osannolikt. Men man ska aldrig säga aldrig. Det är i absolut värsta fall. Jag vill vara väldigt tydlig med att vi inte vill det, säger Susanne Öhrvall, affärsenhetschef för vattenkraft på Skellefteå Kraft.

Rent principmässigt är kommunen inte emot att Skellefteå Kraft som energiägare ska kunna avveckla sina kraftverk. Det handlar om en strikt ekonomisk fråga eftersom ett broövertag av den här typen innehåller flera direkta och indirekta kostnader.

Miljögifter oroar

I ett pressmeddelande, signerat av Petra Andersin och kommunstyrelsens vice ordförande Lars Tängdén (C), lyfts frågor som särskilt ska beaktas när beslut fattas kring utrivningen av kraftverken och eventuella broar.

Bland dessa nämns grundvattennivåns påverkan på befintliga byggnader, bostadsområden och detaljplaner, risken för läckage av miljögifter och vattenflöde utifrån klimatförändringar.

– Ett extra komplext inslag är att vi historiskt haft verksamheter i direkt anslutning till Rickleån som har haft miljögifter. Även om dessa delar är sanerade finns det en oro att om man sänker vattenståndet, vem ansvarar då för den marken och vem säkerställer att miljögifterna inte börjar laka ut? Det är en av frågorna som fortfarande ligger på bordet, säger Petra Andersin.

Som garanti efterfrågar kommunen en längre kontrollplan som förhindrar att allt ansvar faller på kommunen några år senare.

– Här behöver vi som kommun säkerställa att vi inte får onödiga kostnader som drabbar alla våra medborgare, säger hon.

Ingripande åtgärd

Ett annat dilemma som lyfts i pressmeddelandet är utarmningen av befintliga riksintressen och bevarandet av kulturvärden.

– Om man gör en så ingripande åtgärd som att riva ut en bro i hjärtat av kulturhistorien, hur påverkar det de kulturhistoriska miljöerna? Det påverkar utseendet på en centralort. Det är väldigt svårt för oss att motivera för invånarna, säger Petra Andersin.

Skulle det beslutas att riva ut bron vid Bruksforsen finns heller ingen möjlighet att ersätta den med en ny bro, eftersom området är klassat som riksintresse.

– Där kan inte Länsstyrelsen stötta oss heller. De säger bara att vi får fundera på om man kan bygga något tidstypiskt. Och får vi ens bygga där om vi inte äger marken? Problemet är att man inte har tänkt på helhetsperspektivet, säger Petra Andersin.

Besiktning krävs

Det första som behöver redas ut är broarnas skick och här välkomnar Skellefteå Kraft att broarna besiktigas.

– Vi har kommunicerat att broarna ska vara i ett godtagbart skick när vi lämnar över dem till kommunen. Det är fritt för dem att göra undersökningar så att man känner sig trygg med vad man tar över, säger Susanne Öhrvall.

”För Bruksforsbron räknar vi med betydligt högre kostnader. Att vi skulle behöva ta hela kostnaden själva kan vi inte gå med på.”

Hittills har parterna enats om att dela besiktningskostnaden för Sågforsbron. Däremot har dialogen kört fast vad gäller besiktningen av Bruksforsbron.

– Sågforsbron är en betongbro är den relativt enkel att besiktiga, så här har vi redan kommit överens att dela på kostnaden. Men för Bruksforsbron räknar vi med betydligt högre kostnader. Att vi skulle behöva ta hela kostnaden själva kan vi inte gå med på. Det är där vi har hamnat, säger Petra Andersin.

Behövs ersättningsbro

Om hanteringen av Bruksforsbron fördröjs kan det innebära utmaningar för samhället, eftersom det inte finns någon ersättningsbro som upprätthåller redundans.

– Vi har ambulans, brandkår och polis, som snabbt behöver ta sig över. Dessutom är näringslivet beroende av broarna för att kunna transportera varor. De kan i värsta fall bli tvungna att ta omvägar genom skogarna, då skulle vi få ytterligare årliga kostnader för snöröjning och underhåll på dessa områden, säger Petra Andersin.

Det innebär också framtida utmaningar för kommunen när centrala Robertsfors får en regionaltågsstation på Norrbotniabanan.

– I samband med den stora samhällsomvandlingen är det framför allt viktigt med Bruksforsbron, eftersom den kommer att ligga i anslutning till det nya stationsläget, säger Petra Andersin.

Vill nå en lösning

På Skellefteå Kraft finns det en förståelse för kommunen. Det handlar trots allt om tillgång till infrastruktur som bolaget har tillhandahållit under lång tid.

– Vi vill gärna att samhället ska kunna ha broöverfarterna kvar och hoppas att kommunen vill ta över dem. Det är den linje vi försöker driva mot. Nu behöver man ta emot och förvalta dem, med allt vad det innebär i både tid och kostnader. Det är klart att det blir en dialog om det, säger Susanne Öhrvall.

Avvecklingen av vattenkraften ska därför ske på ett sätt där många intressen vägs in, även om de ibland kan vara motsägelsefulla, menar hon.

– Vi har en tydlig rätt att avveckla vår verksamhet. Det är också viktigt att förstå att vi vill återställa vattendraget till så naturliga förhållanden som möjligt. Samtidigt måste det ske på ett sätt som tar hänsyn till många olika, och ibland motstridiga, intressen. Det handlar om att hitta en rimlig avvägning däremellan. Här försöker vi föra dialoger med intressenter och göra utredningar.

”Oprövad process”

Samtidigt vill Susanne Öhrvall vara tydlig med att Skellefteå Kraft också har skyldighet att fatta beslut om sina kraftverk eftersom det sker inom ramen NAP.

– Det har funnits stora oklarheter i den nationella planen, som har lett till att den har pausats flera gånger. I vårt fall har den inte pausats, och därför är vi bland de första ut i den nationella omprövningen. Det är en relativt oprövad process, säger hon.

”Beslutet kan överklagas och vi vet inte hur lång tid processen tar.”

Skellefteå Kraft inväntar nu beslut från Mark- och miljödomstolen om tillstånd för avveckling av kraftstationerna. En huvudförhandling är planerad till vecka 48.

– Efter att vi fått godkännande att avveckla vår verksamhet är nästa fas att börja planera för det. Det behöver ske under sommaren nästa år, och det finns en plan för hur det ska gå till. Men beslutet kan överklagas och vi vet inte hur lång tid processen tar, säger Susanne Öhrvall.

Kan bli prejudicerande

Petra Andersin varnar för att oavsett utfall riskerar domstolens avgörande att bli prejudicerande. Eftersom besluten grundas på statliga direktiv, riskerar fler kommuner, privata företag och fastighetsägare att påverkas negativt när cirka 2 000 kraftverk ska omprövas enligt NAP.

– Det här är en fråga som borde intressera många, särskilt eftersom vattendrag ofta är förknippade med kulturhistoria, gamla bruk och miljögifter. Vad innebär det om man gör en så stor förändring?

I samband med besluten för nationella prövningen finns pengar avsatta i Vattenkraftens Miljöfond men inte till kommunen, säger hon.

– Här kan kraftbolagen få stora delar av sina kostnader täckta. Men kommunen får som tredje part inget som helst stöd även om det finns oerhörda kostnader kopplade till detta. Jag hade önskat att man vågat bromsa, ta ett omtag och se hur miljöbalken kan balanseras mot kulturhistoriska värden och det som är bevarandevärt. Vi skulle gärna vilja satsa våra pengar på tillväxt i kommunen, snarare än att behöva lägga pengar på sådana här saker.