DE KRÅNGLIGA MILJÖTILLSTÅNDEN

Så stoppas svensk kraftproduktion – ”Kafka-artad process i över 15 år”

”Det väldigt många rundor där myndigheterna överklagar varandras beslut, och det drar ut på tiden”, säger Anton Steen på Fortum till TN. Bild: Pontus Lundahl/TT, Mostphotos, Adam Ihse/TT, Fredrik Sandberg/TT

Ett av Sveriges viktigaste vattenkraftverk fastnade i 16 års myndighetskrångel. Ändå kommer det att ske igen och igen, varnar experter. ”Oförutsägbarheten är det största problemet”, säger Per-Erik Eriksson på vindkraftsföretaget Arise till TN.

– Vi klarar av att hantera kraven för tillstånden även om de blir fler och fler för varje år. Det är ett jobb som vi är vana vid. Oförutsägbarheten är det största problemet. Först lägger vi ner tid och resurser på att göra allt enligt handboken och så kan det ändå bli nej i ett politiskt beslut, säger Per-Erik Eriksson på vindkraftsföretaget Arise.

Efter att Länsstyrelsen har godkänt en ansökan kommer nämligen kommunens veto in i slutet av processen, i ett läge då företaget som söker ofta har spenderat flera miljoner och många timmars utveckling på ansökan.

– När vi har bockat av att vi har följt alla regler och krav från tillståndsgivande myndigheter, så är det ett politiskt beslut som avgör – tumme upp eller tumme ner – det är en utmaning. Vad det blir beror ofta på vilka partier som styr och på hur temperaturen är just då i olika frågor.

”Vi sitter på ett av de viktigaste verktygen så problemen måste lösas”, säger Per-Erik Eriksson, vd på vindkraftsbolaget Arise.

Som exempel på komplicerade och oförutsägbara tillståndsprocesser nämner han ett projekt i Härjedalens kommun där 35 vindkraftverk nu håller på att tas i drift.

I det fallet beslutades att tio av turbinerna inte fick byggas. Skälet var att en Hälsingegård, definierad som riksintresse i Ljusdals kommun, cirka fyra kilometer ifrån där verken var tänkta att uppföras, skulle få en ”ostörd horisont”. Samtidigt var det främst för att skydda de målade interiörerna som gården har utpekats som riksintresse.

Det är ingen tvekan om att de långa tillståndstiderna hämmar tillväxten av ny kraftproduktion, utbyggnaden av kraftnätet och nya industrietableringar, samtidigt som behovet av ny kraftproduktion har aldrig varit större i modern tid, konstaterar Per-Erik Eriksson.

– Ska vi lyckas få till ny kraftproduktion i tid för att företagen ska klara den gröna omställningen krävs en massivt ökad elproduktion. I dagsläget är landbaserad vindkraft det enda alternativet för att tillräckligt snabbt realisera ny kraftproduktion som är kostnadseffektiv.

Statistik från Svensk vindenergi visar att antalet ansökningar om att bygga vindkraftverk har minskat radikalt den senaste treårsperioden. Dessutom är det allt färre som får tillstånd.

Regeringen säger sig vilja snabba på tillstånden men hittills har inget konkret hänt, poängterar Per-Erik Eriksson.

– Samtidigt har vi en optimistisk syn på framtiden för det vi håller på med kommer att behövas. Vi sitter på ett av de viktigaste verktygen så problemen måste lösas.

Ett annat exempel är vattenkraftverket Untra i Tierp. Det är ett så kallat klass 1-vattenkraftverk vilket innebär att det tillhör Sveriges viktigaste vattenkraftverk, och anses vara samhällskritiskt. Men eftersom det är över 100 år gammalt och i stort behov av modernisering inledde Fortum för 16 år sedan en tillståndsprocess för att bygga en ny anläggning vid sidan om den gamla.

Ansökan avslogs och Fortum ansökte i stället om att bygga en anläggning på andra sidan Dalälven. Även den fick avslag med förklaringen att den skulle hamna för nära ett Natura-2000-område.

”Underbetyg åt processen”

Den tredje ansökan som lämnades in 2015 gällde tillstånd för att renovera och byta ut turbiner och generatorer i den befintliga byggnaden. Förra året gick den till slut igenom efter en rad överklaganden från flera myndigheter och under året ska beslutet om investeringen som beräknas kosta 500 miljoner kronor fattas, enligt Anton Steen, ansvarig för samhällskontakter på Fortum.

”När vi nu går in i ett par decennier av kraftig industriell tillväxt och utveckling blir det tydligt att tillståndsprocesserna inte fungerar”, säger Anton Steen på Fortum. Bild: Riku Isohella

Totalt investerar Fortum just nu över en miljard kronor i olika miljöförbättrings- och dammsäkerhetsprojekt i Dalälven.

