FRIHANDELNS FRAMTID

Larmet: Därför missar företag frihandeln – ”Kan se väldigt svårt ut”

EU tecknar nya frihandelsavtal i snabb takt – men många företag går miste om fördelarna. Flera experter pekar på bristande kunskap om hur avtalen faktiskt kan användas. ”Det gäller att se avtalet som en meny, där företag kan välja ut vilka delar som passar bäst för den egna verksamheten”, säger Jonas Kasteng på Kommerskollegium till TN.

På senare tid har EU förhandlat fram frihandelsavtal med en rad marknader, som Indien, Mercosur och nu senast Australien. Med avtalen följer en rad förmåner för de inblandade parterna, och möjligheten att handla fritt mellan länder har länge setts som en grundläggande byggsten för välstånd och ekonomisk utveckling.

Därför är det bekymrande det ofta tar tid för frihandelsavtal att få ett brett genomslag. Det konstaterar Jonas Kasteng, ämnesråd på Kommerskollegium.

– Mitt intryck är att om företagen väl känner till att det finns ett frihandsavtal och har börjat använda det så fortsätter de att göra det. Men problemet är att många företag inte känner till vilka frihandelsavtal som finns, säger han till TN.

Krav på dokumentation

Dessutom saknas ofta kunskap om hur frihandelsavtal fungerar. Enligt Jonas Kasteng, är en vanlig missuppfattning att frihandelsavtal börjar gälla automatiskt när de trätt i kraft. Men i själva verket måste intresserade företag efterfråga möjligheten till förmånsbehandling samt bifoga korrekt dokumentation för att kunna använda dem.

Andra utmaningar är att företag dels måste veta vilka varor som omfattas av det specifika frihandelsavtalet, dels att det finns ursprungsregler som innebär att exportören måste kunna visa att en viss andel av en given vara måste vara tillverkad i partnerländerna. Något som kanske kan vara relativt enkelt om det handlar om livsmedel eller jordbruksprodukter, men svårare om det rör sig om bilar med tusentals olika komponenter.

Hur högt gränsvärdet är varierar dessutom beroende på avtal och vara, men inte sällan måste åtminstone minst 50 procent ha sitt ursprung i partnerländerna.

– Om företag väljer att använda sig av frihandelsavtal så sker det ofta långsiktigt genom att man knyter upp underleverantörer och har en långsiktig relation med dem. För då vet man hur produkten tillverkas och kan garantera det i nästa led, säger Jonas Kasteng.

”Man måste även kunna bevisa att man följer reglerna och det kan också vara en utmaning.”

Det går alltså inte att importera en produkt från Kina till EU, packa om den och sen sälja den vidare tullfritt till länderna i Mercosur, för att ta ett exempel. För att berörda länders tullmyndigheter ska kunna kontrollera var varor kommer ifrån, måste exportören skicka med en leverantörsdeklaration som tydliggör produkternas ursprung.

– Man måste alltså först veta att det finns frihandsavtal, sen måste man veta att det finns regler som man måste uppfylla och sen måste man uppfylla reglerna. Och det slutar inte där. Man måste även kunna bevisa att man uppfyller reglerna och det kan också vara en utmaning.

Jonas Kasteng understryker att frihandelsavtalen i regel blir lättare att följa när man väl har satt sig in i dem och fått på plats rutiner för arbetet. Men samtidigt är det inte osannolikt att en del företag håller tillbaka för att de tycker att frihandelsavtal verkar krångliga eller för att de är rädda för att göra fel, menar han.

Namnet till trots möjliggör de flesta frihandelsavtal alltså inte fullt fri handel, utan snarare med olika lättnader och undantag, som kan vara olika generösa beroende på hur avtalet ser ut. Företag som har hittat ett fungerande koncept för handel med ett visst land kan alltså inte nödvändigtvis använda sig av samma upplägg om de vänder sig till en ny marknad.

”Skulle tullombuden kunna ha något incitament att få sina kunder att använda sig av frihandelsavtal?”

