KLIMATOMSTÄLLNINGEN

Så påverkar de nya klimattullarna svenska företag: ”Nödvändigt ont”

Räddaren för europeisk industri eller en administrativ mardröm? Från 2026 måste svenska och europeiska företag börja betala för koldioxidutsläpp vid import – annars hotar både miljardförluster och fabriksflykt. "Balansen är inte helt lätt”, säger Helén Axelsson på Jernkontoret till TN.

Från och med den 1 januari 2026 träder EU:s system för koldioxidtullar, CBAM (Carbon Border Adjustment Mechanism) in i sin slutliga fas. Den som importerar en vara utifrån EU måste då köpa särskilda CBAM-certifikat som motsvarar de koldioxidutsläpp som uppstått vid tillverkningen av varan.

Företag som importerar mer än 50 ton av dessa varor per år måste då registrera sig som godkända CBAM-deklaranter och betala en koldioxidavgift.

CBAM innebär att importörer av varor som stål, aluminium, cement, gödsel, el och vätgas måste betala en koldioxidavgift som motsvarar priset på EU:s utsläppsrätter.

Syftet: Stoppa koldioxidläckage

Den parallella prissättningen syftar till att förhindra koldioxidläckage – att produktion flyttar till länder med svagare klimatkrav eller att europeiska kunder väljer billigare import.

– Tanken är att spegla priset på EU:s utsläppsrätter. Importörer betalar CBAM, producenter i EU betalar ETS – aldrig båda. På så sätt undviks ”dubbelbeskattning”, förklarar Henrik Isakson, policyansvarig för handelspolitik på Svenskt Näringsliv.

Helén Axelsson, energi- och miljödirektör på Jernkontoret, tillägger:

– CBAM är absolut nödvändigt. Den fria tilldelningen av utsläppsrätter minskar ändå, eftersom hela utsläppsutrymmet i EU minskar. Då måste vi ha ett verktyg som hanterar koldioxidläckage, annars riskerar vi att förlora industriproduktion i Europa.

”Ett nödvändigt ont”

Som en stor tillskyndare av frihandelssystemet beskriver Henrik Isakson CBAM som ett ”nödvändigt ont” eftersom systemet är administrativt tungt och komplext, samtidigt som det behövs för att klimatpolitiken inte ska underminera och slå ut Europas basindustri.

– Vi kan inte riktigt se hur man skulle kunna lösa ekvationen mellan klimatmål och konkurrenskraft utan CBAM. Poängen är ju att skydda basindustrin som de kommande åren kommer att utsättas för ett gradvis ökat kostnadstryck på grund av att den fria tilldelningen av utsläppsrätter gradvis dras in.

– Förhoppningen är att importerade produkter ska bära samma kostnader för sina utsläpp som de som produceras i EU. Då ska konkurrensen på den europeiska marknaden utjämnas, säger Helén Axelsson.

För Henrik Isakson är CBAM avgörande för att Europas basindustri ska fortsätta våga investera i omställningen.

– När gratis tilldelning av utsläppsrätter fasas ut riskerar kostnadsläget att bli så högt att fabriker lägger ned eller flyttar utomlands. Med CBAM är det meningen att spelplanen ska utjämnas så att företagen vågar göra investeringar i Europa.

Exportfrågan olöst

Samtidigt finns det en svaghet i systemet, påpekar Helén Axelsson. CBAM skyddar visserligen EU-marknaden från import av billiga och koldioxidintensiva varor, men löser inte problemet för europeiska företag som konkurrerar globalt.

– Våra företag säljer även på världsmarknaden, där konkurrenter inte har samma kostnader. CBAM ger inget skydd vid export. Vi har drivit på för att fri tilldelning av utsläppsrätter bör finnas kvar kopplat till export, fortsätter hon.

Ett oprövat verktyg

Både Helén Axelsson och Henrik Isakson understryker att CBAM är nytt och oprövat. Systemet har testats i en övergångsperiod, men mycket återstår att justera.

EU-kommissionen väntas under hösten presentera förslag på hur beräkningar ska göras och hur reglerna kan förenklas. Just den administrativa biten har väckt oro.

– Det måste vara tillräckligt enkelt för att inte bli administrativt betungande, men ändå ge korrekta och jämförbara data. Den balansen är inte helt lätt, menar Helén Axelsson.

Henrik Isakson menar att frågan är politiskt känslig.

– Vad kommissionen än föreslår kommer det bli kontroversiellt. Om man gör för lite får man kritik för att inte skydda industrin, gör man för mycket riskerar man att bryta mot WTO-regler och göra våra handelspartners upprörda. Jag tror att EU kommer landa i något i gråzonen.

Henrik Isakson konkretiserar de administrativa utmaningarna.

– För att räkna ut CBAM-avgiften måste man veta hur varan producerats och vilken el som använts. Eftersom gemensamma standarder saknas blir det administrativt krångligt och företag behöver anställa ny kompetens eller ta in konsulter, vilket är raka motsatsen till den förenkling av villkoren för företagande som vi vill se.

EU har lyssnat på kritiken och som en första åtgärd undantas små importörer från CBAM, vilket betyder att upp emot 90 procent av företagen slipper systemet, samtidigt som majoriteten av utsläppen fortfarande fångas upp.

Det är positivt, menar Henrik Isakson, eftersom bördan då hamnar på de stora importörerna som har resurser att hantera den nya administrationen.

Avgifterna införs också stegvis fram till 2034, när systemet är fullt utbyggt.

Risk för snabba marknadsförändringar

Ett annat problem är gränsdragningen för vilka produkter som omfattas. I dag gäller CBAM främst råvaror som stål, cement och aluminium.

– Om bara de första stegen av stålprodukter omfattas finns risken att företag börjar importera halvfabrikat eller mer bearbetade produkter från länder utanför EU för att undgå systemet. Då tappar europeiska smedjor och verkstäder sin marknad, säger Helén Axelsson.

Global oro

Det finns också ett relativt stort motstånd mot CBAM utanför EU. Många utvecklingsländer anser att mekanismen är protektionistisk och förvärrar globala orättvisor, eftersom de saknar resurser för att ställa om.

– Vi kräver i princip av andra att göra något som vi själva knappt klarar. Länder som Indien och Turkiet kan få stora problem. Samtidigt är CBAM också ett påtryckningsmedel för att fler ska införa egen koldioxidprissättning, säger Henrik Isakson.

Samtidigt har flera andra länder börjat ta efter. Kina har till exempel nyligen infört sin egen version av ETS och fler länder väntas följa, tror Henrik Isakson.

Men så länge koldioxidpriserna inte är likvärdiga så finns dock risk för att ”rena” produkter säljs till EU medan mer koldioxidintensiva varor exporteras till andra marknader – och på så sätt motverkar klimatarbetet.

Nödvändigt men riskfyllt

Sammanfattningsvis är både Svenskt Näringsliv och Jernkontoret eniga om att CBAM är nödvändigt – men långt ifrån problemfritt.

– Hade alla länder prissatt koldioxid på samma sätt som EU hade vi inte behövt CBAM. Men nu ser världen inte ut så, säger Henrik Isakson.

– Det viktiga nu är att systemet blir hanterbart, rättvist och att exportfrågan får en lösning. Annars riskerar vi att tappa konkurrenskraft i en världsmarknad som redan är tuff, säger Helén Axelsson.