FRAMTIDENS ARBETSMARKNAD

Nya siffror: Här är den verkliga kostnaden för höjd a-kassa

"Det är välkänt i forskningen att höga ersättningsnivåer i a-kassan leder till ökad och förlängd arbetslöshet”, säger Sven-Olov Daunfeldt. Bild: Sören Andersson

En höjning av a-kassan kostar fem miljarder kronor, menar regeringen. Det är siffror som inte stämmer, kostnaderna kan bli mer än fyra gånger så höga, enligt beräkningar från Svenskt Näringsliv. Dessutom kan tiotusentals fler bli arbetslösa, varnar organisationens chefsekonom Sven-Olov Daunfeldt.

Åtgärden var tänkt som en temporär insats: höjd a-kassa skulle ge ett stöd till alla dem som förlorade sina jobb när pandemin slog som hårdast mot arbetsmarknaden.

Redan i september 2020 förlängdes den temporära insatsen till att gälla under hela 2022, alltså även efter att pandemin hade ebbat ut. Sedan dess har statsminister Magdalena Andersson dessutom lovat att permanenta den tillfälliga höjningen.

– I det läget där vi befinner oss, när företagen ropar efter arbetskraft, är det en rent kontraproduktiv insats. Det är välkänt i forskningen att höga ersättningsnivåer i a-kassan leder till ökad och förlängd arbetslöshet. Men framför allt har regeringen helt underskattat kostnaderna för en höjning, säger Sven-Olov Daunfeldt, chefsekonom på Svenskt Näringsliv.

Tidigare var den maximala a-kassan ungefär 20 000 kronor i månaden brutto. Den tillfälliga höjningen innebär att den nu ligger på cirka 26 000 kronor. Med de siffrorna som utgångspunkt har regeringen kommit fram till att prislappen för en höjning stannar på fem miljarder kronor. Men den summan visar bara den kortsiktiga förändringen i utbetalningar det första året och inkluderar inte höjningens effekter på arbetslösheten och det intäktsbortfall till statskassan som uppstår, konstaterar Sven-Olov Daunfeldt.

– Intäktsbortfallet beror på just det som forskning av bland andra Finanspolitiska rådet påpekat, att höjda ersättningar vid arbetslöshet gör att det går långsammare för människor att söka jobb och komma tillbaka in på arbetsmarknaden, säger han.

Sverige behöver strukturreformer på arbetsmarknaden för att få fler i arbete, inte förslag som gör att färre arbetar.

Enligt Svenskt Näringslivs beräkningar, som vilar på tidigare forskning, kan en höjd a-kassa ställa så många som drygt 40 000 personer utan arbete på några års sikt. En person som går från arbetslöshet till arbete med en lön på 30 000 kronor i månaden tillför staten cirka 34 000 kronor i månaden, 409 000 kronor per år. Det är nettosumman av uteblivna utgifter för a-kassan och ökade skatteintäkter från arbete och konsumtion. 409 000 kronor multiplicerat med drygt 40 000 arbetslösa ger er en årlig kostnadsökning på 16,5 miljarder kronor för de tillkommande arbetslösa. Till detta adderas slutligen kostnaden för den befintliga stocken av arbetslösa som får höjd ersättning, och som uppgår till fem miljarder. Den totala och långsiktiga kostnaden för reformen beräknas därför till 21,5 miljarder kronor.

– I dagsläget behöver vi tydliga strukturreformer på arbetsmarknaden som hjälper människor att gå från arbetslöshet till jobb, inte trixande med nivåerna på ersättningen som gör att färre kommer i jobb, säger Sven-Olov Daunfeldt.

Det är snart riksdagsval. Är regeringens förslag helt enkelt valfläsk?

– Ja, det är troligt. Detta följer ju på förslaget om höjda garantipensioner. Men det är inte ett bra sätt att bedriva finanspolitik på. Sverige behöver strukturreformer på arbetsmarknaden för att få fler i arbete, inte förslag som gör att färre arbetar.

Så har beräkningen gjorts

Finansdepartementet (2011) har bedömt att kvasielasticiteten* för ersättningsnivåerna i a-kassan är 0,12. Det betyder att när ersättningsgraden i a-kassan ökar med sex procentenheter så ökar arbetslösheten på sikt med 0,72 procentenheter (0,12 multiplicerat med6). Konjunkturinstitutet uppskattar att arbetskraften uppgår till 5 580 100 personer 2022. Om arbetslösheten som andel av arbetskraften ökar med 0,72 procentenheter motsvarar det därmed 40 000 färre sysselsatta.

*Kvasielasticitet är ett mått som visar hur många procentenheter arbetslösheten förändras när ersättningsgraden ökar med en procentenhet.