ELKRISEN

Rapport: Sverige illa rustat redan innan elpriserna rusade

Johanna Jeansson, verksamhetsansvarig på Kunskapsverket. Bild: Privat

Förmågan att producera planerbar el har försämrats under lång tid, visar en kartläggning över åren 2012-2021. ”Det är bara några år kvar tills även norra Sverige behöver ha el från omvärlden”, säger Johanna Jeansson, verksamhetsansvarig på Kunskapsverket, till TN.

Under 2021 var det genomsnittliga elpriset i södra Sverige mer än 70 procent högre än i norra Sverige. Det visar en ny rapport från Kunskapsverket. Kunskapsverket beskriver sig som en opolitisk, ideellt finansierad insamlingsstiftelse och startades 2022 med syftet att verka för ett faktabaserat offentligt samtal. Stiftelsen har tidigare släppt rapporter om demokratins utveckling

– Elförsörjningen är en viktig samhällsfråga där det finns ett behov av att reda ut hur det faktiskt ligger till. Det är bara om vi kan enas om var vi börjar som vi kan se vad som verkligen behövs framöver, säger Johanna Jeansson, verksamhetsansvarig på Kunskapsverket.

”Vi har försämrat vår förmåga att producera el.”

I rapporten har man fokuserat på perioden 2012–2021 och den visar bland annat att förmågan att producera planerbar el har minskat med 21 procent. Den totala produktionskapaciteten i södra Sverige har minskat med 9 procent.

– Vi har försämrat vår förmåga att producera el framför allt i södra Sverige de senaste tio åren. Det beror på att vi lagt ned elproduktion utan att kompensera för det fullt ut med ny elproduktion.

– Det betyder att behovet av att importera el till södra Sverige har ökat. Samtidigt har förmågan att föra över el från norra till södra Sverige försämrats.

Därför drabbades södra Sverige så hårt

Rapporten visar även på att det finns en otillräcklig överföringskapacitet i Sverige.

– Under 2021 slog överföringen i kapacitetstaket mellan norr och söder under hälften av årets timmar. När överföringen slår i taket så frikopplas priset i norr och priset i söder från varandra. Det fungerar alltså som ett handelshinder som skär av norr ifrån söder sett ur ett marknadsperspektiv.

– Det var även därför som södra Sverige drabbades så hårt av elkrisen i Europa under 2022 samtidigt som norra Sverige var ’skyddat’ bakom flaskhalsar på grund av överföringsproblematiken.

Trots att vi sedan 1990-talet haft en liknande elförbrukning i Sverige så har den årliga elproduktionen ökat. Den ökade produktionen förklaras främst med en kraftig utbyggnad av vindkraft. Detta har även inneburit att Sverige blivit en stor nettoexportör av el.

– Vindkraften producerar mycket när det blåser. Men ju mer variabel elproduktion man stoppar in i elsystemet desto mer reglerbar kraft behöver man för att kunna balansera mellan produktion och förbrukning. Den produktion som går att reglera på kort sikt är framför allt vattenkraften. Men en utbyggnad av vattenkraften hindras av olika lagar och regler.

”Om norra Sverige skulle haft södra Sveriges elpriser skulle många kalkyler inte gå ihop.”

En kraftigt ökad prisbild kan påverka den svenska konkurrenskraften negativt, konstaterar Johanna Jeansson.

– Svenska hushåll och företag har varit vana vid relativt billig el. Det har varit en konkurrensfördel för de svenska företagen, och det innebär såklart att om elen blir dyrare så tappar vi i konkurrenskraft. Om norra Sverige skulle haft södra Sveriges elpriser skulle många kalkyler inte gå ihop.

Elbehoven ökar kraftigt

Sveriges behov av el växer i snabb takt. Enligt Tidöavtalet bör planeringen för ökad elanvändning utgå från ett prognosticerat elbehov på minst 300 terawattimmar 2045, en fördubbling jämfört med idag.

– Nu är södra Sverige beroende av att få el från andra länder. Men det är bara några år kvar tills även norra Sverige behöver ha el från omvärlden.

”Det stora problemet i dag är att det är ingen som har ett samlat ansvar och mandat för hela elsystemet.”

För att möta elektrifieringen finns en rad komplexa frågor om bland annat produktionsteknologi, överföringskapacitet, produktionskostnader och investeringsbehov som måste lösas. Det stora problemet i dag är att det är ingen som har ett samlat ansvar och mandat för hela elsystemet, menar hon.

– Om vi menar allvar med att elektrifiera då behöver någon ta ett samlat grepp. Vi tror inte att det kommer att gå om alla aktörer agerar utifrån egna ingångsvärden. Ansvar, mandat och incitament måste styra i samma riktning.

Dessutom vill aktörerna på marknaden ha långsiktighet.

– Att till exempel bygga elproduktion innebär långa ledtider och då behöver man veta att det finns en plan och vilka spelregler som gäller när man är färdig. Det är ingen idé att bygga en lång överföring till kraftproduktion som inte finns kvar om tio år.

Johanna Jeansson beskriver det som en triangel där kanterna utgörs av teknik, politik och marknadskrafter.

– Under 1970-talet fick politiker och ingenjörer tillsammans det moderna elsystemet på plats med vattenkraft i norr och kärnkraft i söder. Under 90-talet gavs marknadskrafterna ett större inflytande genom en avreglering av elmarknaden. Framöver tror vi att det bästa är ett system där alla dessa kompetenser drar åt samma håll.