ENERGIPRISERNA

Därför slår kolet rekord – trots megasatsning på sol och vind

International Energy Agency har tidigare prognostiserat för ”peak coal”. Trots den relativt svaga ekonomin i världen blev det inte så 2025 heller. Tvärtom når världens kolkonsumtion ett nytt rekord.

”Kol förväntas nå sin topp 2023 och minska därefter”, konstaterade International Energy Agency (IEA) så sent som i sin rapport Coal2023. Detta inföll inte alls och i stället blev det rekord.

2024:

2023:

Nu har energirådet sammanställt fjolårets siffror i rapporten Coal2025 och även dessa visar ett nytt all time high om 8 845 miljoner ton, eller 309 miljoner ton mer än den topp som IEA hade bedömt skulle inträffa 2023. Detta trots att världsekonomin sedan dess knappast rosat marknaden. FN bedömer exempelvis att den globala tillväxten i världen 2025 blev 2,8 procent, vilket är under det historiska snittet på cirka 3,2 procent.

Generellt går det förstås åt mer energi om ekonomin går bra och fabrikerna går på högvarv, så hur utvecklingen ser ut i högkonjunktur får framtida rapporter helt enkelt utvisa.

Och det är inte första gången som IEA:s prognoser om peakar för fossila bränslen i efterhand visar sig vara felaktiga. Tvärtom har energirådet enligt många bedömare haft en tendens att överskatta de väderberoende kraftkällornas möjlighet att ersätta sina fossila konkurrenter.

– Kol är den energikälla med lägst kostnad som kan leverera toppeffekt, möta en växande efterfrågan på el och tillgodose det totala energibehovet, inklusive värme. Vind- och solkraft kan endast leverera el – och dessutom inte på ett tillförlitligt sätt, vilket innebär att de inte kan leverera toppeffekt – något som leder till stora kostnader för både ekonomin och miljön, säger Dr. Lars Schernikau, energiekonom, råvarutrader och medförfattare till boken The Unpopular Truth about Electricity and the Future of Energy.

– Rapporten är en bra sammanfattning av tillståndet i kolindustrin. Särskilt historiska och aktuella siffror är av stort värde men prognoser bör alltid betraktas med försiktighet, säger han till TN.

”Peak coal” skjuts fram igen

I den senaste rapporten prognostiserar IEA nu att kolet stannar på en platå de kommande åren med en gradvis nedgång och att världskonsumtionen 2030 kommer att ha minskat med 3 procent jämfört med 2025. Enligt energiorganet ska kolkraften minska under 2021 års nivå i slutet av detta decennium.

Samtidigt växer befolkningen i världen och utvecklingsländerna vill höja sin levnadsstandard, vilket betyder högre energikonsumtion.

– Kol är världens enskilt största källa till elproduktion. Det är också den primära energikälla med lägst kostnad som inkluderar värme och är materialbasen för stål, cement, silikon för solpaneler och många andra produkter. Det är därför länder som Indien, Kina, Indonesien, Vietnam och Bangladesh fortsätter att bygga ut kolkraften för att få tillgång till billig och tillförlitlig toppeffekt, säger Lars Schernikau.

Jan Emblemsvåg, professor vid Norges teknisk-naturvetenskapliga universitet, är också skeptisk till IEA:s prognoser.

– Om jag ska vara helt ärlig tvivlar jag lite på IEA:s prognoser. I Europa är vi väldigt upptagna med det här med koldioxiden men i andra delar av världen prioriterar politikerna ekonomi framför koldioxidutsläpp. Kol är billigt och kolkraft är både planerbart och går relativt snabbt att bygga, säger han.

En av orsakerna till att utsläppsminskningen går så sakta och dessutom blir onödigt kostsam är den envetna satsningen på vind- och solkraft som skett de senaste decennierna, menar han.

Nyligen släppte han en rapport som visar att världens länder sedan 2004 investerat över 7,8 biljoner dollar i vind- och solkraft, elnätsförstärkningar, elfordon och annat. Detta till trots har utsläppsminskningen bara blivit 10,2 procent – och bara hälften av denna minskning kan direkt tillskrivas vind och sol.

