KLIMATOMSTÄLLNINGEN

De ska massproducera grönsaker åt folket – ”En processindustri”

Idag är det bara en pilotanläggning. Men snart kan företagarna bakom Johannas stadsodling starta sin storskaliga cirkulära high tech-odling i en fabriksbyggnad i Uppland. ”Vi ska producera 35-40 ton regnbåge och 500-600 ton grönsaker per år på bara två hektar”, säger Thomas Bjelkeman-Pettersson. Ändå får anläggningen inte klassas som ekologisk.

När man närmar sig anläggningen på den slingrande vägen i det böljande jordbrukslandskapet i Vallentuna finns det inget som indikerar att där, mitt på en åker, ligger ett annorlunda företag. På avstånd ser ut som en lada vilken som helst och det var precis vad det var innan företaget Johannas stadsodlingar flyttade in.

Johannas är ett high tech-företag som sysslar med framtidens mat. Det är ett företag där det mesta som görs - och kanske snart allt - bygger på den cirkulära tanken: Att återanvända och hushålla på resurser.

Men man kan också kalla Johannas för en fisk- och grönsaksodlare. En av delägarna, den före detta it-entreprenören Thomas Bjelkeman, blir närmast lyrisk när han lutar sig över salladerna, kryddorna och kålen som sticker upp i kvadratmeter stora vita tråg i anläggningen. Ingen jord så långt ögat kan nå, bara ett lila ljus från lamporna i taket.

– Det smakar bättre än allt annat som finns på marknaden. Våra grönsaker har bättre färg och bättre struktur. Vi har haft kockar som fallit ner på knä för klämma och känna på bladen medans de utbrister: "Men det här är helt fantastiskt". Paul Svensson har också sagt att det här är det bästa som går att få tag på. (Paul Svensson är tv-kock och har sedan 1990-talet arbetat på ett flertal finkrogar, red anm).

Men verksamheten i det gamla kostallet i Husby Gård är bara början, en pilotanläggning. Redan mot slutet av året tas nästa steg när Johannas flyttar in i Adlibris gamla lokaler i entreprenörsmeckat Morgongåva väster om Uppsala, granne med Pär Svärdsons Apotea.

Även Thomas Bjelkeman och hans totalt sju grundare när stora entreprenörsdrömmar. Han ser Johannas som ett industriprojekt, en processindustri som odlar mat. Det som idag sker i Husby Gård i norra Vallentuna ska helautomatiseras och inrymmas i lagerlokalen i Morgongåva.

Det började på en science fiction-konferens

Vi befinner oss på en science fiction-konferens i Finland år 2017. Thomas Bjelkeman, som nyligen har läst en utbildning i miljövetenskap, är en stor fan av science fiction-litteratur och äger själv över 2 000 böcker i ämnet.

På konferensen snackar alla om Elon Musk och framtidens bosättningar på mars. Det får Thomas Bjelkeman att tänka till. Hur ska man förse en bosättning på en himlakropp så långt från jorden med mat?

– Det går ju inte att importera en massa mat till en miljonstad på mars. Det funkar ju inte utan det måste ske lokalt och då måste det vara ett tajt, stängt och cirkulerande system, resonerar han.

Idéerna och tankarna stötte och blötte han med sin fru Anke Johanna van Lenteren som är lika involverad i projektet som sin man. Hon är bokstavligen uppfödd i den nederländska grönsaksodlingsbranschen, där stora delar av hennes familj fortfarande är engagerad, och har bland annat studerat trädgårdsdesign i London.

Så kunskapen om odling bar Anke Johanna van Lenteren med sig till Vallentuna.

”De sa att de visste hur man odlar grönsaker i Nederländerna, så varför uppfinna hjulet igen?”

Hon berättar att hennes familj var lite skeptisk till en början:

– De sa att de visste hur man odlar grönsaker i Nederländerna, så varför uppfinna hjulet igen? Vi svarade att vårt projekt är viktigt för miljön. Nu när de besöker oss säger de i stället: "Åh, herregud, det här är fantastiskt, det du gör. Smaken är bra. Strukturen är bra."