Enligt Jonas Kasteng har EU:s ambition varit att alla frihandelsavtal ska vara så lika varandra som möjligt, men samtidigt har de förstås även präglats av partnerlandets krav. Exempelvis innehåller frihandelsavtalet med Indien fler regler än många andra av EU:s avtal.

– Då kan det vara så att det ser väldigt svårt ut. Men det gäller att se avtalet som en meny, där företag kan välja ut vilka delar som passar bäst för den egna verksamheten.

Medan större bolag ofta har egna avdelningar som kan reda ut vad som gäller för handel med andra länder, så finns det hos mindre aktörer oftast inte samma resurser.

Många gånger blir lösningen då att anlita ett tullombud som kan hjälpa till med det praktiska. Ett upplägg som innebär stora möjligheter och kan fungera utmärkt, men som också innebär en möjlig risk ifall ombudet är mer intresserat av att det ska gå snabbt än att hitta den absolut bästa lösningen för sin kund, varnar Jonas Kasteng.

– Jag tror att det är någonting man skulle kunna utforska lite mer. Vad har mellanhänderna för roll i det här? Skulle tullombuden kunna ha något incitament att få sina kunder att använda sig av frihandelsavtal? För oftast är det de som egentligen sitter närmast den här tullprocessen och kan tipsa företagen om de möjligheter som finns.

Står för 90 procent av det importerade värdet

I ett första läge är det framför allt importören som drar nytta av nedsatta tullnivåer eftersom den kan importera till ett lägre pris. Den som exporterar kan i stället behöva hantera de kostnader för att ta fram dokumentation som visar att alla regler är uppfyllda.

Men när dokumentationen väl är upprättad finns det förstås även för exportörer en konkurrensfördel gentemot andra företag som kanske inte har tagit samma steg.

Och att frihandelsavtalen har haft stor betydelse för både Sverige och resten av EU råder det inga tvivel om. Enligt tidigare undersökningar från Kommerskollegium används frihandelsavtal för 90 procent av det importerade värdet till EU, medan motsvarande siffra för exporten är 75 procent.

– Det är många företag som kanske inte handlar internationellt överhuvudtaget och det är en utmaning att nå dem. Men av de företag som handlar internationellt så är vår uppfattning att om man kan så försöker man använda sig av frihandsavtalen, säger Jonas Kasteng.

”Överdriven optimism”

Bilden av att det tar tid för frihandelsavtal att slå igenom delas av Lena Sellgren, chefsekonom på Business Sweden.

– Det är naturligtvis jättebra med frihandelsavtal och det underlättar handeln mellan länder. Men när det kommer till att se konkreta effekter på handeln i sig så får man nog ändå säga att det ibland, tycker jag i alla fall, finns en lite överdriven optimism om vad frihandelsavtal verkligen kan åstadkomma, säger hon till TN.

Oavsett hur många avtal som tecknas så måste det i grund och botten finnas en efterfrågan på den aktuella varan eller tjänsten för att något ska köpas och säljas, påminner Lena Sellgren.

– För företagen finns det ett antal faktorer som påverkar varför man går till en viss marknad. Men i våra undersökningar kan vi ändå se att det är en allt större andel som säger att frihandelsavtal är en viktig parameter så samtidigt har de betydelse.

”Om svenska varor och tjänster ska säljas till en annan marknad så måste ju den marknaden efterfråga det vi har att erbjuda.”

Förra året stod de i frihandelssammanhang aktuella marknaderna Mercosur, Indien och Indonesien tillsammans för 2,3 procent av Sveriges export. Samma siffra gällde för den samlade exporten till Förenade Arabemiraten, Thailand, Malaysia, Filippinerna och Australien, där EU också är på gång med eller förhandlar om frihandelsavtal.

– Så då har du 4,6 procent. Som jämförelse går ungefär 80 procent av svensk varuexport till antingen EU eller till marknader där EU redan har frihandelsavtal.

