Falsk eller äkta? Det gnisslar i diamantbranschen

Vad är egentligen en diamant? Måste den ha bildats under miljarder år, eller kan den ha skapats i laboratorium på några veckor? Och vilken av dem är bäst för miljön? En utmanare skakar en urgammal bransch.

Diamanter framställda i laboratorium har länge använts i industrin, men även i smycken. I takt med att smyckena blivit alltmer populära har den traditionella delen av branschen blivit allt mer bekymrad.

– Det är inget fel på den syntetiska diamanten, understryker Lena Carlsson, vd för branschorganisationen Smycken & Klockor.

– Man får sälja och köpa vad man vill, men för konsumenten måste det finnas information.

Hon har också reagerat på priserna för diamanter som är relativt billiga att framställa. Nu har branschorganisationerna börjat anmäla till Konsumentverket när de ser syntetiska diamanter säljas utan att det framgår att de framställts i laboratorium.

– Vill man köpa en syntetisk är det okej, men man ska veta vad man betalar för. Vi hittade 36 felaktigheter i en annons.

Föredrar labbodlade

Anna Wallander, vd för Akind, väljer att använda ordet labbodlad om diamanterna som används i företagets smycken.

- Det är viktigt att vara transparent och tydlig mot kunden om vad de köper och diamantens ursprung. Vi har valt att enbart jobba med labbodlade diamanter då vi vill kunna erbjuda ett hållbart alternativ till en gruvdiamant.

En labbodlad diamant är en riktig diamant, slår hon fast.

– Det säger jag inte bara för att jag tycker det, utan det är baserat på fakta. Den har samma kemiska, fysiska och optiska egenskaper som en gruvdiamant och är strukturellt uppbyggd på samma sätt.

– Världens ledande gemmologiska laboratorier GIA (Gemological institute of America) och IGI (International gemological institute) som certifierar och graderar 80 procent av världens diamanter bekräftar också att labbodlade diamanter är riktiga diamanter.

En labbodlad diamant är i princip omöjlig att skilja från en naturlig med blotta ögat, men en erfaren gemmolog eller juvelerare med verifieringsinstrument kan se skillnad. Därför kan det hända att oinsatta köpare får veta vad det är för diamant först när de försöker sälja den, säger Lena Carlsson.

– Många auktionshus tar inte emot syntetiska diamanter, utan man får bara metallvärdet. Flera försäkringsbolag vill inte ersätta syntetiska produkter.

Marknaden har förändrats, anser Anna Wallander.

– De flesta som köper en diamantring i dag kanske inte köper det som en investering utan snarare för att det är den ringen de vill ha. Jag anser att en diamantring, oavsett ursprung, inte bör ses som en finansiell investering. Det är snarare det personliga och affektiva värdet som bör vara det centrala

Energikrävande produktion

En labbodlad diamant har tillverkas genom att kopiera diamantens naturliga tillväxtmönster. Det finns två metoder, den ena kallas HPHT – high pressure, high temperature, den andra produktionsmetoden heter CVD – Chemical vapor deposition.

De säljs ofta med argumentet att de är klimatsmarta, men produktionen är enormt energikrävande, enligt Lena Carlsson.

– Att starta processen är som att starta 400 mikrovågsugnar på högsta effekt. Och för att tillverka dem krävs andra mineraler, till exempel kobolt.

IGI slår på sin hemsida fast att labbodlade diamanter inte per automatik är miljövänliga. Processen är energikrävande och ofta beroende av fossila bränslen. Men det finns också tillverkare som använder sig av förnybar energi och möjligheter att välja ett grönt alternativ.

Gruvdriften bakom de naturliga diamanterna är inte heller utan miljöpåverkan. Så kallade konfliktdiamanter som använts av milisgrupper för att finansiera krigföring har också tidigare varit ett problem för branschen.

För att få grepp om problemet etablerades 2003 Kimberlyprocessen – de diamantproducerande ländernas egna riktlinjer för att kontrollera att olagligt brutna diamanter inte kommer ut i handeln. Men kritiker menar att den har alltför många brister och kryphål.

– Kimberlyprocessen bygger på att regeringarna ska certifiera var diamanterna kommer från. Det finns problem med korruption och mutor och inte något incitament för dem att rapportera kring konflikter och folkrättsbrott. Ett annat problem är att den varken omfattar miljöpåverkan eller brott mot mänskliga rättigheter, säger Benjamin Cleason på Swedwatch.

Räcker inte

En sak som gjort diamanter så åtråvärda är att det finns så få. Det sägs ofta att det egentligen finns diamanter så att det räcker till alla, men att branschen håller på dem för att driva upp priserna. Det är en sanning med modifikation, förklarar Lisa Levinson på Natural Diamond Council. Ja, de skulle räcka – men bara om man kan tänka sig vilken diamant som helst.

– Av själva rådiamanten, alla kvaliteter, hittar man några kubikmeter per år. De flesta går inte att slipa utan går till industrin, till borrar och sågklingor.

De som sedan finns kvar, slipade diamanter i alla storlekar, motsvarar mindre än en kubikmeter. Tittar man sedan på diamanter som är en carat eller större är motsvarar mängden en halvkubikmeter.

– Naturen ger vad naturen ger. Det finns liksom inga sparade.

Rättat: I en tidigare version angavs fel namn på Natural Diamond Council.