”Sverige behöver politik som bygger framtiden”

Vi behöver en politisk idé om vad Sverige ska vara i den gröna ekonomin., skriver Viveka Beckeman, vd på Skogsindustrierna, i en krönika.

Almedalen började som ett politiskt sommartal i en park och har utvecklats till en plats för demokratisk dialog, samhällsvisioner och tron på att politik faktiskt kan förändra något.

Den tron behöver vi hålla fast vid och vårda, både under de här sommardagarna i Visby och när valrörelsen nu tar form.

Sverige står inför en av vår tids största omställningar. Vi ska bygga ett samhälle som är renare, starkare och mer konkurrenskraftigt än i dag, och som inte är beroende av fossila råvaror från länder vars värderingar vi inte delar.

”Det handlar inte om några små justeringar.”

Det kommer att kräva investeringar, nya lösningar, industriell kraft, politiskt mod och uthållighet långt bortom en mandatperiod.

För det handlar inte om några små justeringar. Elproduktionen behöver öka och elnäten byggas ut och förstärkas, så att industrin kan elektrifieras. Transporter måste ställas om. Även det kräver elektrifiering och upprustning av järnvägar. Nya anläggningar, ny teknik och nya material behöver gå från idé till verklighet.

I den andra vågskålen ligger ett Sverige som fortsätter att vara både fossilberoende och beroende av auktoritära, odemokratiska stater. Ett Sverige som påverkas direkt när krig, handelskonflikter eller politiska beslut i andra delar av världen driver upp priserna, och där företag, hushåll och samhällsviktiga funktioner förblir sårbara för krafter långt bortom vår kontroll.

Den kostnaden syns inte alltid som en post i statsbudgeten. Men den märks när el- och bränslepriser rusar, när industrisatsningar skjuts upp, när investeringar hamnar i andra länder och när jobb som hade kunnat skapas här aldrig blir av.

”I skogen växer en viktig del av den svenska motståndskraften.”

Fossilfrihet handlar om klimatet, men också om trygghet, beredskap och självständighet. I grund och botten handlar det om att bygga ett samhälle där Sverige har större rådighet över sin egen framtid.

I skogen växer en viktig del av den svenska motståndskraften. Svenska skogsprodukter exporteras för drygt 180 miljarder kronor och skogsindustrin sysselsätter omkring 140 000 personer över hela landet.

Sverige har inte bara en stark förnybar råvarubas. Vi har också sågverk, massa- och pappersbruk, forskning och företag som kan förädla skogsråvaran till sådant människor möter och använder varje dag. Hus och möbler i trä, kartong och papper som skyddar maten, förpackningar för läkemedel, hygienprodukter, textilfibrer och nya biobaserade material.

När fossila material kan ersättas av förnybara minskar också vårt beroende av olja och gas. Det är en svensk styrka vi borde utveckla vidare.

Ett hållbart skogsbruk är en förutsättning för att skogen ska kunna bidra till omställningen. Därför spelar det roll hur reglerna utformas i praktiken. När artskyddsregler kan stoppa avverkning på grund av enskilda artfynd, när processerna blir långa och när markägare inte vet vilka villkor som gäller, påverkas både investeringar och viljan att utveckla nya produkter.

Om artskydd, restaureringskrav och andra regelverk gör skogsbruket allt mer osäkert, blir det också svårare för Sverige att ersätta fossila råvaror med förnybara alternativ.

”Framför allt behöver vi en politisk idé om vad Sverige ska vara i den gröna ekonomin.”

Därför behövs en politik som ser helheten. En politik som förstår att klimat, biologisk mångfald, konkurrenskraft, beredskap och landsbygdens jobb hänger ihop, och som förmår hantera svåra målkonflikter utan att tappa riktningen.

Vi behöver reformer som gör skillnad i verkligheten. Tillståndsprocesser som gör att investeringar faktiskt kan bli av och styrmedel som premierar fossilfria material och produkter. Ett energisystem som gör att industrin kan växa och ställa om. Regelverk som ger långsiktighet i stället för osäkerhet.

Framför allt behöver vi en politisk idé om vad Sverige ska vara i den gröna ekonomin. Ska vi vara ett land som tvekar, fördröjer och gör de förnybara alternativen svårare att använda? Eller ett land som bygger framtiden med de styrkor vi redan har?

För skogsindustrin är svaret tydligt.