Så när de nya avtalen väl börjar tillämpas kan exporten till de aktuella länderna förstås tänkas öka, om än alltså från ganska låga nivåer.

– Procentuellt kan det ju bli ganska mycket. Det finns potential men man får vara beredd på att det tar lite tid.

Vad som styr efterfrågan kan vara exempelvis hur utvecklade marknaderna är och vad de är för typ av ekonomier, mer specifikt vilken typ av varor och tjänster de erbjuder, förklarar Lena Sellgren.

– Om svenska varor och tjänster ska säljas till en annan marknad så måste ju den marknaden efterfråga det vi har att erbjuda. Så därför skulle jag säga att hur konkurrenskraftig man är beror på hur affärerna mellan företagen ser ut. Men när länder går upp i värdekedjan, vilket hänt inte minst i Asien, så ökar ju efterfrågan och då är det klart att det är en fördel om det också finns ett frihandelsavtal.

Kulturell aspekt

Det finns med största sannolikhet även en kulturell aspekt kring vilka länder företag väljer att handla med. Trots avsaknaden av ett handelsavtal med EU har USA länge varit en av Sveriges absolut största exportmarknader i sällskap med bland andra Norge och Tyskland. Samtidigt ligger Sveriges handelsutbyte med många av länderna i Afrika fortfarande på ganska blygsamma nivåer trots att experter är överens om potentialen.

Kunskap om kulturen och möjlighet att kommunicera med personer i landet är inte sällan viktiga delar när företag väljer var de vill etablera sig, menar Lena Sellgren.

– Det är ju sådant som vi på Business Sweden kommer in för att överbrygga genom bland annat närvaro på olika marknader. Så ja, de kulturella delarna spelar absolut en roll.

För lika marknader ger mindre handel

Samtidigt kan länder som är alltför lika och erbjuder liknande produkter och tjänster i ett liknande prisläge upptäcka att de inte har så mycket att vinna på ett handelsutbyte. Det är till exempel fallet med Sverige och Kanada, som enligt både Kommerskollegium och Business Sweden handlar ganska lite med varandra trots att det finns ett frihandelsavtal mellan EU och Kanada.

– Det kan förstås finnas innovationssamarbeten och liknande men ofta krävs det att man har någonting som kompletterar eller som den andra marknaden har behov av.

Vilka av EU:s frihandelsavtal som har störst betydelse för svensk del beror på hur man mäter. Det går till exempel både att titta på nyttjandegraden och på import- respektive exportvärdet för den aktuella marknaden.

När det gäller importen så är nyttjandegraden 100 procent för Ecuador och Palestina. Men i kronor och ören är importvärdet betydligt högre för Norge och Storbritannien, där frihandelsavtalen endast nyttjas till 44 respektive 86 procent.

På motsvarande sätt så nyttjar Sverige frihandelsavtalen med Schweiz och Serbien till 93 respektive 92 procent när det kommer till exporten, medan själva exportvärdet är som högst till Storbritannien och Turkiet.

Avtal som sällan används

Siffrorna, som kommer från EU-kommissionen och avser år 2024, visar också att det på exportsidan finns frihandelsavtal som bara nyttjas i runt 30 procent av handeln. Det gäller till exempel för Vietnam, Guatemala, Panama, Honduras och Mauritius. För El Salvador är siffran så låg som 17 procent.

Detsamma gäller för importen, där avtalen med Panama, Singapore, Nya Zeeland och Mexiko sticker ut med nyttjandegrader på 4, 6, 18 respektive 20 procent.

Såväl Jonas Kasteng som Lena Sellgren tycker dock att det är svårt att jämföra frihandelsavtalen med varandra. De framhåller att avtalen avser helt olika marknader, har funnits olika länge och är uppbyggda på olika sätt.

– Det är så många olika förutsättningar. Men vi är övertygade om att det är positivt att det finns frihandelsavtal och att det blir minskad risk och osäkerhet för företagen om det finns ett frihandelsavtal som de kan luta sig emot när de går till en ny marknad, avslutar Lena Sellgren.