ELKRISEN

Varnar för EU:s nya plan: Sverige kan få betala för Tysklands energipolitik

EU vill koppla ihop Europas elnät – men planerna väcker skarp kritik i Sverige. Nu varnar både industrin och experter för högre elpriser, förlorade konkurrensfördelar och att svenska elkunder kan få betala för andra länders energimisslyckanden. ”Vad kan vi vinna på det?”, säger Bolidens ordförande Karl-Henrik Sundström till TN.

I slutet av förra året presenterade EU-kommissionen ett stort elnätspaket med målet att knyta samman Europas elsystem och påskynda utbyggnaden av gränsöverskridande elförbindelser.

Målet är att nå en politisk överenskommelse före årsskiftet.

Den 21 oktober varnade Svenska kraftnät för att Sverige riskerar att förlora kontrollen över planeringen av nya utlandsförbindelser, vilket Dagens industri rapporterade om.

Bakgrunden är just EU:s elnätspaket, där EU-kommissionen och energitillsynsmyndigheten Acer föreslås få större inflytande över vilka kraftledningar som ska byggas i Europa. Enligt förslaget ska även andra aktörer kunna driva projekt som de nationella systemoperatörerna valt att inte gå vidare med.

I ett inspel till regeringen varnar Svenska kraftnät för att förändringen kan leda till investeringar som är ”negativa för det svenska elsystemet”.

”Det kan också argumenteras för att EU saknar mandat att lagstifta i de delar som inkräktar på den nationella och regionala nätplaneringen”, skriver Svenska kraftnät.

Svensk industri riskerar att förlora sin konkurrensfördel

Karl-Henrik Sundström, styrelseordförande för gruvföretaget Boliden, varnar för konsekvenserna av att knyta det svenska elsystemet närmare kontinentens.

Med nästan en helt fossilfri elproduktion, stora vattenkraftsresurser och relativt låga elpriser har svensk basindustri ett bättre utgångsläge än sina europeiska konkurrenter, konstaterar han.

– Jag tror att man ska tänka igenom det här väldigt noga ur ett svenskt perspektiv om vi ska ge bort konkurrensfördelar på det sättet. Vad kan vi vinna på det?

Mats Nilsson, elmarknadsanalytiker och docent i nationalekonomi, varnar för att Sverige riskerar att få betala för andra länders misslyckade energipolitik.

Tyskland är enligt honom ett tydligt exempel. Landet har avvecklat över 20 GW fossilfri kärnkraft och samtidigt byggt ut vind- och solkraften kraftigt.

”Vi importerar dålig tysk energipolitik”

Trots det är elsystemet fortfarande beroende av fossil gas- och kolkraft. När Sverige kopplas närmare den kontinentala elmarknaden riskerar konsekvenserna av den tyska energipolitiken att spridas till svenska elkunder.

Mats Nilsson framhåller att frihandel i grunden är positiv, men att den förutsätter någorlunda likvärdiga spelregler. På den europeiska elmarknaden har omfattande politiska ingrepp, subventioner och nationella energipolitiska beslut skapat helt olika förutsättningar.

– Då handlar det inte om frihandel, som i grunden är bra, men som inte fungerar om förutsättningarna är helt annorlunda. I stället blir resultatet att vi importerar dålig tysk energipolitik.

Konsekvenserna drabbar både hushållen och näringslivet.

– Det blir en enorm konkurrensnackdel, för då är det inte bara tysk industri som blir lidande av dålig energipolitik, utan även svensk elintensiv industri, säger Mats Nilsson.

Europas elsystem blir alltmer beroende av varandra

Samtidigt står Europas elsystem inför växande utmaningar.

Den ökande andelen väderberoende elproduktion ställer högre krav på reserver, flexibilitet och reglerbar kraft, vilket också uppmärksammas i analyser från EU:s energitillsynsmyndighet ACER och nätorganisationen ENTSO-E.

Danmark har EU:s högsta andel vindkraft och är starkt beroende av elutbytet med grannländerna, inte minst svensk och norsk vattenkraft.

Tysklands omfattande utbyggnad av vind- och solkraft har ökat behovet av reservkapacitet under perioder med svag vind och lite sol. Liknande utmaningar finns i Nederländerna och Spanien, medan Italien dessutom har stora flaskhalsar i elnätet.