För nästan sex år sedan var det minipremiär i Vallentuna. Flera personer, med olika nyckelkompetenser, hade knutits till projektet för att bygga upp pilotanläggningen.

– Vi trodde att det skulle ta sex till nio månader ungefär att bygga det här, men vi spenderade två år med det. I början jobbade vi kvällar och helger och hade andra jobb under tiden, berättar Thomas Bjelkeman.

Tidigt involverades också ett antal restauratörer. Flera namnkunniga kockar köper och använder redan idag grönsakerna i sin matlagning. Efterfrågan är så stor att det är svårt att hinna med.

Anke Johanna van Lenteren är förvånad över kvaliteten på produkten som hittills har levererats. Salladerna och de andra grönsakerna får bra smak, textur och lång hållbarhet utan solens strålar och näring från jord.

– Det är lite grann som om jag sitter framför tv:n och man serverar mig chips och enkla snabbmåltider. Jag behöver inte göra någonting. Då blir man inte en stark och hälsosam människa. Men om jag måste ut och jobba lite, träna eller röra på mig, och äta ordentligt blir jag starkare. Det är lite som med de här plantorna. Vi ger dem miljön där de får jobba lite, säger Thomas Bjelkeman.

En komplex process

När visionären Thomas Bjelkeman beskriver den cirkulära processen blir han mångordig och engagerad och i väldig fart avhandlas näringsämnen som extraheras ur vattnet, fördelarna med den snåla energiförsörjningen och ett projekt som handlar om att skapa ett miljövänligt fiskfoder till regnbågslaxen.

Men hur ser processen ut? För det första ersätter ljus från LED-lampor solen, och skapar en närmast futuristiskt suggestiv stämning i testanläggningen. För det andra finns där en vattentank med regnbågslax strategiskt placerad intill grönsaksodlingen, vars vatten renas från avföring och sedan förs över till en tank där en bakteriekultur renar och processar fram de näringsämnen som grönsakerna behöver för att växa.

När det näringsrika vattnet i nästa steg flödar ut bland trågen, där växterna sitter, tas näringsämnen upp av rötterna som hänger ned i det forsande vattnet. Sedan förs det renade vattnet tillbaka till fiskodlingen och processen startar om på nytt. Hela kretsloppet tar ungefär fem timmar då minimalt med vatten försvinner.

I dagsläget blir fiskens avföring till gödsel som sprids på åkarna runt omkring Husby Gård, men framöver ska även det återanvändas i anläggningen, som näring till växtodlingen.

Satsning på miljövänligt fiskfoder

Det som idag tillförs, förutom el och en gnutta vatten, är fiskfoder som idag köps i Norge. Det är en produkt som i många avseenden är tveksam för klimatet och miljön eftersom det bland annat innehåller sojabönor som inte heller är bra för fisken. Men ett projekt – som Thomas Bjelkeman också är iblandad i – har som mål att producera ett miljösmart fiskfoder lokalt.

– Generellt sett säger man att 1,1 kilo fiskfoder blir 1 kilo fisk. Det är väldigt effektivt. Om man jämför det med en gris så brukar man räkna med att 3 kilo foder blir 1 kilo gris, säger Thomas Bjelkeman.

– Sedan får vi ut minst 10-12 kilo grönsaker från samma näring och jag kan sälja den produkten för samma eller bättre kilopris än jag kan sälja fisken för, lägger han till.

Elförbrukningen den dagen Johannas i Morgongåva producerar 10 000 till 12 000 plantor om dagen kommer att ligga på ungefär 1 till 1,2 MW när lamporna är på och ungefär 200 kilowatt när lamporna är av. Det kan jämföras med en lastbilsladdare för en el-lastbil som ungefär ligger på 1 MW.

”Det är så många intressenter inblandade i det här för att man ska få en ekologisk märkning. Och de vill inte ha det här som vi står för.”

