ENERGIPRISERNA

”Slopa smyghöjningen och styr mot framtiden”

Ekonomen Mårten Bergman är kritisk till smyghöjningen av skatt på drivmedel som bara fortsätter. Regeringen borde slopa överindexeringen, skriver han.

Nyligen skickade Elisabeth Svantesson ut ett paket med skatteförslag till höstbudgeten. Paketet innehåller bland annat förändringar av punktskatter som direkt eller indirekt påverkar vägtransporter och vägtrafik. Att pausa uppräkningar av energi- och koldioxidskatten för bränslen och el ett par år är rätt, givet det ekonomiska läget med avmattning och hög inflation. Men det intressanta är vad regeringen missat att stoppa in i paketet.

Skatterna på el och bränsle räknas vanligtvis upp varje år med konsumentprisindex, KPI. Men sedan en tid finns också en unik automatisk årlig uppräkning av energi- och koldioxidskatterna för bensin och diesel som, utöver KPI-utveckling, också ska ”beakta utvecklingen av BNP genom schablonuppräkning med 2 procentenheter”. Det ska spegla samhällets reala inkomstökning. Men i praktiken är det bara en siffra, en hemkokt överindexering.

Innan överindexeringen infördes föregicks den av en märklig diskussion om att miljöskatternas andel av BNP måste öka. Miljöpartiet stod längst fram på barrikaden. Det pratades svepande om att ”det är för billigt att tanka”. Politikerna letade bekväma sätt att göra fossila drivmedel dyrare relativt biodrivmedel. Fokus var hur punktskatter styr mot uppsatta nationella klimatmål, men också hur statens budget skulle stärkas.

Nuvarande regeringsunderlag har också många gånger, i riksdagen och media, uttalat löften om att slopa överindexeringen. Men likväl finns den kvar.

Vid införandet av överindexeringen fick den tung kritik från flera håll. Konjunkturinstitutet påpekade att schablonuppräkning med historisk BNP ger en missvisande bild av inkomstökningen och har en svag, om ens någon, koppling till klimatmål.

Ekonomistyrningsverket underströk att skattehöjningar, utöver KPI, bör beslutas av riksdagen vid den årliga budgetprövningen, såsom med de andra punktskatterna. Att bygga in permanenta skattehöjningar i systemet, som inte kräver politiska riksdagsbeslut, bryter mot praxis i en demokratisk lagstiftningsprocess. Alltså en automatisk smyghöjning.

Nuvarande regeringsunderlag har också många gånger, i riksdagen och media, uttalat löften om att slopa överindexeringen. Men likväl finns den kvar.

Intressant i sammanhanget är att strax efter överindexeringen infördes, sjösattes den ambitiösa reduktionsplikten. En lag som tvingar företag som säljer bensin och diesel att minska utsläppen av växthusgaser genom inblandning av biodrivmedel.

Reduktionsplikten är vida omdebatterad, men få känner till att den också innebar att bensin och diesel beskattas, oavsett hur mycket biodrivmedel som tvingas in via plikten, som om det vore helt fossilt. Reduktionsplikten medförde att överindexeringen tappade sitt syfte, att göra biodrivmedel mer konkurrenskraftiga. Istället blev den ett dubbelt styrmedel, som borde ha slopats redan då.

Enbart reduktionspliktens ambitiösa nivåer bidrog till en pris- och kostnadsbomb. Som lök på laxen behölls överindexeringen som, med en ränta-på-ränta-effekt, per automatik spär på priset ytterligare.

Världens hållbaraste diesel skulle snabbt, med råge, bli världens dyraste. Det är inte ekonomiskt hållbart för ett litet handelsberoende land med stora avstånd och en ambition om levande landsbygd. Det är ingen effektiv klimatpolitik som andra skulle följa efter.

Det är därför positivt att reduktionsplikten har bromsats och ska omstartas. Överindexeringen har även pausats ett flertal gånger. Men varför finns något som är felriktat, odemokratiskt, riskerar svensk konkurrenskraft och i praktiken är fryst mellan 2020 och 2025, fortfarande kvar? Varför inte bara avskaffa?

Det måste bli slut på smyghöjande, duttande och frysningar. För att inte riskera bromsa den pågående samhällsomvandlingen måste det till förändrade och nya styrmedel. Framtidens tystare och helt utsläppsfria transporter och vägtrafik urholkar motiven för dagens beskattning och kommer minska skatteuttaget. Enbart EU:s ökade ambitioner, genom Fit for 55, ger starkt motiv till en total översyn av många nationella styrmedel och mål.

Regeringen borde föregå översynen. Dags att slopa överindexeringen.