DET SVENSKA FÖRETAGSKLIMATET

”Näringslivet en garant för att valet handlar om sakfrågor – inte spelet”

Sakfrågorna har tappat kraft. Istället är det politiska spelet numera överordnat. Det är inte en sund utveckling, menar Janerik Larsson.

Vilken roll kommer sakfrågorna att spela under den valrörelse som ligger framför oss? Det är en högst relevant fråga givet att det är där politiken spelar sin egentliga roll. Det är för att företrädare x tror på samma sak som jag som jag röstar på x.

För näringslivet, vilken jag har en bakgrund i, är dessutom utfallet av politiken det som avgör hur det går för företagen i Sverige. Hur många man klarar av att anställa och hur lönerna kan utvecklas liksom om man som ny entreprenör ens vågar ta steget att starta och utveckla en ny verksamhet.

Det är medborgarna som avgör vilka som sitter i den lagstiftande församlingen och i näringslivets intresse ligger förstås att alla dessa är så väl informerade som möjligt om de frågor som är centrala för företagandets utveckling.

Faktum är att sakfrågornas betydelse har minskat över tid och inte minst sedan Sverigedemokraterna klev in på den politiska scenen. Istället för att primärt fokusera på frågor där partierna kan komma överens eller inte, som underlag för arbetet i riksdagen och som grund för regeringsbildningarna, så har på senare tid mycket kraft lagts och gått till spillo på att redovisa hur partierna förhåller sig till SD.

Min uppfattning i denna fråga har varit klar sedan riksdagsvalet 2010. Det är medborgarna som avgör vilka som sitter i den lagstiftande församlingen och i näringslivets intresse ligger förstås att alla dessa är så väl informerade som möjligt om de frågor som är centrala för företagandets utveckling.

Det har dock inte varit en helt okontroversiell ståndpunkt. SD:s historiska rötter har kunnat anföras som ett argument för att hålla distans till partiets ledamöter. Men faktum är att näringslivet har aldrig förr avstått från att söka påverka andra politiker oavsett partinamn och tillhörighet.

Ett intressant exempel i sammanhanget rör arvsskattefrågan. Arvsskatten i Sverige avskaffades av en enig riksdag 2004 därför att den försvårade och i värsta fall omöjliggjorde generationsskiften i familjeföretag. Skatten gjorde också att många entreprenörer och mycket investeringskapital lämnade Sverige vilket gjorde att vi förlorade både företag och arbetstillfällen. Det var således ett pragmatiskt beslut som i efterhand visat sig lyckosamt för privat ägande, företagande och därmed för svenskt välstånd.

Vänsterpartisten Per Rosengren var en nyckelperson bakom reformen som finansminister Bosse Ringholm först avvisat. Han backade inför hotet om att Vänsterpartiet skulle stödja ett borgerligt förslag i frågan. Detta är en glimt från historien som illustrerar min principiella syn på näringslivets förhållningssätt till de folkvalda.

Arvsskattefrågan var ett pragmatiskt beslut som i efterhand visat sig lyckosamt för privat ägande, företagande och därmed för svenskt välstånd.

Sverigedemokraterna har sedan dess varit en central aktör i svensk politik. Frågan om partiets rötter har hela tiden anförs som ett skäl att förhålla sig till SD på ett annat sätt än man förhållit sig till kommunisterna. Den fråga som spelat en förunderligt liten roll i diskussionen under alla dessa år är hur det kommer sig att SD:s opinionsstöd ökat till ungefär en femtedel av valmanskåren.

Det finns en effekt av det perspektivet, nämligen att de långsiktiga och strukturella samhällsfrågorna blivit alltmer perifera i den politiska debatten. Det handlar bara om maktspel, brukar det heta och det ligger såklart mycket i det. Men rimligen borde ett långsiktigt perspektiv på näringslivets och därmed landets utveckling inta en betydligt mera central roll i samhällsdiskussionen.