Beskedet: Nu försvinner uranförbudet – så påverkas Sverige

Förbudet mot uranbrytning i Sverige tas bort. På sikt vill regeringen också slopa det kommunala vetot. Myndigheten Sveriges geologiska undersökning är positiv. ”Det innebär att vi har närmare till en säker källa av uran för våra kärnkraftverk”, säger Kaj Lax på SGU till TN.

En proposition om slopandet av uranförbudet tas av regeringen på torsdag. Lagändringen föreslås gälla från 1 januari 2026, berättar Romina Pourmokhtari (L), klimat- och miljö­minister.

– Sverige har goda förutsättningar bryta det vi behöver, säger hon.

I ett första steg kommer kommunerna ha ett visst kommunalt veto kvar. Men regeringen föreslog i somras i en promemoria att uranbrytning inte ska kallas för kärnteknisk anläggning, utan för kärnteknisk verksamhet. Det gör att reglerna för kommunalt veto inte gäller längre.

Därmed kommer en kommun inte kunna stoppa en gruvägare som vill bryta uran.

– Men kommunerna kommer fortfarande ha visst inflytande genom plan- och bygglagen, säger Pourmokhtari.

SGU positivt

Sveriges geologiska undersökning, SGU, välkomnar beskedet.

– Vi är positiva till förslaget att häva förbudet att prospektera och utvinna uran. Uran bör inte omfattas av andra regler än de som gäller för liknande metaller som finns i minerallagen, säger Kaj Lax, avdelningschef för mineralresurser på SGU.

Ett av de främsta problemen med förbudet är att hantera det uran som följer med brytning av andra råmaterial, som är det man främst vill utvinna. Uran är en möjlig biprodukt i några förekomster av bland annat sällsynta jordartsmetaller i Sverige.

– Utvinningsförbudet innebär i dagsläget att de är oattraktiva för prospektering och investering. Eftersom uranet i avfallet måste anrikas och grävas ner igen, vilket inte är helt okomplicerat, kan det vara olönsamt om inte uranet kan tas tillvara.

”I det senare fallet innebär det att vi har närmare till en säker källa av uran för våra kärnkraftverk.”

Samtidigt är sättet som förbudet hävs på avgörande, menar Kaj Lax. Blir det bara tillåtet att utvinna uran som en biprodukt, eller hävs det i sin helhet, det vill säga att det blir möjligt att prospektera efter och utvinna uran i sig?

– I det senare fallet innebär det att vi har närmare till en säker källa av uran för våra kärnkraftverk. Det är i linje med vad EU vill när det gäller att trygga försörjning av metaller och mineral.

Konkurrens på lika villkor

Uran är inte ett ämne som omfattas av kritiska råvaror, för där ingår inte energimetaller, så det finns inte med i EU:s förordning om strategiska och kritiska råvaror, CRMA.

– Att få tillstånd för hantering av uran främjar konkurrens på lika villkor inom prospekteringsbranschen globalt, men också konkurrensen inom EU. Förbudet utgör idag ett hinder för svenska gruvbolag, bland annat för kritiska råmaterial, säger Kaj Lax.

Problemet med försörjningen av dessa material har accelererat rejält bara under de senaste två åren med tanke på Rysslands innovation av Ukraina och hur till exempel Kina har hanterat sällsynta jordartsmetaller med exportrestriktioner.

Vilka konkreta möjligheter ger hävandet av förbudet för Sverige?

– Sedan tidigare vet vi att det finns uranfyndigheter i Sverige och historiskt har det förekommit brytning av uran. Vi har kända mineralfyndigheter i våra databaser. Men vi saknar dagsfärsk information eftersom det de senaste åren inte har varit tillåtet att leta systematiskt efter uranfyndigheter.

Samtidigt finns det ett stort motstånd och en oro och för att uranbrytning skulle kunna skada exempelvis dricksvattnet på de orter där gruvor planeras. Oviken, söder om Storsjön i Jämtland, är ett sådant område där protesterna mot att bryta alunskiffer, som innehåller uran, är högljudda.

Hur ser du på den oron?

– Det handlar om prospektering som sådan, inte bara om uran. Vi har ju en miljölagstiftning med regler som måste följas. För att få tillstånd måste företag försäkra för myndigheter att de följer lagen och uppfyller de krav som ställs.

– Då spelar det ingen roll om det är uran, zink, bly eller koppar, eller vilket ämne som helst som finns i vår berggrund. Det är det enkla svaret, säger Kaj Lax.

Litar inte kommunerna på att miljölagstiftningen gör det den ska?

– Det är en alldeles utmärkt fråga att ställa till en kommun, för det vet inte jag. Motståndet mot all form av gruvdrift är ganska brett. Det är väldigt sällan man ser ett gruvprojekt där det inte dyker upp motståendeintressen av något slag. Så det ser ut, inte bara i Sverige utan på många ställen i världen.

Fokus på metaller och mineral ökar

I somras utnämndes SGU till beredskapsmyndighet.

Finns det någon koppling mellan det och er inställning till att prospektera och utvinna uran?

– Vår roll som beredskapsmyndighet består av flera delar, men en del är att jobba för att trygga försörjningen av metaller och mineral. Det omfattar bland annat frågor kring lagerhållning men även primärproduktion, det vill säga gruvbrytning.

Eftersom SGU så nyligen har fått uppdraget är detaljerna inte på plats, men han ser ändå att metall- och mineralfrågan är en av de viktigaste bitarna.

– Det är svårt att säga hur kopplingen mellan näringsliv och det offentliga ska fungera i praktiken vid krig eller kris, men liknande diskussioner pågår i princip i alla EU-länder eftersom alla ser problematiken.

”I dagsläget är vi lite för sårbara.”

Samtidigt stannar inte all produktion av en metall eller ett mineral inom det landets gränser. Det är en öppen marknad, konstaterar han.

– Men i en osäker omvärld finns möjligheten att faktiskt ordna egen produktion om det blir en långvarig kris av något slag. I en krissituation kan ju dessutom transporter bli svårare eller omöjliga att genomföra.

Att bara en bråkdel av de metaller och mineral som används inom EU och i Sverige produceras inom EU innebär en risk.

– I dagsläget är vi lite för sårbara. Vi har ju en lösning på plats nu inom EU som ska hjälpa oss att bli mindre sårbara, men CRMA har nyss börjat verka. Och vårt nationella beredskapsarbete kommer att gå i samma riktning, säger Kaj Lax.