KÄRNKRAFTENS FRAMTID

Nu kan kärnkraften stoppas – kan bli nästa Cementakris

Det finns en lösning för hur uttjänt kärnbränsle ska hanteras som myndigheter, kommuner och andra instanser har enats om. Ändå dröjer regeringens beslut och frågan kan, precis som cementkrisen, fastna i en juridisk process, varnar experter. Då väntar en massiv elkris om bara några år.

I maj larmade Ringhals och Forsmark om att de tvingas stänga inom bara några år om inte beslut om förvaringen kommer före den 31 augusti, eftersom mellanlagret beräknas vara fullt redan 2022.

Men beslutet dröjer ändå och nu börjar tiden att rinna ut. Före midsommar lade regeringen fram ett förslag om att dela upp Svensk kärnbränslehanterings (SKB:s) ansökan och i första skedet enbart ge grönt ljus för utbyggnaden av mellanlagret, och att skjuta slutförvarsfrågan på framtiden. Av omkring 20 remissvar är alla utom fyra emot förslaget.

– Att bryta ut mellanlagringsfrågan ur slutförvarssystemet är väldigt riskfyllt med tanke på att mellanlagringen inte står på egna ben. Det har aldrig varit meningen utan det är tänkt att vara en del av en helhet, av hela slutförvarssystemet, säger Anna Porelius, kommunikationschef på SKB.

”Det finns inget som motiverar att regeringen inte fattar beslut om en helhet. Alla underlag finns där”

Redan 2011 ansökte SKB om att bygga ett sammanhängande system för slutförvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall. Det handlar om att utöka mellanlagret Clab i Oskarshamn, bygga en anläggning för att kapsla in avfall innan det skickas till slutförvar, och en ny anläggning för slutförvar i Forsmark i Östhammars kommun.

Berörda expertmyndigheter, bland annat Mark- och miljödomstolen och Strålsäkerhetsmyndigheten, har gjort sitt jobb, nödvändiga underlag finns och kommunerna har tillstyrkt.

– Vi har en komplett ansökan som har hanterats i alla instanser och nästa steg är ett regeringsbeslut. Det finns inget som motiverar att regeringen inte fattar beslut om en helhet. Alla underlag finns där, säger Anna Porelius.

Efter ett regeringsbeslut ska Mark- och miljödomstolen samt Strålskyddsmyndigheten hantera ärendet igen, ge tillstånd och sätta upp villkor för verksamheten. Det är komplicerat, om ens möjligt, att ta ställning till utan att fatta beslut om helheten, poängterar hon.

– Risken är stor att Mark- och miljödomstolen avvisar ärendet för att det helt enkelt inte går att avgöra. Då blir det en låsning där mellanlagringen fastnar i domstolen och slutförvaret hos regeringen samtidigt som klockan tickar.

Sveriges elproduktion äventyras

Om inte ett beslut fattas om hela slutförvarssystemet får det sannolikt allvarliga konsekvenser för kärnkraftverkens elproduktion när de inte har någonstans att lagra sitt avfall, menar Anna Porelius.

”Vi måste ha besked nu – annars hinner vi slå i tillståndstaket”

Att bygga ett slutförvar tar tio år men oavsett det behöver mer kunna lagras i det befintliga mellanlagret. Även efter ett regeringsbeslut om en utbyggnad återstår ett antal steg på vägen som SKB beräknar tar 2,5 år.

– Det innebär att vi måste ha besked nu – annars hinner vi slå i tillståndstaket. I slutänden handlar det hela tiden om att elproduktionen äventyras.

”Även om grundorsaken inte är densamma som i Cementafallet så blir resultatet detsamma och konsekvenserna lika allvarliga”

Hon ser likheter med turerna kring Cementa som fick avslag från till Mark- och miljööverdomstolen på sin ansökan om att fortsätta bryta kalk på Gotland. Enligt domstolen fanns det inte tillräckligt med underlag för att fatta beslut.

När det gäller kärnavfallet kan det bli så att ärendet inte är avgränsat på ett sätt som gör det möjligt att fatta beslut, förklarar Anna Porelius. Och det går inte att få svar på förrän Mark- och miljödomstolen har gått igenom ärendet.

– Även om grundorsaken inte är densamma som i Cementafallet så blir resultatet detsamma och konsekvenserna lika allvarliga. I det här fallet skapas en allvarlig brist på el.

Har ni någon förståelse för att regeringen vill dela upp frågan om förvaret?

