TYSKLANDS EKONOMI

”Den gröna omvägen tillbaka till fossilkraften”

Tysklands energipolitik lämnar mycket att önska – men förmågan att kasta om logiken i den gröna omställningen imponerar nästan, skriver Staffan Reveman i en krönika.

Tyskland är ett fantastiskt land. Här lyckas man göra det enkla komplicerat och det komplicerade till en moralisk framgång.

Först stängde man kärnkraften. Inte därför att reaktorerna saknade bränsle, hade tjänat ut eller släppte ut stora mängder koldioxid. Tvärtom producerade de stora mängder fossilfri och väderoberoende el. Men politiskt hade kärnkraften definierats som problemet och måste därför bort.

Sedan skulle kolet avvecklas. Det var betydligt mer logiskt. Kolkraft är fossil och står för stora utsläpp. Problemet är bara att kolkraftverken också levererar el när solen har gått ner och vinden tagit ledigt.

Nu börjar verkligheten knacka på dörren.

I Frankfurter Allgemeine Zeitung, FAZ, säger Evoniks koncernchef Christian Kullmann att kolavvecklingen i Nordrhein-Westfalen till 2030 inte är realistisk. Tyskland har enligt honom inte tillräckligt med andra kraftverk för att säkra elförsörjningen. Kolet behövs minst till 2033 och sannolikt längre. Någon billig vätgas finns inte heller i sikte.

Det är naturligtvis ett besvärligt besked. Inte därför att det är kontroversiellt, utan därför att fysiken återigen vägrar anpassa sig till politiska tidtabeller.

Men ingen fara.

Vi ska bygga fler gaskraftverk – många fler.

Det märkliga är att Tyskland redan har omkring 35 gigawatt gaskraftskapacitet. Problemet är alltså inte att gaskraftverken saknas. Problemet är att de används för lite. De utnyttjas ofta till högst ungefär hälften, eftersom naturgasen är för dyr för att konkurrera med kolkraft och annan elproduktion.

Och här börjar logiken verkligen halta.

Om dagens gaskraftverk står still därför att gasen är för dyr – hur ska då ännu fler gaskraftverk göra gasen billigare?

Svaret är att de inte ska göra gasen billigare. De ska i stället subventioneras för att finnas. Staten betalar alltså för nya kraftverk eftersom elsystemet, efter kärnkraftsavvecklingen och den planerade kolavvecklingen, saknar planerbar effekt.

Först finansierar skattebetalarna nedläggningen av fungerande fossilfri kärnkraft. Därefter finansierar de byggandet av nya fossila kraftverk. Det är svårt att inte imponeras av den cirkulära logiken.

Efter år av diskussioner om årsproduktion har någon upptäckt att el måste produceras exakt när den behövs.

I en intervju i dagstidningen WELT säger Unipers vd Michael Lewis att det nya kraftverkslagen gör den tyska marknaden investeringsbar igen. Uniper planerar investeringar på omkring fem miljarder euro fram till 2030, och mer än hälften ska gå till ”flexibel produktion” – ett elegantare uttryck för gaskraftverk.

Man måste uppskatta språkets betydelse.

”Fossil kraft” låter gammalt.

”Flexibel kapacitet” låter modernt.

Samma gas. Bättre marknadsföring.

Lewis säger också i intervjun att energiomställningen inte kan lyckas utan styrbara och väderoberoende kraftverk och att just denna del är systemets största svaghet.

Det är nästan ett historiskt erkännande.

Efter år av diskussioner om årsproduktion har någon upptäckt att el måste produceras exakt när den behövs.

En ljusbågsugn accepterar inget årsmedelvärde. En pappersmaskin kan inte vänta på bättre vindförhållanden. Ett datacenter kan inte meddela kunderna:

”Er AI-tjänst är tillfälligt pausad på grund av högtryck över Centraleuropa.”

Industrin behöver effekt, inte förhoppningar.

Därför behövs kraftverk.

Problemet är bara att de kraftverk som redan producerade fossilfri och planerbar el stängdes av politiska skäl. Nu ska de ersättas med naturgas.

Kärnkraft fungerar alltså i Sverige, Frankrike, Finland, Kanada, USA – med flera. Men inte i Tyskland.

Visserligen ska de nya anläggningarna vara ”vätgasredo”. Det är ett underbart ord. Det betyder ungefär att man hoppas kunna använda ett bränsle som ännu inte finns i tillräckliga mängder, inte kan transporteras i nödvändig omfattning och är för dyrt för industrin.

Men ”redo” låter tryggt.

Uniper planerar två nya gaskraftverk på sammanlagt cirka 1,7 gigawatt. Senare ska de kunna köras med vätgas. Fram till dess blir det naturgas.

Och batterierna då?

Även där är Uniper tydlig i intervjun. Batterier hjälper vid kortvariga variationer, men under flera dygn utan tillräcklig vind och sol är gaskraftverk oumbärliga. De levererar dessutom systemtjänster som stabiliserar elnätet.

Samtidigt driver samma Uniper kärnkraftverk i Sverige, är öppet för längre drifttider och följer utvecklingen av små modulära reaktorer.

Kärnkraft fungerar alltså i Sverige, Frankrike, Finland, Kanada, USA – med flera. Men inte i Tyskland.

Atomkärnan verkar ha mycket speciella problem med den tyska gränsen.

Så här står vi nu:

Kärnkraften är borta.

Kolkraften kan inte avvecklas enligt plan.

Gaskraften återkommer med statligt stöd.

Och allt detta presenteras som nästa stora steg mot ett fossilfritt samhälle.

Den verkliga energiomställningen verkar inte handla om att ersätta fossila bränslen – utan om att ersätta obekväma fakta med allt vackrare formuleringar.

Jag återkommer…