Kritiken mot traditionell ekologisk odling handlar ofta om att den inte är yteffektiv, det vill säga att man inte får ut tillräckligt med grödor per kvadratmeter. Det betyder att ekologisk odling – med dagens regelverk – är ytterst tveksam ur klimatsynpunkt. Johannas kommande anläggning är desto mer yteffektiv.

Även när man jämför med traditionell spannmålsodling så får Johannas ut mer per kvadratmeter:

– Om du odlar vete på en hektar här ute på åkrarna så får du ut fyra ton vete ett år. Vår framtida anläggning, som tar ungefär lika stor plats, producerar 35-40 ton regnbåge och 500-600 ton grönsaker per år, säger Thomas Bjelkeman.

En konventionell salladsodling i Skåne ger cirka 26 ton per hektar (beräkningen baseras på siffror från 2014). En stor del av all sallad som produceras på åkrarna tas heller aldrig om hand om. Totalt blir ca 65 procent av den odlade sallaten kvar på fältet vid skörd, enligt en rapport från Jordbruksverket.

Thomas Bjelkeman är kritisk mot reglerna kring vad som är ekologiskt och inte ekologiskt. I dagsläget kan inte Johannas få märkningen trots den uppenbara miljöprofilen.

– Det är så många intressenter inblandade i det här för att man ska få en ekologisk märkning, och de vill inte ha det här som vi står för. Nu har man också snävat in reglerna ännu mer. Vi anser att vi är mindre miljöpåverkande än vad en odling som är klassad som ekologisk är, säger han.

En processindustri

När anläggningen i Morgongåva är i full gång är det en helt annan typ av verksamhet som finns där än den i Vallentuna. Grönsaksodlingen sker i åtta 8x8x24 meter stora helautomatiska kuber – eller klimatceller som Thomas kallar dem. Odlingen sker vertikalt, totalt tio våningar per cell. Till cellerna kopplas vattentankarna där regnbågarna gör det stora jobbet med att förse anläggningen med näring.

Det handlar om en helautomatisk processindustri och inget annat. Det betyder också att de planerade anläggningarna är kapitalintensiv. Capex (anläggningskostnader) ligger på närmare 250 miljoner kronor när hela anläggningen är i drift.

Lösningen blir därmed att bygga stegvis, det vill säga att först börja med en fjärdedels cell. Bara det beräknas kosta 38 miljoner kronor.

I nästa fas är minst två celler målet. För att ta det steget vill Thomas Bjelkeman dock ha hög beläggning, vilket han bedömer ger ett nollresultat.

Då handlar det inte längre om att förse några finkrogar i Stockholm med omnejd med grönsaker, utan att komma in i dagligvaruhandeln. Thomas Bjelkeman berättar att bolaget för diskussioner med alla de största matkoncernerna i Sverige som han menar ser potentialen i Johannas hållbarhetsprofil.

”Jag brukar vara ganska duktig på att ligga i framkanten på det jag gör och göra det som behövs göras.”

En stor del av pengarna som har finansierat satsningarna har kommit från Vinnova, som har varit involverat i fem-sex projekt, Jordbruksverket, Almi och privata finansiärer. De sju grundarna har också satsat egna pengar i projektet. Just nu är bolaget involverat i en finansieringsrunda.

– Nästa steg för oss är att ta in finanser för att bygga den första fjärdedelen av en av cellerna och all den automation vi behöver för att visa att vi får rätt kvalitet och avkastning till rätt pris, säger Thomas Bjelkeman.

Thomas Bjelkeman har under större del av sin företagarbana involverat sig i projekt som på olika sätt är gynnsamt för mänskligheten, bland annat ett humanitärt projekt – Akvo Foundation – som kartlägger vattenbrunnar i utvecklingsländer. Nu vill han och Anke Johanna van Lenteren förse världen med hållbar klimatsmart mat.

– Det är flera saker som driver mig. Jag brukar vara ganska duktig på att ligga i framkanten på det jag gör och göra det som behövs göras, men som inte görs idag. Jag vill också förbättra världen och det finns i allt jag har gjort de senaste 20 åren. Det kan vara för samhället eller för naturen och miljön, säger han.