AVTALSRÖRELSE

”Vad blir det för lön?”

I en osäker omvärld är det ett gemensamt ansvar att industrins parter enas om löneavtal som gör både branschen och Sverige starkare, skriver krönikören Kerstin Hallsten.

Vad blir ”märket” efter att innevarande avtal inom industrin löpt ut den 1 april 2027? Efter sommaren har siffersatta spekulationer haglat friskt både från banker och andra konjunkturbedömare. Det är inte så konstigt eftersom sådana prognoser är obligatoriska när ekonomerna sätter ihop sina kalkylark för den ekonomiska utvecklingen framåt.

Vad Riksbanken, Konjunkturinstitutet, banker eller andra finansiella aktörer tycker i frågan är dock av mindre intresse och det kan dessutom i vissa fall försvåra processen. Det finns också en tendens att blanda ihop prognosen av märket med prognosen för hur lönerna sammantaget ökar i ekonomin ett år, där även löneglidningen räknas med. Det är olyckligt.

”Ordningen med Industriavtalet är skapad utifrån industrins betydelse för Sveriges välstånd och att industrin är utsatt för internationell konkurrens.”

De löneavtal som i början av 2027 ska omförhandlas berör hela 3,4 miljoner löntagare. Först ut är som vanligt industrin vars avtal sätter normen för löneökningstakten hos övriga. Vad industrins märke hamnar på är föremål för förhandling mellan industrins parter. Märket sätts med utgångspunkt i industrins konkurrensförhållanden med syfte att stärka svensk industrins internationella konkurrenskraft. Det handlar alltså bland annat om hur produktiviteten utvecklas långsiktigt i sektorn jämfört med i andra länder liksom kostnadssituationen.

Ordningen med Industriavtalet är skapad utifrån industrins betydelse för Sveriges välstånd och att industrin är utsatt för internationell konkurrens. I sektorn råder dessutom 96 procents kollektivavtalstäckning, samtidigt som den fackliga organisationsgraden ligger i topp i Sverige jämte sektorer som utbildning, vård och omsorg.

Tillgångar inför dessa förhandlingar är således sektorns legitimitet som ankare i ekonomin, dess track-record, det strukturerade sättet som Industriavtalet förhandlas på, samt lönenormeringen. Den stora utmaningen ligger i att arbetsgivare och arbetstagare ska finna en gemensam syn på hur konkurrenskraften kan stärkas liksom i viss utsträckning en gemensam syn på det ekonomiska läget.

”En faktor som påverkar konkurrenssituationen är Kinas omvandling till en stark exportutmanare.”

Den hårdnande globala konkurrensen, den geopolitiska osäkerheten och de förändrade handelsförutsättningarna har stor påverkan på svensk industri. Vissa branscher har gynnats av det nya världsläget, men för en majoritet av landets industriföretag har det en negativ påverkan.

Basindustrin, vars produktionsanläggningar är spridda över hela landet, befinner sig i en perfekt storm med en vikande marknad, höga kostnader, hårdnande global konkurrens och hämmande regleringar. Detta har medfört att massaindustrin, sågverken och stålindustrin sammantaget backat med över tio procent i produktionsvolym mellan 2019 och 2025 och fortsätter backa också i år.

En faktor som påverkar konkurrenssituationen är Kinas omvandling till en stark exportutmanare. Svenska arbetsplatser påverkas redan här och nu, varje dag.

Några exempel med direkt betydelse för svensk industri:

Industriavtalet bygger på en botten av förståelse för att arbetskraftskostnadsökningar långsiktigt måste stå i överensstämmelse med hur verksamhetens effektivitet utvecklas och med att konkurrenskraften stärks, för att inte underminera svensk tillväxt och sysselsättning.

I en osäker omvärld är det ett gemensamt ansvar att industrins parter enas om löneavtal som gör både branschen och Sverige starkare. För prognosmakarna är löneökningen en siffra bland andra att uppskatta. För industrins parter är den resultatet av en förhandling där konkurrenskraft, jobb och investeringar står på spel.