DEN GLOBALA KONJUNKTUREN

Industritoppens larm: Så snabbt fördjupas Europas kris – ”Hör isen spricka”

”Efterfrågan försvinner, kostnaderna stiger, byråkratin tynger och importen ökar.” I en exklusiv intervju med TN larmar industritoppen Marco Mensink, vd för branschorganisationen Cefic och initiativtagare till Antwerpendeklarationen, för katastrofala följder när jobb, fabriker och investeringar nu lämnar Europa.

Antwerpendeklarationen var ett brett upprop för att stärka industrins roll i EU:s klimatpolitik som undertecknades av över 1 000 företag – samt stöddes av både Ursula von der Leyen och Belgiens premiärminister Alexander De Croo vid lanseringen.

”Ingenting har förändrats”

Problemet är att verkligheten på Europas industrigolv inte har förändrats: Energipriserna är fortsatt skyhöga och EU-byråkratin spottar ur sig detaljregleringar.

– Ursula von der Leyen och hennes team har förstått allvaret – likaså Macron och Mertz. Men EU-maskinen under dem saknar förmåga att skapa tempo, säger Marco Mensink.

– Det finns en enorm politisk vilja på toppnivå, men ingen hastighet i genomförandet. På marken har ingenting förändrats, och företagen möter konsekvenserna varje dag – men hur vi får verklig handling att ske, det önskar jag att jag visste, fortsätter han.

”Europa hör isen spricka under fötterna”

Cefic representerar över 30 000 europeiska kemiföretag och är en av de tyngsta rösterna i EU:s industripolitiska debatt.

Från sitt kontor i Bryssel beskriver Mensink en situation där de politiska ambitionerna för den gröna omställningen allt oftare kolliderar med industrins verklighet: Höga energipriser, svag efterfrågan, långsamma tillståndsprocesser och en växande importvåg från Kina har skapat vad Marco Mensink kallar en ”perfekt storm”.

– Vi står mitt i en enorm omställning just när efterfrågan på våra produkter har försvunnit. Kostnaderna är extremt höga, kunderna vill inte betala mer för gröna produkter, och importen från Kina ökar månad för månad.

– Det är mycket, mycket allvarligt. Jag brukar säga att man nu hör isen spricka under fötterna varje dag. Fabriker stänger, jobb försvinner – och jag vet inte var det slutar.

”Kollapsande affärsmodeller”

Det största hotet mot Europas industri är, enligt Marco Mensink, de höga energikostnaderna. I Cefics rapport Facts & Figures 2024 framgår att gaspriserna i EU är tre gånger högre än i USA, och att elen kostar dubbelt så mycket. Det har fått stora konsekvenser: investeringarna flyttar till Nordamerika och Asien, medan produktionen i Europa krymper.

– Vår första, andra och tredje prioritet är energi – alltså kostnaden för energi i Europa, säger Marco Mensink.

Samtidigt upplever Europa en växande obalans gentemot USA. Amerikanska varor kan exporteras tullfritt till EU, medan europeiska företag möter upp till 15 procents tullar i motsatt riktning.

– Vi behöver lägre energipriser för att skapa utrymme att överleva på kort sikt och en starkare handelspolitik på längre sikt, säger Marco Mensink.

”Två gånger mer till halva priset”

För att återställa konkurrenskraften krävs enligt Marco Mensink massiva investeringar i ny energiproduktion.

– Jag brukar säga: två gånger mer energikapacitet till halva priset jämfört med idag.

Men vägen dit är lång. Den förnybara elen har ännu inte sänkt priserna, utbyggnaden av elnät och vätgasinfrastruktur släpar efter och kärnkraftens återkomst ligger minst ett decennium bort.

– Förnybar energi skulle göra elen billigare – men det har inte hänt. I dag sätts priset fortfarande av kol och gas, inklusive koldioxidkostnaden. Det systemet måste förändras.

Här varnar han för att samhällskontraktet hotas:

– När energin blir för dyr för hushåll och företag riskerar Europa att få fler gula västar på gatorna än någonsin tidigare. En rättvis omställning måste också vara socialt hållbar.

Green Deal utan verktyg

EU:s gröna giv har brett stöd bland medlemsländerna, men industrin ser stora brister i genomförandet.