– Kärnkraft är ett mycket bättre och mer kostnadseffektivt sätt om man vill försöka ersätta kolkraftverk, förklarar han.

”Det som räknas är nettoenergieffektiviteten på systemnivå (eROI), vilket inte stödjer sol- och vindkraft” - Lars Schernikau

Det har att göra med att själva produktionen av vindkraftverk och solpaneler är kraftigt fossilintensiv. Det behövs mycket metallurgiskt kol för att ta fram exempelvis stål och andra material som behövs för att konstruera kraftverken, och de kräver stora mängder material i förhållande till den el som verken producerar under sin livslängd.

När materialet sedan ska bli färdiga produkter krävs enorma mängder energi. Ska den dessutom skeppas till andra sidan världen tillkommer utsläpp i form av bunkerolja i fartyg. Eftersom vind- och solkraftverk primärt tillverkas i Kina, vars elsystem till största del drivs av kol, blir klimatnyttan begränsad.

– I praktiken flyttar vi alltså utsläppen från Europa till Kina men även andra länder i Asien. Jag tycker att EU borde vara lite mer pragmatiska i sin energipolitik, säger Jan Emblemsvåg.

Lars Schernikau är inne på samma spår.

– Hela världen räknas, och Europas roll minskar. Sol-, stål- och nu även bilindustrin lämnar Europa. Det är till stor del, men inte enbart, ett resultat av en energipolitik som till växande del försöker förlita sig på vind och sol, säger Lars Schernikau.

Fel att byta kol mot LNG

Medan Schernikau också stödjer gas anser han att EU gör fel i sin ambition att försöka ersätta kolkraftverk med importerad flytande naturgas (LNG), som också är fossil men som har lägre utsläpp endast vid förbränning. Enligt IPCC och IEA är metan en mycket starkare växthusgas än koldioxid så om bara en liten del spills ut förändras ekvationen.

– Europa gör ett misstag när man ersätter inhemskt och importerat kol med importerad LNG. LNG är dyrare, mer geopolitiskt problematiskt och har miljöproblem som i vissa avseenden till och med överstiger kolens, om man inkluderar metanutsläpp över hela livscykeln, säger han.

I Coal2025 noterar IEA att Kina och Indien står för mer än 71 procent av den globala kolkonsumtionen, men även ASEAN-länder ökar snabbt. Policyförändringar i USA har också gett uppsving för kol och i EU har minskningen i kol börjat avta och landade nu på minus 2 procent, vilket enligt energiorganet till stor del beror på vindstilla väder under första halvåret.

Här kommer också den andra delen i Jan Emblemsvågs ekvation in. Sol- och vindkraft kräver omfattande balanskraft, vilket i de flesta fall i världen är just kolkraft men även annan fossil kraft som gas- och oljekraftverk.

– I Norge har vi vattenkraft, men i stora delar av världen är det inte så. Då använder man fossila bränslen som balanskraft. I Norge elektrifierar vi mycket, men då skickar vi i stället gas och olja till Tyskland som bränner den där.

– Den mest kostnadseffektiva vägen för att minska energisystemens miljöpåverkan är att bygga de modernaste termiska kraftverken – kol, gas och kärnkraft. Det som räknas är nettoenergieffektiviteten på systemnivå (eROI), vilket inte stödjer sol- och vindkraft, säger Lars Schernikau.

Förändring tar tid

Jan Emblemsvåg tycker att man behöver inse att förändring tar tid, att man behöver energi när det inte blåser och att det är stor skillnad mellan gamla och nya kolkraftverk i termer av verkningsgrad.

Det som i hög grad sker nu är att Europa avindustrialiseras och att utsläppen flyttar från ett kolkraftverk till ett annat – ofta till ett med sämre verkningsgrad och därmed högre utsläpp.

– Däremot tänker Kina långsiktigt. Man bygger sina kolkraftverk på ett sätt som gör att de enklare kan ersättas med andra termiska anläggningar i framtiden, exempelvis små modulära reaktorer på runt 300 megawatt. Det får mig att tänka på ett kinesiskt talesätt: ”If you are in a hurry, you will never arrive”.