– Nej, vi har forskat och utvecklat den här metoden i 40 år och den är granskad av nationella och internationella experter och av berörda myndigheter. Frågan är redo för nästa steg.

Alla länder som har kommit lite längre inom området har Sverige som förebild, enligt Anna Porelius.

– De generationer som har nyttjat kärnkraftselen bör också ta ansvar för avfallet. Nu har vi en säker lösning för det och då är det vårt ansvar att se till att den realiseras.

Kraftverken larmar

Lina Håkansdotter, chef för avdelningen hållbarhet och infrastruktur på Svensk Näringsliv, konstaterar att det är avgörande att Sverige fattar ett beslut även i slutförvarsfrågan.

– Annars får vi stora problem med tanke på kraftproducenternas larm om att produktionen måste stänga i förtid om inte beslut tas i tid.

”Det utbrända kärnbränsle vi redan har producerat måste tas om hand oavsett hur man känner inför kärnkraftens framtid”

Att beslutet förhalas tror hon beror på att det inom regeringen finns olika åsikter och låsningar kring kärnkraften som sådan.

– För Miljöpartiet är det en politiskt svår fråga att hantera, men det finns ingen anledning att inte fatta beslutet nu – det är en ansvarsfråga. Det utbrända kärnbränsle vi redan har producerat måste tas om hand oavsett hur man känner inför kärnkraftens framtid.

Andreas Erlandsson (S), kommunstyrelsens ordförande i Oskarshamn, betonar att kommunen är starkt kritisk till att enbart utöka mellanlagret.

– Det skulle innebära att vi kan lagra allt avfall fram till 2040 som är kärnkraftverkens beräknade livslängd. Risken är att ingen bryr sig om slutförvaret och att Oskarshamn betraktas som slutförvar. Även om det är säkert så är det inte byggt för slutförvar.

När kommunen gav tillstånd till mellanlagret 1978 var det tydligt att det inte fick betraktas som ett slutförvar. Då var lagringstaket 3 000 ton men sedan dess har det successivt ökat. När det 1998 utökades till dagens nivå på 8 000 ton var kommunen tydlig med att ytterligare utökning inte var aktuell utan beslut om en slutförvarslösning. Det gäller fortfarande, enligt Andreas Erlandsson.

– Det handlar om säkerhet. Trots allt är det ett av världens farligaste material som vi förvarar i vår kommun. Det behövs en långsiktig lösning och nu finns det en metod som våra expertmyndigheter säger är bra.

Förtroendet dalar

Kommunen är mycket kritisk till hur regeringen hanterar frågan och Andreas Erlandsson påpekar att det gör att förtroendet för regeringen dalar hos Oskarshamn och de andra berörda kommunerna.

– Det känns fruktansvärt frustrerande! Nu senast med den korta remisstiden som gjorde att vi tvingades kalla in ett extra kommunfullmäktige mitt i sommaren. Det är oansvarigt när det gäller en så viktig fråga, som dessutom har varit på regeringens bord under så många år.

”Vi kommer inte vidare om inte regeringen ger sin tillåtlighet – och beslutet brådskar!”

Han konstaterar att det är ”en av de onödigaste remisser kommunen någonsin har besvarat” med tanke på att frågan är klar för beslut. Den är tillräckligt utredd, expertmyndigheterna har uttalat sig och Oskarshamns ståndpunkt är klar sedan länge, menar han.

– Det känns som att det bara handlar om politik – som att delar av regeringen inte vill fatta beslut. Även om frågor är svåra så måste regeringen kunna hantera dem. Vi kommer inte vidare om inte regeringen ger sin tillåtlighet – och beslutet brådskar!

Lina Håkansdotter frågar sig vad som händer med förtroendet för framtida överenskommelser om regeringen plötsligt ”kör över” Oskarshamn i frågan om mellanlagret och frångår tidigare löften om att ett beslut om slutförvaret ska tas innan det blir tal om att bygga ut mellanlagret.

De kommuner som idag hanterar kärnbränsle tar ett stort ansvar, påpekar hon.

– Dessa kommuner är värda respekt och förtroendeingivande agerande från regeringen. Jag är orolig för slutförvarsfrågan och beklämd över att regeringen inte kan ställa sig över sina ideologiska låsningar – kommer frågan någonsin att lösas?

Tidningen Näringslivet har sökt miljö- och klimatminister Per Bolund (MP) för en kommentar om kritiken, men han avböjer.