Mats Nilsson anser därför att Sverige måste vara betydligt mer försiktigt med ytterligare utlandsförbindelser.

– Vi ska inte importera dålig politik av någon form av princip. Vi måste vara realistiska här.

Han pekar också på att flera europeiska länder vid olika tillfällen har begränsat den gränsöverskridande elhandeln för att skydda sina egna elsystem.

Sverige kan därför inte utgå från att andra länder alltid prioriterar den fria elhandeln när den egna elförsörjningen sätts under press.

– Vi ska inte vara naiva och tro att de andra länderna vill hjälpa oss, för det vill de inte.

Karl-Henrik Sundström betonar att elsystemets främsta uppgift är att leverera en stabil och tillförlitlig elförsörjning.

I takt med att EU:s elnät integreras vill unionen också att industrier ska kunna vara mer flexibla i sin elkonsumtion.

Men Karl-Henrik Sundström konstaterar att verksamheter som smältverk, gruvor och annan tung industri har svårt att anpassa sin förbrukning

– Vi kan inte ha en efterfrågeflexibilitet eftersom våra maskiner kräver ett jämnt flöde av el dygnet runt.

Samtidigt pekar han på att Sverige har stora problem med sitt eget elnät. De långa ledtiderna för nya nätanslutningar har blivit ett allvarligt hinder för industrins investeringar och fortsatta elektrifiering.

– Det kan ta 10–12 år att få en ny nätanslutning. Sedan tar det ytterligare några år att bygga själva industrianläggningen. Då kan det dröja 15–17 år innan verksamheten kommer i gång. Det är alldeles för lång tid, säger Karl-Henrik Sundström.

Vill införa en stabilitetspakt för el

Stefan Kvarfordt, klimatpolitisk talesperson på Svenskt Näringsliv, ser fördelar med en integrerad europeisk elmarknad, men anser att medlemsländerna samtidigt måste ta större ansvar för sina egna elsystem.

Han föreslår därför en europeisk stabilitetspakt för el, efter förebild från eurosamarbetet. Grundtanken är att energiunionen ska bygga på både rättigheter och skyldigheter.

– Precis som man satte konvergenskriterier och krav på finansiell stabilitet för ett medlemskap i EMU, så borde man ställa krav på att medlemsländerna tar ansvar för att ha ett stabilt och leveranssäkert elsystem.

Mats Nilsson menar att Sverige bör koncentrera sig på de beslut man faktiskt kan påverka. Varje ny utlandsförbindelse, liksom förnyelsen av befintliga kablar, måste enligt honom bedömas utifrån konsekvenserna för svenska elpriser.

– Det som är mer praktiskt intressant är ju att titta på vilka kablar vi ska bygga, vilka vi ska förnya. Det har vi rådighet över.

Striden om Sveriges 85 miljarder

En annan konflikt gäller vem som ska betala för den europeiska elnätsutbyggnaden. För Sveriges del har striden framför allt handlat om flaskhalsintäkterna, som under senare år uppgått till sammanlagt omkring 85 miljarder kronor.

EU-kommissionens ursprungliga förslag öppnade för att dessa pengar skulle kunna användas till gemensamma europeiska nätprojekt, även långt utanför Sveriges gränser.

– I praktiken skulle pengar från flaskhalsar mellan svenska elområden kunna användas för att bygga en elförbindelse mellan Spanien och Frankrike, förklarar Stefan Kvarfordt.

Efter svenskt motstånd ändrade EU ministerråd förslaget. Enligt rådets linje ska Sverige få behålla sina tidigare flaskhalsintäkter och de pengar som uppstår mellan svenska elområden. Övriga intäkter ska bara få användas till elnätsprojekt som har en direkt koppling till Sverige.

Men frågan är ännu inte avgjord. I de pågående förhandlingarna driver Europaparlamentet en mer långtgående linje än ministerrådet, som vill hålla fast vid begränsningarna.

– Vi tycker att rådet förbättrade kommissionens förslag väsentligt. Framför allt när det gäller flaskhalsintäkterna, hur de får användas och vilka som undantas. Nu hoppas vi att så många som möjligt av de förändringarna blir kvar, säger Stefan Kvarfordt.