BROTTSBEKÄMPNINGEN

Jens polisanmälde stöld – tvingades göra myndigheternas jobb: ”Får inte gå till så här”

När Jens V Petersen gjorde en polisanmälan om förskingring trodde han att det var ett solklart fall som snabbt skulle resultera i en fällande dom. Men trots flera års byråkratisk kamp med två olika myndigheter har inte mycket hänt. ”Det här borde vara en halvtimmes jobb för polisen. Det är nästan skrattretande”, säger han till TN.

Jens V Petersen är ordförande i en samfällighetsförening som för ett par år sedan fick sitt konto tömt på runt 300 000 kronor. Misstankarna riktades direkt mot en medlem i styrelsen, som efter att pengarna försvunnit plötsligt inte längre gick att nå.

– Vi kontaktade polisen och gjorde en anmälan om förskingring. Vi kunde visa att det hade gjorts uttag och överföringar sedan flera år tillbaka till ett privat konto som vi misstänker är styrelseledamotens konto, säger Jens V Petersen till TN.

I början gick allt bra. Styrelsen fick ett ärendenummer och antog att utredningen skulle gå förhållandevis snabbt. Men dagarna blev till veckor och nu kan Jens V Petersen konstatera att det har hunnit gå flera år utan att några egentliga resultat har uppnåtts.

– Vi stötte på hos polisen ett antal gånger men eftersom förundersökningssekretess råder även mot målsägande så fick vi inte ut någon information. Och vi började bli irriterade för vi tyckte att det vi hade lämnat över borde utgöra solklar bevisning, säger han.

”Ett solklart case”

I samband med polisanmälan lämnade gruppen över ett utdrag som visade att de cirka 300 000 kronorna har överförts från föreningens konto till den nu misstänkta personen. De kunde också visa upp vad de misstänker är förfalskade kontoutdrag som tagits fram i syfte att ge sken av att allt står rätt till med bokföringen, samt äkta kontoutdrag från banken att jämföra med. Dessutom försåg de polisen med adress och personuppgifter till den misstänkta styrelsemedlemmen.

– I vår värld är det här ett ganska solklart case. Men all verksamhet ska ha sin gång och vi vet ju att polisen har mycket att göra. Men tre och ett halvt år senare så säger polisen bara att de gör vad de kan med de resurser de har. Vilket jag tolkar som att de inte anser sig ha tid med det här.

Tre och ett halvt år?

– Ja, jag gjorde polisanmälan den 1 augusti 2022. Jag hade förväntat mig att det skulle hända mer efter så många år, så det är klart att man blir lite uppgiven. Och jag är ju självklart rädd för att vårt ärende ska preskriberas eller skrivas av. Det har ju hänt förut.

Trots att Jens V Petersen även har varit i kontakt med Åklagarmyndigheten, som i sin tur ska ha jagat på hos polisen, har han fortfarande inte fått någon information om den pågående utredningen.

– Vi är flera styrelsemedlemmar som har kontaktat polisen i omgångar. Och det vi har fått tillbaka känns som ett standardmejl, det är samma text varje gång om att man arbetar så fort man kan med de resurser man har.

Anmälde till JO

Till slut bestämde sig gruppen för att göra en anmälan till Justitieombudsmannen, JO. Hösten 2025 svarade JO att de bara under det senaste året redan hade kritiserat polisen vid två tillfällen för långsam handläggning av förundersökningar vid förmögenhetsbrott. Därför ansåg JO att det inte fanns tillräckliga skäl att driva föreningens anmälan vidare.

”Jag vill dock erinra Polismyndigheten om att en förundersökning ska bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger”, skriver JO i beslutet som skickats till Jens V Petersen.

JO har inte någon direkt makt över polisens arbete, utan har till uppgift att granska myndigheter och rikta kritik när det anses befogat.

– Så även om beslutet var till vår fördel så hände det egentligen ingenting, sammanfattar Jens V Petersen.

”Vi ville ju veta vad som hände med vårt ärende.”

