DEN SVENSKA SÄKERHETEN

Därför kan basindustrin slås ut vid nästa kris – ”Företag osäkra”

Basindustrin står för Sveriges kritiska råmaterial och är avgörande vid kris. Men trots det finns flera sårbarheter. ”I princip måste alla våra råvaror användas i krissituationer”, säger Per Hidesten, vd för Industriarbetsgivarna.

När Sveriges totalförsvar återuppbyggs läggs stort fokus på produktionen av militär utrustning, men basindustrin hamnar under radarn.

Om basindustrin drabbas av en kris slår det mot hela samhällets förmåga att klara sig både civilt och militärt, menar arbetsgivarorganisationen Industriarbetsgivarna. Det är basindustrin som står för landets kritiska produktion av råmaterial såsom stål, metaller, trä och cement.

– I princip måste alla våra råvaror användas i krissituationer, säger Per Hidesten, vd för Industriarbetsgivarna.

Han menar att det finns flera sårbarheter inom olika delar av svensk basindustri.

– Vi har inte tillräckligt flexibla regler för hur vi hanterar störningar i verksamheten som tvingar oss att begränsa produktionen.

Han efterfrågar flera förändringar för att öka motståndskraften. Ett exempel är att införa ett permanent system för korttidsarbete. Under pandemin fanns ett tillfälligt system som gjorde det möjligt för industrin att behålla kompetens och undvika uppsägningar.

– Ett enskilt företag kan hamna i svårigheter, det behöver inte handla om hela branschen. Vi vill ha ett system som är anpassat för varje företag att tillämpa, säger han och fortsätter:

– Finland och Tyskland har till exempel mycket större möjligheter att hantera variationer i produktionen för att kunna behålla sin kompetens. De möjligheterna har inte vi i Sverige, utan vårt alternativ är i grund och botten att säga upp personal.

Regelförenklingar

Han efterfrågar även regelförenklingar på arbetsmarknaden.

– Många regler kan uppfattas som motstridiga, vilket gör företag osäkra på om de ska investera och anställa. Det behövs en ordentlig genomgång, och det måste göras snabbt, säger han.

– Regelsystemet kring arbetsmarknadens rörlighet behöver ytterligare lättas upp. Det gäller även Arbetsförmedlingen – arbetslösa ska kunna vara tillgängliga för arbete i andra geografiska områden.

Han lyfter också fram regeringens kritiserade lönegolv vid arbetskraftsinvandring som problematiskt. I dagsläget ligger det på 80 procent av medianlönen i Sverige. Om förslaget att höja det till 100 procent genomförs, innebär det ett krav på en lön på 37 100 kronor.

– Det är oerhört olyckligt, säger han och fortsätter:

– På den höga nivån påverkas alla våra avtalsområden, men den största effekten kan också drabba leverantörskedjan och våra branscher. Vi kan anta att hela värdekedjan påverkas.

Han menar också att tydligare regler behövs för personalhantering vid höjd beredskap.

– Det måste bli tydligt vilka förväntningar som finns på oss och vad vi ska förhålla oss till. Idag är det väldigt otydligt vilka skyldigheter vi har, säger han.