KLIMATOMSTÄLLNINGEN

Därför kan vattenkraften bli draglok i klimatomställningen – ”Stor potential”

Bild: Mostphotos

Sverige har på senare år gått mot en större acceptans av både kärnkraften och vindkraften för att säkerställa Sveriges elbehov. Nu efterlyses även krafttag för den fossilfria och planerbara vattenkraften från berörda företagare och vattenkraftsägare.

– Vattenkraften spelar en viktig roll för det framtida energibehovet. I hundratals år har det gått att utvinna energi från de här anläggningarna. Det har till och med skapats samhällen kring dem. Nu är många maskiner gamla och slitna, men de kan bli effektiva igen om man sätter in ny teknik som följer de nya miljövillkoren.

Det säger Jan-Åke Jacobson, presskontakt på Svensk Vattenkraftförening (SVAF), som representerar ägare av småskaliga vattenkraftverk i Sverige under 10 MW.

För en energikälla som upptar cirka 40 procent av Sveriges elproduktion anser han att vattenkraften fått en relativt liten roll i den gröna omställningen. Ett vanligt motargument är att det finns ett begränsat antal nya platser där vattenkraftverk kan byggas. Men det hindrar oss inte från att effektivisera Sveriges cirka 2 000 befintliga vattenkraftverk. Enligt en utredning från konsultbolaget Sweco kan en effektutbyggnad i vattenkraften öka effekten med 24 procent motsvarande tre till fyra kärnkraftsreaktorer.

”Den totala potentialen för effektutbyggnad uppskattas i denna rapport till 3 400 MW för de 10 största kraftproducerande älvarna i Sverige. Om resultatet extrapoleras för att inkludera de kraftproducerande älvarna som inte inkluderats i analysen uppgår potentialen till 3 900 MW”, skriver Sweco.

– Precis som all annan energiproduktion spelar vattenkraften en stor roll i den fossilfria omställningen av industrier och elektrifieringen av bilflottan. En fördel med vattenkraft är att det fungerar som ett naturligt energilager som kan regleras efter behov. När det varken blåser eller är soligt kan vi släppa på sparat vatten. Det är en fantastisk möjlighet, säger Conny Udd, divisionschef Energy & Industry, Sweco.

Conny Udd, divisionschef Energy & Industry, Sweco. Bild: ANNA W THORBJORNSSON

”Finns stor potential”

Effektutbyggnaden av vattenkraften har länge varit en käpphäst för SVAF.

– Jag själv byggde om vår vattenkraftstation 2016 och efter fördubblades effekten från 1,2 till 2,5 i GWh per år. Det finns många i min närhet som också håller på att bygga om sin vattenkraftstation och även de kan förvänta sig en ganska ordentlig effektökning. Det finns stor potential, säger Jan-Åke Jacobson, presskontakt på SVAF.

Men liksom andra kraftslag, har vattenkraften sina utmaningar. Ett är motståndet från lokalbor, intressegrupper och miljöorganisationer som menar att vattenkraft ger lokala negativa miljökonsekvenser, till exempel genom att skapa vandringshinder för fisk. Det ena behöver dock inte utesluta det andra, menar Jan-Åke Jacobson. Vattenkraftsägare har både intresset och förutsättningarna för att hitta en balans mellan vattenkraftproduktion och miljön. Bland annat genom att anlägga så kallade fiskvägar för att fisken lättare ska kunna vandra i vattendragen.

– Alla i branschen är ju helt överens om att vi ska göra det här så bra som möjligt. Det ligger lika mycket i vårt intresse att hitta lösningar som underlättar bland annat fiskvandring, säger Jan-Åke Jacobson.

Jan-Åke Jacobson, presskontakt på Svensk Vattenkraftförening (SVAF). Bild: Privat

I fjol inleddes en nationell plan för omprövning av vattenkraften, NAP på initiativ av den dåvarande regeringen, som syftar till att förse svensk vattenkraft med moderna miljövillkor. (NAP är tillfälligt pausad, mer om detta nedan). I omprövningen ska vattenkraftsägare ingå i en regional samverkansprocess med Länsstyrelsen (som utses som vattenmyndighet) och se över miljökvalitetsnormen. Efter det kan de ansöka om en prövning hos mark- och miljödomstolarna för att bygga om sitt verk.

Krav på lösningsorienterad samverkan

På Länsstyrelsens hemsida belyser man vikten av att samverkansprocess ska vara balanserad och lösningsorienterad.

Huvudfokus för samverkansprocesserna är att hitta lösningar som kan leda till största möjliga nytta för vattenmiljön inklusive Natura 2000-värden och skyddade arter. Samtidigt ska vi behålla en effektiv tillgång till vattenkraftsel i hela Sverige och ta nödvändig hänsyn till kulturmiljön.

Men enligt SVAF:s medlemmar arbetar Länsstyrelsen för ensidigt i dessa processer.

– Vi upplever det som att Länsstyrelserna i princip bara fokuserar på miljöåtgärder. Man tar inte till sig att det även finns ett behov av att få ut så mycket energi som möjligt ur varje anläggning. Det verkar som att det saknas kompetens på den sidan hos Länsstyrelsen, säger Jan-Åke Jacobson.

