REGELKRÅNGLET

Panik bland skogsföretag efter översättningsmiss – ”Nu rasar allt”

Svenska skogsägare känner uppgivenhet och ilska efter en felöversättning av ett EU-direktiv. Nu kan företagare tvingas lägga ned. ”Vi har investerat och en yngre generation står redo att ta över. Man drar undan mattan för oss”, säger familjeföretagaren Kurt Hyttsten till TN.

För Kurt Hyttsten, lantbrukare och skogsägare i Jämtland, har skogen alltid varit mer än bara träd. Den har varit ett långsiktigt sparande, en trygghet för investeringar och en grundplåt för att kunna föra gården vidare till nästa generation. Men en felöversättning av EU:s fågeldirektiv och motstridiga besked från svenska myndigheter har gjort att planerna ligger i ruiner.

– Skogen är vårt sparade kapital för nästa generation och för generationsskiftet. Dessutom behövs det hela tiden investeringar i byggnader och stallar. Nu rasar allt. Säkerheterna för att kunna låna är också borta, säger han.

Avverkningsförbud efter inventering

Allt började när organisationen Birdlife inventerade Hyttstens skog och hittade spår av den tretåiga hackspetten. Det räckte för att Skogsstyrelsen skulle stoppa familjens avverkningsanmälan med hänvisning till artskyddsförordningen – och dessutom hota med vite på fem miljoner kronor om skogen ändå avverkades.

Artskyddsförordningen är en kombination av svenska regler om fridlysning samt EU:s fågel- och habitatdirektiv, kopplad till miljöbalken. Under lång tid påverkade den knappt skogsbruket, eftersom Skogsvårdslagen och principen om ”pågående markanvändning” gav skogsägare företräde.

Men i slutet av 2010-talet tog Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen fram nya riktlinjer för hur förordningen skulle tillämpas. Eftersom riktlinjerna är öppna för tolkning har allt fler avverkningsanmälningar överklagats, ofta av ideella naturskyddsföreningar, och en ny praxis har vuxit fram i domstolarna.

I dag är det ofta markägaren själv som måste bevisa att planerat skogsbruk inte strider mot artskyddsförordningen eller miljöbalkens krav.

Ett översättningsfel med stora konsekvenser

Nu står det alltså klart att grunden till dagens hårda tillämpning ligger i den svenska översättningen av fågeldirektivets artikel 5 d. I de flesta språkversioner förbjuds störningar av fåglar endast när de har en signifikant, väsentlig eller betydande påverkan på populationens bevarande. Den svenska versionen säger däremot att förbudet gäller när en störning ”inte saknar betydelse”.

Skillnaden är avgörande: I praktiken presumeras alla störningar vara förbjudna – om inte markägaren kan visa att de är helt betydelselösa. Det innebär en omvänd bevisbörda jämfört med övriga EU-länder.

”Den svenska formuleringen innebär i praktiken att även mycket små störningar omfattas. Detta skapar en mycket lägre tröskel för förbud i svensk rätt än i andra medlemsstater”, konstaterar Mattias Derlén, professor i rättsvetenskap vid Umeå universitet, i ett rättsutlåtande.

Miljardbelopp i riskzonen

Enligt Gunnar Lindén, artskyddsspecialist på LRF Skogsägarna, har situationen fått omfattande konsekvenser.

– Det är svårt att säga exakt, men det handlar om värden för flera hundra miljoner kronor, kanske till och med en miljard. Skogsstyrelsen uppskattar antalet överklagade artskyddsärenden till 1 600 sedan 2022. Många skogsägare har hamnat i domstol, vilket man absolut inte velat, säger han.

Flera mål väntar nu på avgöranden i Mark- och miljödomstolen. Både LRF och bolag som SCA driver processer för att få klarhet i hur direktivet egentligen ska tolkas.

För Kurt Hyttsten blev konsekvenserna påtagliga. Planen var att använda skogens värden för att finansiera ett generationsskifte. Dottern var redo att ta över gården med drygt 100 nötkreatur, och familjen hade redan investerat i en ny lagård.

När 78 procent av den avverkningsbara arealen plötsligt låstes försvann bankernas förtroende. Skogsbruksplanen, som tidigare låg till grund för lån, anses nu obrukbar.

Staten säger en sak – gör en annan

Kurt Hyttsten menar att det är anmärkningsvärda att statliga myndigheter agerar i otakt. Länsstyrelsen i Jämtland beviljade 2018 investeringsstöd till den nya ladugården för att trygga gårdens framtid. Som villkor krävdes att en yngre generation skulle ta över, och familjen redovisade att dottern var redo. Banken godkände lånet när de såg skogsbruksplanen som säkerhet plus det egna kapital familjen satt in och ladugården stod klar 2019.

Kort därefter stoppade Skogsstyrelsen avverkningen av samma skog – och därmed försvann möjligheten att använda skogen som säkerhet för eventuella framtida lån och investeringar.

– Vi gjorde en uppgörelse med banken för tre–fyra år sedan och nu raderas den helt. Staten säger att livsmedelsförsörjningen måste stärkas och att jordbruket behöver föryngras. Vi har investerat och en yngre generation står redo att ta över, men plötsligt sätts allt i farozonen. Det är som att man drar undan mattan för oss.

Hot mot hela landsbygden

Konsekvensen blir inte bara att en gård hotas. När skogen förlorar sitt värde som kapital minskar incitamenten för långsiktiga satsningar på lantbruket i stort. Mark blir svårare att belåna, generationsskiften fördröjs och osäkerheten ökar.

– Vi har aldrig sagt nej till att ta miljöhänsyn. Men vi kan inte offra allt. Att en hackspett väger tyngre än ett helt familjejordbruk är orimligt, konstaterar Kurt Hyttsten.