– Man kan bara gå snabbt fram om verktygen finns på plats. Hur ska man kunna elektrifiera utan el?, säger Marco Mensink.

Han pekar på kemiföretag som utvecklat så kallade elektriska ”crackers” som utvecklar och använder elektriskt uppvärmda ångkrackningsugnar för att framställa bas-kemikalier.

I stället för att elda med fossila bränslen används förnybar el för att värma ugnarna till omkring 850 grader Celsius, vilket kan minska koldioxidutsläppen med upp till 90 procent jämfört med den traditionella, fossildrivna processen.

– De har utvecklat en banbrytande teknologi för att sänka utsläppen, men det tar tio år att få en nätanslutning för att kunna fullfölja produktionen.

Idag är den europeiska kemiindustrin under press.

– Varje dag hör vi om nya nedläggningar – BASF i Antwerpen sa nyligen upp 600 tjänster, Fibrant i Nederländerna slutar med tillverkning av den kemiska råvaran kaprolaktam, INEOS i Tyskland stänger två fabriker. Företagen säger: Om reglerna ligger kvar som de är, flyttar vi till Indonesien. Det är verkligheten.

Marco Mensink menar att EU i rask takt tappar industrins förtroende.

– Företagen tror inte längre att Bryssel kan leverera i tid. Det pratas om planer och strategier, men ingen ser något hända på marken. Vi måste gå från ord till verklighet – annars flyttar både investeringar och innovationer dit besluten tas snabbare.

Ett hot bortom ekonomin

Kinas framfart är inte bara en ekonomisk utmaning, utan också ett säkerhetshot, menar Marco Mensink.

– Just nu kommer 95 procent av Europas vitaminer från Kina. Är det hållbart? Nej. Detsamma gäller material till försvar och sjukvård. Att vara beroende av Kina för grundläggande kemikalier är inte bara en ekonomisk risk – det är en säkerhetsrisk.

Samtidigt tar det upp till nio månader att starta ett antidumpningsärende i EU. (Motverka att en importerad vara säljs till ett orimligt lågt pris, reds.anm)

– Under den tiden hinner fabrikerna stänga. EU:s handelsskydd är inte anpassat till verkligheten, säger han.

”Måste släppa färgdebatten om vätgasen”

Marco Mensink riktar skarp kritik mot EU:s vätgasstrategi, som han menar har fastnat i regler och symbolik. Den förnybara vätgasen är i dag alldeles för dyr, säger han, och byråkratin bromsar utvecklingen.

– Vi måste släppa färgdebatten om vätgasen – blå, grön, grå, eller rosa (grön vätgas framställs med förnybar energi, blå genom naturgas där koldioxid fångas och lagras, grå betraktas som fossilbränslebaserad och rosa vätgas tillverkas genom elektrolys med el från kärnkraft, reds.anm) och bygga ett fungerande system först, säger Marco Mensink.

Han vill att all vätgas tillåts på marknaden för att få igång investeringar och skala upp tekniken.

– Reglerna kan skärpas senare. Just nu behöver vi volym och verkliga projekt, inte fler definitioner, säger han.

Han påminner också om att industrin är grunden för Europas välstånd.

– Utan en stark industri finns inga jobb, ingen forskning och inga offentliga intäkter till välfärden. Det här handlar inte bara om fabriker – det handlar om Europas förmåga att stå på egna ben i en osäker värld, säger Marco Mensink.

Tre saker krävs nu

Marco Mensink menar att Europa bara har två år på sig att vända utvecklingen – annars riskerar industrins nedgång att bli permanent.

– Europa behöver tre saker omedelbart: billigare energi, enklare regler och snabbare tillstånd. Och vi måste börja tänka som en liten region i en värld omgiven av stora aktörer som Kina och USA – inte som om vi vore centrum.

Trots allvaret avslutar han intervjun med en ton av hopp:

– Människor investerar där det finns optimism. Kommissionen måste skapa den känslan – att EU:s gröna mål kommer att implementeras, att ekonomin stärks och prioriteras och att olika innovationer uppmuntras. Om nästa kommission lyckas genomföra verkliga förändringar för företagen och sätter den tonen, då kommer investeringarna.