– Det var en Kafka-artad process som pågick i över 15 år innan vi till slut fick ett tillstånd. Det är ett underbetyg till hur tillståndsprocesserna ser ut. Höga miljökrav är helt i sin ordning eftersom Untra befinner sig i ett känsligt naturområde. Problemet är obalansen i processen.

Genom hela processen har fokus varit på det lokala miljöintrånget – inte på nyttan som anläggningen ger för klimatet och elsystemet, och den välfärd och tillväxt som elproduktionen skapar, poängterar han. I domstolsprocesserna har Fortum dessutom haft upp till fem olika myndigheter på ”motståndarsidan” som alla har drivit sina intressen utifrån det lokala bevarandeperspektivet.

– Staten skulle behöva samla ihop det till en enda motpart. Som det är nu blir det väldigt många rundor där myndigheterna överklagar varandras beslut, och det drar ut på tiden.

Ständig balansgång

När det gäller vattenkraft är det hela tiden en balansgång mellan lokala bevarandeintressen och tillgången på vattenkraftsel, men just nu är det inte så mycket balans, konstaterar han.

– Som verksamhetsutövare har vi stått ganska ensamma. De som hade kunnat vittna om betydelsen av den här anläggningen, Svenska Kraftnät, Energimyndigheten eller Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, har inte engagerat sig.

”Det väldigt många rundor där myndigheterna överklagar varandras beslut, och det drar ut på tiden”

Sedan Miljöbalken antogs har tillståndsprocesserna varit inställda på förvaltning men det håller inte, menar han.

– När vi nu går in i ett par decennier av kraftig industriell tillväxt och utveckling blir det tydligt att tillståndsprocesserna inte fungerar. Därför är det så viktigt att hålla uppe reformagendan i miljötillståndsfrågorna.

”Osäkerhet är det som investerare fruktar allra mest. De vill ju kunna räkna på när projektet kommer i hamn och när investeringen börjar återbetala sig”, säger Nicklas Skår, expert på miljölagstiftning. Bild: STEFAN TELL

Tunga och oförutsägbara processer är en hämsko för den hållbara utvecklingen, slår Nicklas Skår, expert på miljölagstiftning på Svenskt Näringsliv, fast.

– Det går aldrig att veta vad processen ska sluta i. Större projekt tar runt 12 år att få igenom, säger han.

Grunden är att lagstiftningen inte sätter någon gräns för hur många aspekter som kan beaktas i ett tillståndsärende. Utredningarna sväller och att allt fler myndigheter, alla med olika intressen, blandas in vilket leder till fler överklaganden, längre processer och ökad osäkerhet.

– Det finns ingen mekanism för att prioritera vad som är viktigt. I stället för att titta på helheten, om projektet till exempel bidrar till att sänka våra koldioxidutsläpp, blir allt exakt lika viktigt. Det är det som har gjort att vissa grodarter har kunnat stoppa projekt.

”Det finns ingen mekanism för att prioritera vad som är viktigt”

I nästa steg kommer det kommunala vetot för att bygga vindkraftverk in.

– Det är ett stort problem eftersom det blir ytterligare en faktor som skapar osäkerhet.

Tiden är viktig ur ett samhällsperspektiv för att nå klimatmålen, och ur företagens perspektiv är den viktig för att kunna komma ut snabbt på marknaden och vara konkurrenskraftig.

Men osäkerheten är ännu allvarligare eftersom många projekt är beroende av internationellt kapital idag, påpekar Nicklas Skår.

– Osäkerhet är det som investerare fruktar allra mest. De vill ju kunna räkna på när projektet kommer i hamn och när investeringen börjar återbetala sig.

Dubbelt så fort i Finland

Han nämner Finland som ett land med ett helt annat arbetssätt som påskyndar tillståndsprocesserna betydligt. När en ansökan kommer in gör en och samma myndighet först en preliminär bedömning av vilka miljökonsekvenser projektet skulle få. Kommer den fram till att projektet på totalen förbättrar miljön behöver inte andra utredningar göras, utan det går direkt till beslut.

– Processerna är i snitt hälften så långa i Finland som här. Det är bra att vi har högt ställda krav men det kan bli kontraproduktivt miljömässigt. Kan Sverige halvera tillståndstiderna och öka förutsägbarheten kan vi nå klimatmålen – med ökad konkurrenskraft och utvecklad välfärd dessutom.

För att lämna fossila energislag och gå över i elektrifiering måste mycket mer el kunna produceras. Fram till år 2035 spås en fördubblad elanvändning.

– På kort sikt är det vindkraften som behöver byggas ut, och på lite längre sikt behövs någon form av kärnkraft. För att hinna med den utbyggnaden kan vi inte ha så långa tillståndsprocesser. Vi står inför den största transformationen i mänsklighetens historia, säger Nicklas Skår.