Parallellt med bristen på framgång hos Polismyndigheten valde Jens Petersen våren 2024 att vända sig direkt till Kronofogden och framföra vad som hade hänt. Kronofogden kom då fram till att den försvunna styrelsemedlemmen skulle delges föreningens krav på återbetalning.

När en person har blivit delgiven ett återbetalningskrav i ett enskilt ärende har hon eller han normalt sett tio dagar på sig att antingen erkänna eller bestrida. Om kravet inte bestrids inom den tiden så räknas det som ett godkännande. Om det däremot bestrids lägger Kronofogden ärendet åt sidan och personen som söker ersättning får vända sig till tingsrätten och eventuellt komma tillbaka när det finns en fastställd dom.

I det här fallet skulle det dock ta tid innan ens själva delgivningen blev genomförd.

– Efter ett och ett halvt år, det vill säga i somras, började vi tjata lite på Kronofogden. Vi ville ju veta vad som hände med vårt ärende. I mitten av september svarade Kronofogden att de inte längre avser arbeta med det här fallet då det är för stora kostnader, men att vi har möjlighet att driva delgivningen själva.

”Efter de här tre försöken lämnade de tillbaka ärendet till oss.”

Sagt och gjort. Jens V Petersen fick ut ett förslutet kuvert och ett delgivningskvitto som skulle förmedlas till den misstänkta personen. Men det var inte allt. I utskicket från Kronofogden ingick även en logg över myndighetens arbete.

– När vi fick tillgång till Kronofogdens logg så visade det sig att de har gjort totalt tre delgivningsförsök från mitten av augusti till mitten av september 2025, alltså efter att vi hade hört av oss. Då har de haft ärendet i ett och ett halvt år.

– Men det var liksom det de hade gjort på hela den här tiden. Först när vi började tjata så agerade de, men efter de här tre försöken lämnade de tillbaka ärendet till oss.

Jens Peterson valde då att vända sig till en privat delgivningsbyrå. För byrån tog det två veckor och tre dagar att få delgivningskvittot påskrivet, något som Kronofogden alltså inte lyckades med på över ett och ett halvt år.

– Det är klart att alla kan misslyckas i sitt värv någon gång. Men det som är så anmärkningsvärt här är att två olika myndigheter har misslyckats så här extremt med exakt samma ärende. Det är ju nästan skrattretande.

Nu har det påskrivna delgivningskvittot till sist kommit in till Kronofogden. Personen i fråga har inte valt att bestrida kravet och eftersom Jens V Petersen därmed har begärt så kallad verkställighet, är det nu upp till Kronofogden att se till att få tillbaka pengarna. Det sker normalt sett genom löneutmätning.

”Jag är normalt sett ingen person som blir upprörd men någonstans måste man ju till slut dänga näven i bordet.”

Men föreningen lär få vänta på sin tur. De summor som Kronofogden mäter ut betalas nämligen tillbaka till fordringsägarna enligt en särskild prioriteringsordning som bland annat innebär att så kallade allmänna mål, som omfattar olika typer av skulder till staten, har förtur. Först när eventuella allmänna mål är betalda blir de enskilda målen, där det här ingår, aktuella.

Samtidigt fortsätter polisens utredning. Jens V Petersen har i varje fall inte fått något besked om att ärendet skulle vara nedlagt.

– Min gissning att det är vilande i väntan på att preskriberingen ska gå in och att de då kommer att skriva av ärendet.

Alla turer har skapat en växande frustration hos Jens V Petersen och de andra i föreningen, som hade planerat att använda pengarna till en renovering. Han påpekar att man som privatperson har att förlita sig på myndigheterna när sådana här saker händer, men att myndigheterna inte alltid lever upp till sin del av avtalet.

– Man tänker att det inte får gå till så här. Jag är normalt sett ingen person som blir upprörd men någonstans måste man ju till slut dänga näven i bordet.

Moment 22

Mitt i allt har situationen dessutom resulterat i ett slags moment 22. Om föreningen driver på hos polisen och fallet rent hypotetiskt hade slutat med en fängelsedom, hade personen i fråga av förklarliga skäl inte kunnat arbeta under den tiden.

