KLIMATOMSTÄLLNINGEN

Nya EU-lagen hotar byggandet i 151 kommuner – företag varnar för stopp

En ny EU-lag om naturrestaurering kan få långtgående konsekvenser för svenskt byggande. I upp till 151 kommuner riskerar kraven att begränsa möjligheten att bygga bostäder – och i 22 kommuner är läget särskilt pressat. ”Man kan ju fråga sig var vi ska låta staden växa”, säger Li Cederwall Frizzo på Einar Mattsson Projekt till TN.

TN har i flera artiklar rapporterat om att en rad myndigheter nu presenterat sina förslag till hur Sverige ska införa lagen om naturrestaurering som siktar på att återställa biologisk mångfald och skadad natur.

Sverige, tillsammans med bland annat Finland, Italien, Nederländerna, Polen och Ungern, röstade emot förslaget när det antogs i juni 2024.

Kommunernas handlingsutrymme krymper

Nu varnar Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) för att konsekvenserna kan bli långtgående.

Enligt Love Edenborg, expert på planering och byggande på SKR, handlar det om en maktförskjutning.

– Vi ser att det här kommer påverka kommunernas rådighet över mark- och vattenanvändningen. Det blir sannolikt mindre mark som är möjlig att planlägga och bygga på.

Love Edenborg påpekar att Plan- och bygglagen bygger på att olika samhällsintressen vägs mot varandra. Den strikta EU-förordning som nu ska implementeras innehåller i stället mer absoluta krav som i praktiken kan sätta stopp för projekt.

– Den här typen av lagstiftning kan stoppa projekt även om det finns andra starka samhällsintressen.

Han jämför med artskyddet, som redan i dag kan få långtgående konsekvenser för enskilda projekt. I många fall sammanfaller kraven dessutom med skyddet av jordbruksmark, vilket ytterligare begränsar alternativen.

”Var ska vi bygga?”

Osäkerheten stannar inte på kommunnivå. Den förs vidare till nästa led – byggföretagen, som ska se till att de olika samhällsintressena beaktas och säkerställs under planarbetet.

För Li Cederwall Frizzo, affärsutvecklingschef på Einar Mattsson Projekt, aktualiserar lagstiftningen en grundläggande fråga om markanvändning i en redan pressad sektor.

– Vi har redan stora utmaningar med att hitta tillgängliga och lämpliga platser för nya bostäder, både när vi tar ny mark i anspråk och i pågående detaljplaner. Då kan man ju fråga sig var ska vi låta staden växa där vi både tillgodoser alla krav men samtidigt befinner oss i områden och på platser där människor helst vill bo?

Kärnan i problematiken återfinns i artikel 8 i lagen som säger att urbana grönytor inte får minska fram till 2030 – därefter ska utvecklingen gå i motsatt riktning mot ökande grönyta och trädkronetäckning.

Totalt räknas 151 svenska kommuner som urbana enligt EU:s definition.

Av dessa är 22 kommuner särskilt utsatta eftersom de inte uppfyller kriterierna för undantag.

För att få undantag krävs bland annat:

Kommuner som ligger över dessa nivåer får en övergångsperiod fram till 2030.

– De kommuner som klarar undantaget får fortsätta minska grönytor fram till 2030. Men efter det måste även de ha en ökande trend och nå upp till en tillfredsställande nivå. Problemet är att EU-kommissionen ännu inte sagt något om hur denna nivå ska fastställas, säger Love Edenborg

Växande kommuner pressas

De kommuner som drabbas hårdast är ofta de som redan står inför ett högt byggtryck – med växande befolkning och behov av nya bostäder, verksamhetsmark och infrastruktur, menar Love Edenborg.

– Det är kommuner som vill utvecklas, bygga bostäder och infrastruktur. Då blir det väldigt svårt att samtidigt behålla alla grönytor.

För byggbolagen handlar det inte bara om kravens innebörd – utan när de införs.

Ledtiderna är redan mycket långa. Från idé till byggstart kan det ta flera år, med omfattande utredningar och stegvisa beslut.