Ett annat upplevt problem är bristen på transparens och dialog mellan företagen och Länsstyrelsen. Efter samverkansmöten, när Länsstyrelsens kontaktar mark- och miljödomstolen och yttrar sig om en särskild ansökan, har det lagts till nya påståenden och krav som inte togs upp i samverkansmötena, förklarar Jan-Åke Jacobson.

– Då uppträder handläggaren i Länsstyrelsen som en motpart i ärendet. Det blir en väldigt konstig situation för en vattenkraftsägare som har suttit i samma samverkansmöte och som har uppfattat att man varit överens om vad som behöver göras. Det är ett nålsöga att ta sig igenom. I värsta fall kan det ställas krav som inte går att uppfylla. Då återstår det att man måste riva ut anläggningarna. Här har Länsstyrelsen missat sitt uppdrag, säger Jan-Åke Jacobson.

Krångligt att förnya ansökan

Omprövningen av vattenkraftsstationer kan också vara omständlig, menar Conny Udd på Sweco. Om en vattenkraftsägare vill förnya sin vattenkraftstation och komplettera med en extra fjärde turbin, kommer även de befintliga att genomgå en omprövning. Risken är att omprövningen drar ut på tiden.

– På något sätt måste man komma överens så att det inte blir stopp i processerna. För Sverige som nation är det ju extremt viktigt att vi kommer med i de här delarna och stärker vår konkurrenskraft. Det handlar om arbetstillfällen och skatteintäkter över en lång tid, säger han.

Regelverket har också blivit mer komplext. Efter att EU:s vattendirektiv infördes i bland annat miljöbalken i början av 2000-talet, tillämpar myndigheterna en extra strikt tolkning.

Den strikta tolkningen innebär till exempel att vattenmyndigheter inte använder sig av undantag för småskalig vattenkraft, trots att dessa medges i vattendirektivet. Möjligheten att till exempel söka undantag från miljöreglerna för så kallade kraftigt modifierade vattendrag (KMV) tillämpas i liten utsträckning.

– Det gäller i princip bara för de stora jättekraftverken där det finns enorma magasin. Men snarare än att titta på storlek och volym borde man titta på varje vattenkraftverks relativa påverkan på sitt lokala område och klassificera det som KMV. Men man verkar inte alls tagit det som utgångspunkt säger Jan-Åke Jacobson.

Miljöfond ska underlätta

För att underlätta bevarandet och moderniseringen av svensk vattenkraft har åtta vattenkraftsföretag, däribland Uniper och Vattenfall, tagit initiativet att starta en miljöfond med uppgiften att finansiera miljöåtgärder för att Sveriges vattenkraftverk ska leva upp till moderna miljövillkor. Fonden kan ge ersättning för såväl utredningar, prövningskostnader som kostnader för miljöförbättrande åtgärder och kostnader för produktionsbortfall och utrivning om det blir aktuellt.

Det är såklart ett välkommet initiativ, anser Jan-Åke Jacobson. Dock har en oroande stor andel av ansökningar till miljöfonden handlat om utrivning.

– Förra året presenterade miljöfonden att ungefär 30 procent ansökt om utrivning och det är ingen bra signal på vart vi är på väg, säger Jan-Åke Jacobson.

Han får medhåll av företagaren Åse Esselius, vd för Turab, som tillverkar vattenturbiner för kunder i hela Europa.

– De som äger vattenkraft i Sverige upplever stort motstånd i omprövningarna. Ett flertal vittnar om att de funderar på att lägga ner sin produktion. Ingen orkar gå igenom processen att bråka med myndigheter, än mindre satsa miljoner på ett projekt som riskerar att stoppas längre fram.

Åsa Esselius, vd för Turab. Bild: Fotograf Jannis Politidis

Krävs attitydförändring

Hon tror att det framför allt behövs en attitydförändring kring vattenkraftens potential.

– Precis som man på senare tid öppnat upp diskussionen för kärnkraft, vindkraft och Nato, borde man lyfta på den här stenen också, vattenkraft är bland det mest miljövänliga sättet att producera el på, låt oss nyttja de resurser vi har i Sverige på bästa sätt, säger Åse Esselius.

I skrivande stund ligger NAP på paus tills det är kartlagt vilka konsekvenser omprövningen får för elproduktionen, enligt den nya regeringens Tidöavtal. Enligt avtalet vill regeringen införa ett nytt regelverk för omprövning som säkerställer intresset för elförsörjning, natur- och kulturmiljön. Dessutom ska regelverket inte innebära att småskaliga aktörer får helt orimliga kostnader vid en omprövning.

I ett remissvar välkomnar SVAF pausen som ett första steg i att förbättra dagens omprövningssystem, som i dess nuvarande form ”med stor sannolikhet kommer att leda till en utrivning av anläggningar som leder till att den småskaliga vattenkraften på sikt riskerar att helt utrotas.”

Samtidigt understryker SVAF behovet av att fylla pausen med ett innehåll. När prövningarna återupptas om ett år, ska det ske på ett mer välbalanserat sätt som leder till miljöförbättringar men i en sådan omfattning att inte den svenska vattenkraften hotas.