– Då sätter vi ju käppar i hjulet för oss själva för att få tillbaka våra pengar. Om den här personen inte kan förvärvsarbeta kommer ju löneutmätningen att stoppas per omgående.

– Så nu håller jag på och funderar för mig själv om vad som är viktigast. Är det att få in pengarna? Ja, det är klart att det är viktigt. Eller ska man fortsätta bråka med myndigheterna för att de inte gör sitt jobb? Samhällsnyttan är ju störst om jag kritiserar myndigheterna. Nyttan för oss som förening är förmodligen större om vi låter bli att bråka med polisen.

Och även om personen enbart skulle dömas att betala tillbaka de 300 000 kronorna, måste föreningen fortfarande driva in summan som ett enskilt mål via Kronofogden. Det är med andra ord oklart hur mycket skillnad en fällande dom egentligen hade gjort.

”Det är ju inget utredningsarbete att tala om.””

Jens V Petersen – som själv uppskattar att han har fått lägga runt 250 timmar på att göra myndigheternas arbete – har reagerat på den senaste tidens rapportering om polisutredningar som inte leder någonstans, trots att det av allt att döma finns god bevisning att tillgå.

– I min värld så borde det här vara en halvtimmes jobb för polisen. Det handlar ju om att kontakta banken och fråga ifall de här kontoutdragen stämmer. De kan ju snabbt få ut egna kontoutdrag också. Så det är ju inget utredningsarbete att tala om.

– Jag tror inte att polisen kommer att prioritera vårt mål bara för att jag syns i en tidning. Men jag tänker att om vi är flera som lyfter den här frågan så kanske det börjar höras någon gång.

Hur har den här historien påverkat ditt förtroende för polisen?

– Jag har ett extremt stort förtroende för den enskilde polisen men jag har inget som helst förtroende för polisen som myndighet. Självklart finns det undantag, men jag tror att de flesta som väljer att bli poliser vill göra ett bra jobb. Det är min starka övertygelse. Men resursfördelningen och prioriteringen är under all kritik.

Kronofogdens hantering av ärendet lämnar också betydligt mer att önska, anser han.

– Jag tycker att det är absurt. Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera på alltihop faktiskt. Men jag är övertygad om att det finns många fler som har liknande upplevelser som vi.

”Risken tror jag är att folk helt enkelt kommer att ta lagen i egna händer.”

TN har i en rad artiklar rapporterat både om brottsligheten som drabbar landets företag och om polisens utmaningar med att komma till rätta med situationen. Jens V Petersen, som själv är företagare varnar för att näringslivets förtroende för Polismyndigheten på sikt riskerar att försvinna.

– Och det är egentligen inte en farhåga, utan något som jag tror redan finns här. Det är ju många företag som inte längre anser att det är värt att anmäla.

Vad ser du för risker med den utvecklingen?

– Risken tror jag är att folk helt enkelt kommer att ta lagen i egna händer. Om polisen inte gör någonting så tror jag att folk kommer att ta till egna insatser för att skicka en signal till busarna om att kom inte hit, för då går det illa. Jag tror inte vi är långt ifrån det tyvärr.

Kronofogden: Brist på delgivare

Daniel Kinnerup, pressekreterare hos Kronofogdemyndigheten, vill inte kommentera det enskilda ärendet i detalj men menar att handläggningstiderna under den aktuella perioden var ovanligt långa.

– Antalet delgivare var för få i förhållande till antalet ärenden, vilket tyvärr medförde längre handläggningstider. Men det är åtgärdat nu, säger han till TN.

Enligt Daniel Kinnerup ligger Kronofogdens medianhandläggningstid på 71 dagar från det att ett ärende lämnats till delgivning till dess att delgivningen är genomförd.

– Det kan variera väldigt mycket. Ibland lyckas delgivningen på första försöket men andra gånger krävs det upprepade besök för att nå personen i fråga.

Tidningen Näringslivet har även varit i kontakt med Polismyndigheten som inte vill uttala sig med hänvisning till att det är ett pågående ärende. Om det händer något i ett ärende så är det enligt Polismyndighetens presstjänst i första hand den målsägande som ska få information om det.