DEBATTEN OM GÅRDSFÖRSÄLJNING

Gårdsförsäljare ratar dyrkommuner – ”Går inte att räkna hem pengarna”

I kommuner med höga avgifter för gårdsförsäljning vågar få vingårdar eller bryggerier satsa, visar TN:s rundringning. Gårdsförsäljaren Per Daneskog menar att höga avgifter gör att affären inte går ihop. ”Jag skulle säga att då har man kapat alla benen”, säger han till TN. Det var de låga avgifterna i Kävlinge som gjorde hans egen satsning möjlig.

När gårdsförsäljning av alkohol blev tillåten sommaren 2025 var förhoppningarna stora. Reformen skulle ge svenska bryggerier, vingårdar och destillerier nya möjligheter att sälja direkt till besökare och stärka den lokala besöksnäringen.

Ett år senare har reformen fått olika genomslag runt om i landet. En förklaring kan vara de stora skillnaderna i kommunernas avgifter. En genomgång från Visita visar att kostnaden att ansöka om tillstånd för gårdsförsäljning skiljer sig från drygt 1 000 till 25 000 kronor, beroende på vart i landet man är.

I flera av kommunerna med de lägsta avgifterna finns i dag flera aktiva gårdsförsäljare, visar Tidningen Näringslivets rundringning. Men i de kommuner där prislappen är som högst går det endast att hitta en enda.

Det kan förstås finnas flera förklaringar än höga avgifter till att man inte vågar satsa, som att det finns få vin- och ölproducenter i den aktuella kommunen.

När TN kontaktade den enda gårdsproducenten i en högavgiftskommun så menade han till exempel att kommunen hade varit kompromissvilliga vad gäller prislappen i de konkreta förhandlingar som ledde till att de vågade satsa.

Men samtidigt så går det inte att blunda för att de höga avgifterna har en avgörande betydelse. Det visar de kontakter som TN haft med gårdsförsäljare och bekräftas också av Visita.

Anna Wallén på Visita gör bedömningen att en hög avgift kan medföra att vissa helt enkelt avstår från att ansöka.

– Framför allt handlar det här om väldigt småskalig verksamhet, där man inte vet riktigt hur försäljningen kommer att se ut och det är väldigt begränsat hur mycket man får sälja, säger hon till TT.

Ett bryggeri som Tidningen Näringslivet varit i kontakt med i en av högavgiftskommunerna uppger att kostnaden var en viktig anledning till att man valde att inte ansöka om tillstånd. Enligt företaget var avgiften för hög för att satsningen skulle bära sig ekonomiskt.

Imponerades av kommunens bemötande

En av kommunerna med låga avgifter är Kävlinge Kommun där Per och Elisabeth Daneskog driver Kävlinge Bryggeri. De bestämde sig för att starta bryggeriet när de gick i pension och var snabba att ansöka om tillstånd för gårdsförsäljning när det blev tillåtet förra året. De upplever att Kävlinge Kommun har uppmuntrat etableringen av deras bryggeri.

– De tyckte att det var väldigt kul att det hände någonting, ett nytt initiativ. Sedan kom politikerna som styr, kommunalrådet ordförande i beslutande nämnd, på besök på byggeriet och önskade oss välkomna som företag. De sa att de skulle stanna 20 minuter men var nog kvar 45, de var så himla intresserade, säger Per Daneskog.

Han beskriver också att kommunen anordnar träffar och lunchmöten för företag, vilket är roligt eftersom det ger chans att nätverka med andra och utbyta erfarenheter. Dessutom fick han möjlighet att leverera till den årliga entreprenörsfesten som kommunen anordnar.

Hur var processen att få tillstånd för att bedriva gårdsförsäljning?

– Jag blev så förvånad – jag tror att jag hade tillståndet inom en månad. Så det får man ju säga är väldigt bra.

Han anser att avgiften är mycket rimlig och att den gjorde tröskeln låg att ansöka om tillstånd för gårdsförsäljning. Om den hade varit några tusenlappar högre hade han inte tyckt att det var värt att göra det. Om avgifterna hade legat på de nivåer som i de dyraste kommunerna – mellan 18 000 och 25 000 – går det inte att räkna hem pengarna för vanliga småskaliga bryggerier.

–Jag skulle säga att då har man kapat alla benen. Det går inte att räkna hem de pengarna, säger han och fortsätter:

– Det är fruktansvärt. Då skulle jag absolut inte tänka på det överhuvudtaget. Då ska du sälja jättemycket för att få in de pengarna på ett eller två år. Det är orimligt. Det känns som en politisk styrning för att man inte vill ha gårdsförsäljning helt enkelt.

Nöjda

Sammantaget är Per Daneskog väldigt nöjd med reformen. Även om han tycker att några av reglerna skapar onödig administration och är krångliga. Till exempel kravet att hålla ett kunskapshöjande arrangemang samt att informera om alkoholens skadeverkningar. Det sistnämnda kravet har ändrats så att man numera kan lämna en broschyr om skadeverkningarna.

– Jag tycker att det här är en fantastisk grej som har hänt i Sverige. Man hade väl aldrig trott att man skulle kunna ändra på Systembolagets monopol och samtidigt inte riskera någonting för folkhälsan, säger han och fortsätter.

– Det var liksom skrämselpropaganda att denna reform skulle förstöra vår folkhälsa, märkligt när vi hantverksbryggare bara har cirka fem procent av marknaden. Jag tror också att det kan bli trevligare för turister som kommer hit.