KLIMATOMSTÄLLNINGEN

Då klassas svenska nyckelråvaror som avfall

Rebecca Wennerberg, miljöjurist på IKEM, Jenny Svärd, ansvarig för miljöpolicy på Svenskt Näringsliv. Bild: Hanna Franzén/TT, Fotograferna Holmberg / TT, Bengt Säll/Pressbild, Ulf Börjesson/Ernst Henry Photography AB

Samma sten kan ses som både råvara och avfall i Sverige. ”Så fort material klassas som ett avfall triggas en massa regler i gång”, säger Rebecca Wennerberg, miljöjurist på IKEM. Politiken håller inte samma takt som företagen i den cirkulära ekonomin, varnar Jenny Svärd på Svenskt Näringsliv.

Släpp loss den cirkulära ekonomin, är huvudbudskapet i en ny rapport från Svenskt Näringsliv som presenterar 50 förslag som kan underlätta omställningen. ”Det är näringslivet som driver på, men vi ser också att politiken inte håller samma takt som näringslivet”, säger Jenny Svärd, ansvarig för miljöpolicy under seminariet.

Trots att det har snackats i åratal om den cirkulära ekonomin så är det lite av en jungfrulig mark. Och där marken är jungfrulig finns det alltid entreprenörer som ser affärsmöjligheter, inte minst när det också innebär att de kan hjälpa till med att förbättra miljön och minska utsläppen.

Samtidigt är det cirkulära tänkesättet inget nytt, utan något som företagare har arbetat med länge, betonar Karin Johansson, vice vd på Svenskt Näringsliv. Hushållande av resurser ligger i företagens gener.

– Det cirkulära är inget nytt utan något helt naturligt för en företagare. Om det finns resurser som inte används effektivt av ett företag, då kan man vara säker på att det finns en annan entreprenör som kommer att utmana med en ny affärsidé, säger hon.

Under ett seminarium presenterade Svenskt Näringsliv en rapport med flera förslag som kan bidra till att få fart på utvecklingen inom den cirkulära ekonomin. Grundförutsättningen är att det är marknaden som är bäst lämpad att hitta lösningarna, nya produkter och tjänster och att de cirkulära lösningarna måste vara lönsamma och konkurrenskraftiga.

Det finns idag flera hinder, enligt rapporten. Det handlar exempelvis om en ouppdaterad avfallslagstiftning och en lagstiftning som försvårar hantering av kemiska ämnen i cirkulära flöden. Satsningar behövs också för att öka kunskapen inom cirkulär ekonomi samt på forskning inom området (Läs rapporten nedan för alla förslagen).

Framför allt måste Sverige undvika att införa regleringar och andra styrmedel på nationell nivå och i stället aktivt delta i arbetet med EU:s regelverk.

– En väl fungerande inre marknad är central för utvecklingen av den cirkulära ekonomin. Regleringar bör utformas på EU-nivå. Nationella regleringar riskerar att hämma utvecklingen, säger Jenny Svärd.

Föråldrad lagstiftning

Ett av områdena som är problematiska i dagsläget är alltså den föråldrade avfallslagstiftningen. Dagens breda avfallsdefinition innefattar material och produkter som efter användning har ett stort värde. De kan återanvändas eller förädlas, men eftersom de ofta klassas som avfall kompliceras hanteringen och möjligheten att göra nya produkter och tjänster av dem.

– Avfallsdefinitionen och lagstiftningen kom till när avfall var ett problem. Nu är det verkligen en resurs och måste behandlas som en resurs. Så fort material klassas som ett avfall triggas en massa regler i gång som hindrar, säger Rebecca Wennerberg, miljöjurist på IKEM.

Karin Bergkvist är hållbarhets- och innovationsstrateg för Swerock. Företaget levererar ballast, betong, transport- och maskintjänster samt miljötjänster som återvinning, marksanering och vattenrening i byggbranschen.

Karin Bergkvist ser stora möjligheter i att återanvända den sten som blir en restprodukt vid byggen. Men lagstiftningen gör skillnad på sten och sten.

– Om man spränger i en bergtäkt, då ses det som en råvara. Men om man gör det när man bygger, så klassas det som avfall, säger hon.

Mer samverkan

Ett annat problem, som lyftes upp under seminariet, är att den cirkulära ekonomin skär genom så många områden. Det gör att den blir svårfångad av politiken. Det gäller att riksdagsledamöter i olika utskott och ministrar med olika portföljer samverkar för att hitta lämpliga lösningar.

Många av debattörerna under seminariet betonade också att samarbetet mellan myndigheter, och mellan myndigheter och näringsliv, måste bli bättre.

– Vi måste samverka mer inom Sverige och se hur vi får till ett bättre samhälle. Det är viktigt att den cirkulära ekonomin inte bara betraktas som en miljöfråga, utan en samhällsfråga, hur får vi ett samhälle och använder resurserna bättre, sade Mattias Lindahl, professor på Linköpings Universitet och ledamot av delegationen för cirkulär ekonomi, under seminariet.

Den nya regeringens sammanslagning av miljö- och näringsdepartement har kritiserats i flera sammanhang. Men kanske är det vägen framåt för att få till den samverkan som behövs, menade flera av deltagarna under seminariet.

Joakim Järrebring, ledamot i miljö- och jordbruksutskottet (S), ser också möjligheter till nya grepp i Riksdagen:

– Det är samarbete som är a och o. Man kan fundera på om vi kanske ska ha ett sammansatt närings- och miljöutskott för att hantera de här frågorna, sade han.

Lili André, suppleant i näringsutskottet (KD), menar att olika världar måste mötas även på kommunal nivå.

– Jag tror att kommuner måste öppna för att tillsammans med näringslivet göra testbäddar, även där forskningen är med. På det viset ger vi bättre förutsättningar, sade hon.