– Det tar extremt lång tid från idé till att vi kan sätta spaden i marken. Och detaljplaneprocesserna är redan väldigt långa i dag, säger Li Cederwall Frizzo.

När regelverket förändras under tiden riskerar projekten att tappa sin ekonomiska bärkraft.

– Vi vill ha givna förutsättningar från början. När nya krav tillkommer i efterhand måste vi räkna om allt – och det riskerar både ekonomi, resurser och tid.

Konsekvensen kan bli att investeringar riskerar att skjutas upp eller helt utebli, menar hon.

Vägledningar kan bli styrande i praktiken

I förslaget från myndigheterna föreslår Boverket att nya vägledningar tas fram för hur urbana områden ska nå upp till restaureringslagens ambitioner om grönytor och trädkronor.

Formellt är de inte bindande – men i praktiken kan de få stor betydelse för hur lagstiftningen tillämpas, konstaterar Emma Bonnevier, expert klimatpolitik och grön konkurrenskraft på Byggföretagen.

– Vägledningar kan, även om de inte är författningsförslag, bli ett skarpt incitament att följa. Vi ser en risk med att befintliga byggplaner överprövas på grund av Boverkets vägledningar.

Li Cederwall Frizzo menar att en vägledning är högst öppen för tolkningar.

– Det har vi redan i befintliga planer och frågan blir hur ska de här vägledningarna tolkas. Olika aktörer kan tolka dem till sin egen fördel och då uppstår snabbt intressekonflikter.

Svårt att uppfylla kraven i praktiken

På projektnivå kan kraven dessutom vara svåra att genomföra rent praktiskt. I tät stadsbebyggelse är utrymmet begränsat och tekniska lösningar sätter gränser.

– I många projekt bygger man i princip på vad hela det specifika projektet har till sitt förfogande. Gårdarna ligger ofta ovanpå bjälklag, och då måste man anpassa växtlighet till de förutsättningarna.Träd som växer sig stora kan vara olämpliga av konstruktionsskäl eller att de inte får rätt förutsättningar att växa långsiktigt, säger Li Cederwall Frizzo.

Även när det är möjligt att plantera uppstår nya avvägningar kring trädens storlek och påverkan på ljus, mikroklimat och boendemiljö.

– Vi försöker alltid hitta lösningar och funderar mycket på vilka träd vi kan plantera. Men man måste tänka långsiktigt – hur stora de blir och hur kronan utvecklas. För stora träd kan till exempel skapa mycket skugga, breda ut sig på balkonger eller få för stora rotsystem som ger upphov till andra problem vilket påverkar boendemiljön.

Målkonflikt: förtätning mot grönska

Samtidigt krockar kraven med en annan central princip i modern stadsplanering – förtätning.

När marken inte räcker till flyttas grönskan ofta upp på taken. Men även där finns begränsningar och målkonflikter.

– Gröna tak konkurrerar i dag med till exempel solceller. Och i högre bebyggelse kan man fråga sig vilken nytta de egentligen gör, säger Li Cederwall Frizzo.

– Det riskerar att bli något man gör för att bocka av ett krav – inte för att det faktiskt ger effekt.

Risk för kompensationskrav och sanktioner

Naturrestaureringslagen innebär att exploatering kan behöva kompenseras.

– Om man tar en grönyta i anspråk måste den ersättas någon annanstans för att Sverige ska klara EU:s mål, säger Love Edenborg.

Kompensationen kan i teorin ske i en annan kommun – men kraven ligger kvar på nationell nivå. I slutändan är det staten som ansvarar gentemot EU. Om Sverige inte uppfyller kraven kan staten i slutändan riskera sanktioner från EU.

Kritik mot detaljstyrning från EU

Såväl SKR som Byggbranschen och Love Edenborg är kritiska till den detaljstyrning som förordningen innebär.

– EU vill väl och de flesta tycker att det är viktigt att bevara natur. Men problemet är att man har valt en väldigt detaljerad förordning som gäller direkt i alla medlemsstater oavsett deras förutsättningar, säger Love Edenborg.

Ett direktiv som medlemsstaterna har större möjlighet att anpassa till sina förutsättningar hade varit bättre, menar han.