KINAS EKONOMI

Därför är Kinas ekonomi svagare än du tror – ”Förlorat sina besparingar”

Högteknologi och industriell självförsörjning är prioriteringar i Kinas nya femårsplan. Målet är tydligt: att stärka sin position som stormakt. Men bakom de storslagna planerna växer risken för en ekonomisk kollaps. ”Zombiebolag hålls under armarna”, säger Gunnar Lindstedt, Kinakännare, till TN.

I mitten av mars antog Kinas kommunistparti nästa femårsplan (2026-2030) på Folkkongressen. Landets viktigaste politiska möte fastslog att stormaktsambitionerna är intakta – i synnerhet inom högteknologi: AI, halvledare och kvantteknologi.

Samtidigt är landets egna förväntningar på ekonomin historiskt låga. Tillväxtmålet sänks från 5 procent till ett mål mellan 4,5 och 5 procent, vilket är det lägsta på 30 år.

Bakgrunden är svag inhemsk konsumtion, en fortsatt skakig fastighetsmarknad och den internationella oron – kriget i Mellanöstern har en reell påverkan på Kina, en av världens största oljeimportörer.

Fastighetskrisens följder

Gunnar Lindstedt, författare och ekonomijournalist som har bevakat Kina i årtionden, anser att kinesisk ekonomi på många sätt befinner sig i en kris.

– Arbetslösheten är hög, konsumtionen kommer inte igång, och folk har förlorat enorma investeringar till följd av fastighetskrisen, där bostadspriserna har rasat upp mot 30 procent.

Fastighetssektorns kris har varit ett faktum sedan 2021 när bolaget Evergrande drabbades av likviditetsproblem, vilket fick konsekvenser för en redan hårt skuldsatt bransch.

Statens ”zombiebolag”

Arbetslösheten är 5,3 procent, enligt den senaste statistiken. När det gäller ungdomsarbetslösheten uppgår den till 16,1 procent.

– Kina är en gammal planekonomi och lider av ett kroniskt problem i form av ständig överproduktion, priser som pressas ned, och väldigt tunn lönsamhet. Många så kallade “zombiebolag” hålls under armarna av staten och tillåts bedriva produktion bara för att staten vill behålla dessa jobb, säger Gunnar Lindstedt.

Lösningen för Kina är att exportera sig ur krisen, betonar han. Ett exempel på det är att exporten till EU ökade med 27,8 procent under årets två första månader. En medveten strategi från Peking liksom en konsekvens av ökad protektionism, handelsfientlighet och tullturbulens från Washington.

– Resultatet blir att Kina sköljer över Europa med sina exportprodukter, säger Gunnar Lindstedt.

Den kinesiska ekonomin är, framhåller Gunnar Lindstedt, dopad med staten i ryggen och spelar inte enligt samma grundvillkor som andra länder på den marknadsliberala arenan.

– Kina konkurrerar med andra medel i ett slags utdraget handelskrig.

Följer inte samma regler

En bedömning som delas av Kristina Sandklef, oberoende Kinaanalytiker med bakgrund som analytiker och ekonom inom näringslivet och Försvarsmakten.

– Vi både underskattar och överskattar Kina. De spelar inte, som många i väst fortfarande tror, efter samma liberala, marknadsekonomiska spelregler som vi gör. Det går inte att titta på Kina ur det perspektivet. Partistaten knådar sina siffror och förvrider statistik så att det passar partiets mål, den styr bankerna och därigenom finansieringen till näringslivet.

– Ekonomin är hackig. De har haft stora problem med att få igång tillväxten ända sedan pandemin och fastighetskraschen. Även om 4,5 procent tillväxtmål är högt globalt sett, är det lågt för Kina, tillägger hon.

Ett överhängande bekymmer för regimen är att återuppväcka medborgarnas konsumtionsvilja, vilket hänger samman med situationen på fastighetsmarknaden.

– Det är en konsekvens av att det saknas ett socialt skyddsnät i Kina. Då sparar man istället för att konsumera. Som ett gammalt kommunistland med planekonomi är medborgarna inte heller lika vana vid aktier som vi är. Därför är det vanligt att kineserna investerar i handfasta saker – som fastigheter, säger Kristina Sandklef.

– Under de senaste årens fastighetskris har folk förlorat 50–60 procent av sina besparingar, fortsätter hon.

Kvalitet före kvantitet

Den kinesiska staten har svårt att tillåta arbetslöshet i landet. Därför är många lokala, statliga företags primära mål att tillhandahålla arbetstillfällen.

Kristina Sandklef anser att kommunistpartiets femårsplan bär på en ny grundsats än tidigare.

– För tjugo år sedan talade man om kvantitet på tillväxten. Nu talar man om hög kvalitet på tillväxten för att kunna motivera de lägre målen. Det innebär att man klättrar på produktionskedjan och satsar på högteknologi.

En annan bärande del i femårsplanen är ambitionen att göra sig industriellt oberoende av västvärlden för att på så sätt bättre kunna hantera den ökade, oftast oförutsägbara, turbulensen i omvärlden.

– Risken är att vi i väst blir ännu mer beroende av Kina för att få tillgång till kritiska råvaror och råvaror, vilket de kommer att fortsätta utnyttja för att få igenom sin politik, säger Kristina Sandklef.

– Ett exempel är hur USA tvingades gå med sänkta tullar mot Kina för att få tillgång till sällsynta jordartsmetaller. Ett annat exempel är att många företag numera kallar Taiwan för ”Taiwan, province in China”, vilket är en viktig fråga för Folkrepubliken som anser att Taiwan är en del av Kina.

Överbelånade branscher

Gunnar Lindstedt bedömer å andra sidan att den kinesiska elbilsindustrin – en stolthet i landet – riskerar att gå ett liknande öde till mötes som fastighetsbranschen.

– Elbilsbranschen bygger sin expansion på kraftig belåning, och måste expandera i den takt som staten vill. Frågan är om det verkligen är hållbart. Eller om de är too big to fail och att regeringen kommer hålla dem under armarna oavsett vad.

I februari sjönk elbilsförsäljningen i Kina med 32 procent, jämfört med samma period i fjol, efter att subventioner riktade mot konsumenter tagits bort.

Det finns en, i Gunnar Lindstedts ögon, destruktiv tendens från västerländskt håll att hysa alltför stor tilltro till Kina.

– Det är inte alls så stabilt som många i väst tror. Det är naivt att överskatta Kina, säger han.