DEBATTEN OM OFFENTLIGT SLÖSERI
Så avslöjar han rekordslöseriet – ”Kan spara minst 90 miljarder”
Entreprenören Jens Nylanders nya AI-databas över fakturor inom kommuner och regioner blottlägger felaktigheter i miljardklassen. Om företagare agerat på samma sätt hade det varit straffbart, menar han. ”Jag blev skrämd när jag började inspektera hur betalkort används", säger han till TN.
En revolution av offentlighetsprincipen. Så beskriver Jens Nylander den databas som han har byggt upp med hjälp av artificiell intelligens, AI, och som ska digitalisera alla offentliga inköp och hitta felaktigheter och avvikelser. Och han är på god väg, redan nu ingår över 30 miljoner fakturor från 236 kommuner och 11 regioner i databasen Ormeo.
– Jag har länge varit intresserad av kommunernas inköpsapparater, eftersom det ofta verkar vara så luddigt hur det går till. I mitt arbete har jag sett att det ofta är nyanställda eller personer som inte har upphandlingserfarenhet att vara inköpare som är just det. Min ambition var att tillgängliggöra informationen till allmänheten, men det har blivit mycket större än vad jag först trodde, säger Jens Nylander.
”Jag blev skrämd när jag började inspektera hur betalkort används.”
Redan som sjuåring började han att programmera, men det stora genombrottet kom kring millennieskiftet när hans mp3-spelare Jens of Sweden rönte stor framgång i Sverige. 2005 gick bolaget i konkurs och sedan dess har serientreprenören Jens Nylander bland annat sålt hörlurar och skapat en mjukvara för bilar som ska reda ut prestandan. Databasen över offentliga fakturor driver han ideellt, även om själva infrastrukturen skulle kunna säljas vidare framöver.
Databasen har byggts upp genom att Jens Nylander har begärt en kopia från kommuners alla leverantörsfakturor sedan 2022. Det första som slog honom när databasen började ta form var hur stor skillnaden mellan den offentliga och privata verkligheten var när det gällde synen på inköp och hantering av pengar.
– Jag har varit företagare i hela mitt liv och alla företagare har en inbyggd mentalitet att man vill prispressa och inte köpa något som är för dyrt. Om jag köper något för en miljon vill jag att det ska stå på mitt lagergolv i dag. Men det verkar ofta vara tabu inom kommuner och regioner. Vissa jag pratar med förklarar det med att det finns lagar kring det. Ja, men lagarna talar inte om hur man ska förhandla, säger han.
Han fortsätter:
– Som företagare måste man hålla ordning på sina kvitton och handlingar. Men ute hos myndigheterna, kommunala bolag och kommuner och regioner, där finns inte alltid det tankesättet. Jag blev skrämd när jag började inspektera hur betalkort används.
Agerandet från vissa kommuner eller regioner skulle inte vara godtagbart om det gällde företagare, menar han.
– Företagen har ju massa regler att följa, men varför gäller inte dessa här? De felaktigheter man gör i de här organisationerna skulle i många fall resultera i hårda straff för företag, skulle jag påstå. För det är ju uppenbara felaktigheter som begås.
Förfalskade namnteckningar, elverk på Blocket och nycklar som inte levererats
Jens Nylander radar upp flera exempel på felaktigt hanterande av fakturor. En förfalskad revisorsnamnteckning kan ha lurat en kommun på miljonbelopp. I tjugo års tid har flera kommuner betalat ett hemsideföretag en miljard kronor, vilket är tre gånger högre än marknadspriset, bedömer Jens Nylander. I ett tredje fall köpte en kommun åtta begagnade elkraftverk för 2,2 miljoner kronor efter att ha hittat dessa i en annons på Blocket.
– De här generatorerna hämtas på en avlägsen militäranläggning. Jag har fått beskrivet av grannarna att det inte sker någon verksamhet där, men att lastbilar har varit där och lämnat material nattetid. Kommunen kommer dit för att hämta materialet och måste betala på platsen. Det går fort, man får inga serviceböcker och säljaren tar inte upp försäljningen i sin bokföring. Kommunen kan säga att man köpte den i god tro, men varför upphandlades det inte? Det finns andra leverantörer i närområdet, säger Jens Nylander.
”Vi kan spara 90 miljarder om vi stoppar detta.”
När tidningen TTELA i början av året granskade affären visade det sig att elverken hade använts tre gånger.
Jens Nylanders databas kryllar av oklarheter bland kommuners och regioners fakturor, som felaktigt angivna arbetstimmar, säkerhetsnycklar som kostat miljoner, men aldrig levererats, eller dyra inköp av licenser som inte används. När allt slås samman är han tydlig med hur mycket pengar som slösas bort inom det offentliga.
– Jag kan utan problem säga att 10 procent är slöseri. 10 procent av 900 miljarder är 90 miljarder. Då räknar jag i underkant. Så ja, vi kan spara 90 miljarder om vi stoppar detta. I flera av de fall som jag har tittat på kan man göra besparingar på över 70 procent. När jag ringer runt och pratar med kommunanställda märker jag att det gror en irritation internt över att fakturor släpps igenom som folk vet är felaktiga, säger han.
Hur säker är du på att resultatet i din databas är korrekt?
– Jag är beroende av att det som rapporteras in är korrekt. Det sker dagliga rättelser och ofta löser det sig efter några timmar. Hittills har träffsäkerheten dock varit väldigt hög, för jag begär ut fakturor och kollar att det stämmer överens med vad jag har. Jag är komfortabel med hög träffsäkerhet, men jag är beroende av att man rapporterar in fel.
Arbetet med att bygga upp systemet har visat att utvecklingen är alarmerande, men går att vända, menar Jens Nylander.
– Genom den här öppna databasen försöker jag åskådliggöra hur det ser ut. Jag skriver regelbundet artiklar om fall som jag hittar, men jag kan inte summera alla i hela Sverige. Då skulle det bli en tjock bok, säger han.
