ELKRISEN

Mångmiljonförluster i industrin med nya elsystemet – ”Lägger död hand på investeringar”

Svenska industrijättar slår larm: Nya EU-regler skakar om elsystemet och hotar investeringar. Företag får betala mångmiljonbelopp – för helt normala variationer i elförbrukningen. ”Vi har tvingats till en försämring för att passa in i den kontinentala logiken”, säger Johan Bruce på SKGS till TN.

EU driver på en snabb utbyggnad av vind- och solkraft för att minska utsläppen och bryta beroendet av fossila bränslen. Men satsningen på väderberoende kraft innebär också stora utmaningar. Till skillnad från kärnkraft och kraftvärme kan vind- och solkraft inte styras på samma sätt. Produktionen varierar med vädret, vilket gör att hela elsystemet måste bli mer flexibelt.

För användarna innebär det en tydlig förändring. Tidigare har systemet anpassats efter efterfrågan, men framöver måste efterfrågan i allt högre grad anpassas efter det oförutsägbara utbudet. Den gröna omställningen handlar nu lika mycket om hur industrin och andra användare förbrukar el, som om hur den produceras.

Företag förväntas planera sin elanvändning mer dynamiskt – installera styrsystem och bygga in möjligheter – för att snabbt öka eller minska sin förbrukning och anpassa sig efter helt nya förutsättningar.

Företagen: För vem är elsystemet egentligen till för?

Nu frågar sig tunga användare från den svenska energiintensiva industrin vem elsystemet egentligen är till för.

– Det är klart att industrin ska kunna vara flexibel i större grad. Vi är med på det, men den senaste tiden har varit extrem och mycket utmanande för oss, säger Johan Tavast, energichef på pappers- och förpackningsföretaget Billerud som står för omkring två procent av Sveriges samlade elkonsumtion.

Johan Tavast syftar på införandet av den flödesbaserade kapacitetsberäkningsmetoden (flow-based) och mFFR EAM som är ett nytt automatiskt system för balansering av elsystemet som aktiverar reserver var 15:e minut via en algoritm.

I kombination innebär dessa:

Företag som tidigare kunde hantera mindre produktionsavvikelser utan problem riskerar nu miljonförluster för helt normala variationer.

– Obalanskostnaderna har skjutit i höjden. Tidigare kunde stål- och pappersindustrin leva med små avvikelser som jämnade ut sig över tid. Nu riskerar man miljonkostnader för helt normala variationer – trots att systemet egentligen inte påverkas. Det är den stora felkonstruktionen: industrin straffas utan att ha orsakat någon skada, säger Johan Bruce, verksamhetsansvarig på SKGS som arbetar med basindustrins energifrågor.

Sverige dragit nitlotten

För att förstå varför Sverige förlorar måste bakgrunden analyseras:

Införandet av Flow-based och det nya sättet att balansera nätet (mFFR EAM) har inte skett i ett vakuum.

De båda reformerna anses vara helt nödvändiga för att klara den pågående massiva infasningen av vind- och solkraft. EU har också lanserat flera initiativ för att kunna hantera det genom att öka integrationen mellan Europas elsystem.

Till exempel ska plattformarna MARI och Picasso göra det möjligt att samordna och handla med balanstjänster över gränserna, så att reserver kan användas där de behövs som mest när frekvensen i nätet rubbas.

Det är tanken, men Johan Bruce, menar att Sverige dragit det kortaste strået i det arbetet.

– Det är uppenbart att Sverige dragit en nitlott och att det gynnar länder på kontinenten.

Men varför då?

Bruce konstaterar att Sverige alltid kunnat använda vattenkraften för att snabbt hantera obalanser i hela landet. Men efter införandet av flow-based och mFFR EAM är vattenkraften inte tillgänglig. Balanseringen måste i stället ske lokalt.

– De balanseringsprodukter som står till buds har definierats utifrån förhållanden på kontinenten, där man har termiska kraftverk (använder värme från att förbränna bränslen som kol, olja, eller avfall), konstaterar han.

I Norden, där vattenkraften dominerat, betyder det att vår förmåga att balansera nätet försämrats avsevärt. Det betyder att man kan fråga sig vem elsystemet faktiskt är till för.

– Vi har tvingats till en försämring för att passa in i den kontinentala logiken. Ska vi harmonisera för harmoniseringens skull, eller ska det faktiskt finnas ett mervärde?

– Hade vi behållit det gamla systemet hade vi fortsatt kunnat handla el över elområdesgränserna. När det inte är möjligt kan man fråga sig vad vi egentligen tjänar på det. Vi förlorar på både gungor och karuseller, fortsätter Johan Bruce.

Det här kommer att slå stenhårt mot investeringar och är i längden en fråga om företags överlevnad.

Johan Bruce ger ett exempel:

– Ta ett företag som Ovako. De använder elintensiva ljusbågsugnar vars process innebär att de ständigt är i obalans. Förut kunde de ”smeta ut” obalanserna över en timme, nu syns allt inom 15 minuter och normala variationer kan leda till mycket höga kostnader.

Som TN tidigare rapporterat fick Ovako ett oplanerat stopp i produktionen som innebar att man låg cirka 40 megawatt fel, vilket kostade företaget fem miljoner kronor.

”Det är väldigt svårt för oss att hantera den här risken som också är helt oförutsägbar”, sa Paola Zetterberg, upphandlingschef på Ovako till TN.

Bara tänkt på systemet

Johan Tavast är kritisk till att den svenska systemoperatören Svenska kraftnät inte gör mer för att komma till rätta med situationen.

– Det är uppenbart att det inte fungerar just nu och att systemet inte är designat för Norden. Det här riskerar att lägga en död hand på investeringar i elektrifiering eftersom risken är så hög.

– Jag tycker att Svenska kraftnät inte tagit tillräckligt med hänsyn till hur införandet av de här reformerna påverkar marknaden. Man har fokuserat på dagenföremarknaden och inte varit tillräckligt lyhörda för marknadskonsekvenserna för konsumenterna, fortsätter Johan Tavast.