FRAMTIDENS PENSIONER

Fackliga kritiken: Så slår S sönder pensionssystemet – ”Extremt stora följdverkningar”

Det skulle skada stabiliteten i pensionssystemet, slå mot viljan att jobba och drabba kvinnor extra hårt. Sacos ordförande Göran Arrius sågar Socialdemokraternas pensionsutspel jäms med fotknölarna. ”Vissa samhällsfrågor är alldeles för allvarliga och viktiga för att bli politiska tomtebloss i en valrörelse”, säger han till TN.

Socialdemokraternas förslag till en ny pensionsreform som kom den första maj möter skarp kritik, som TN tidigare har skrivit om. Enligt förslaget skulle de som har arbetat i mer än 40 år få höjda pensioner, och de som har tunga arbeten föreslås kunna gå ner i arbetstid mot slutet av arbetslivet utan att det påverkar pensionen negativt.

En av de skarpaste kritikerna är Sacos ordförande Göran Arrius.

– Det är olyckligt att pensionsfrågan görs till ett slagträ i valrörelsen. Den är alldeles för långsiktig och viktig för den här typen av kortsiktiga utspel. Det är olämpligt, säger han.

Kritikerna menar framför allt att Socialdemokraternas förslag skulle skada stabiliteten i det svenska pensionssystemet som har hyllats av så många andra länder, och försvaga incitamentet att jobba – något som går tvärsemot demografiutvecklingen som visar att sysselsättningen behöver öka betydligt framöver.

Sacos medlemmar börjar på allvar tjäna in till sin pension när de är 25–30 år, och sedan ska de ha pension tills de är kanske 90 år, konstaterar Göran Arrius.

– Därför är det oerhört viktigt att spelreglerna ligger fast och att deltagarna i Pensionsgruppen överens, så att alla vet hur de kommer att vara under överskådlig tid. Folk planerar sin pension och även arbetsgivare planerar för vad det kommer att kosta.

”En försämring för de grupper hos oss som redan har ett dåligt pensionsintjänande.”

Skulle Socialdemokraternas förslag bli verklighet kommer många av Sacos medlemmar att påverkas negativt, enligt Göran Arrius. Bland akademikernas utbildningsgrupper har runt 30 procent redan idag en negativ livslön. Det vill säga att de tjänar mindre under livet som akademiker än vad de hade gjort om de hade börjat jobba direkt efter gymnasiet.

Drabbar mest kvinnor

Det är svårt för Sacos medlemmar att nu upp till gränsen på över 40 års arbete för att få del av extrapensionen, eftersom de pluggar 4–5 år efter gymnasiet. Efter det kan det ta ett litet tag innan de kommer in på arbetsmarknaden och börjar tjäna in ett rimligt belopp till sin pension.

– Vi ser att den här reformen innebär en försämring för de grupper hos oss som redan har ett dåligt pensionsintjänande beroende på att de har en svag livslönekarriär. Till stor del handlar det om kvinnodominerade yrken i offentlig sektor, till exempel lärare och bibliotekarier, säger Göran Arrius.

Mansdominerade grupper inom privat sektor har ju däremot en betydligt bättre lönekarriär och de får också en bra pension, konstaterar han.

– Skulle det sättas av så mycket pengar till en extra pension för de som har jobbat i 40 år men inte för de som har jobbat 35 år är det såklart dåligt för våra medlemmar. Man undrar ju också var pengarna ska tas ifrån. Det är säkert mycket som inte är genomarbetat när det gäller det här förslaget.

Göran Arrius är kritisk till att förslaget dessutom går ifrån den viktiga principen att pensionen ska basera sig på den samlade inkomst som en person har haft under livet.

– Det här är ett avsteg från den pensionsöverenskommelse som jag tror att alla är ganska nöjda med, och som ger oss ett stabilt pensionssystem. Har vi inte en livsinkomstprincip måste vi ha en annan princip, säger han.

Ett steg närmare gamla ATP

Förra pensionssystemet – ATP-systemet – som fanns innan 1995, byggde både på intjänad arbetsinkomst och antalet arbetade år. Men det systemet höll inte utan blev för dyrt. Det utformades i en tid när det var fyra förvärvsarbetande på varje pensionär. När det togs bort hade det minskat till knappt två.

– Då beslutades att det ska finnas en relation mellan pensionen och hur mycket individen har tjänat under sitt yrkesliv. Sedan spelar det naturligtvis roll hur många år som en person har arbetat. Den som inte har arbetat har ju inte tjänat några pengar och då blir det inga avsättningar, säger Göran Arrius och fortsätter:

– Det tycker jag är en bra princip. Det gynnar Sacos medlemmar som har kortare yrkeskarriärer än de som börjar jobba direkt efter skolan. De får ett kortare yrkesliv men kanske får de, åtminstone i vissa fall, en bättre löneutveckling.

”Sporren att jobba för att få en bra pension i någon mening har försvunnit”

Samtidigt är det mycket diskussioner om att pensionerna för de som har haft låga löner under livet anses vara för låga.

– Idag får många pensionärer garantipension som en del av sin pension. Något som var tänkt som en sista räddningsplanka för de som inte hade kunnat tjäna in pension under sitt liv, säger Göran Arrius.

Och återigen sticker kvinnorna ut.

– Över 50 procent av kvinnorna som går i pension får helt eller delvis garantipension för att de har en för låg inkomstpension. Det här innebär att sporren att jobba för att få en bra pension i någon mening har försvunnit.

Han vill därför se en förstärkning av den allmänna pensionen så att alla som har jobbat heltid under stora delar av, eller i nästan hela sitt liv, får en pension som är så god att de inte behöver ta del av garantipensionen.

– Den typen av överenskommelser måste i så fall vara blocköverskridande så att alla vet att justeringen som görs ligger fast oavsett vem som vinner nästa val.

”Ryckighet påverkar andra system”

Förändringar som görs i det allmänna systemet får också påverkan på tjänstepensionen och det privata sparandet. Blir det en väldig ryckighet i det allmänna pensionssystemet från den ena regeringen till den andra måste de andra systemen anpassa sig efter dem, konstaterar Göran Arrius.

– Det är inte ett bra och stabilt system där människor kan känna en trygghet i vad de får i pension när det är dags för det, säger han.

Då måste tjänstepensionssystemen i olika branscher förhandlas om, och det påverkar hur mycket individer tycker sig behöva lägga i privat sparande för sin pension, om de har möjlighet.

– Alla de här förändringarna får extremt stora följdverkningar, och då är det extra olyckligt att det används som valfläsk.

Förra valet gick Socialdemokraterna ut med inkomstpensionstillägget och det röstades igenom i riksdagen. Utöver det höjdes garantipensionen.

– Hela den debatten var väldigt egendomlig. Jag förstår att det behövs en förstärkning för de med den sämsta pensionen. Men nu vill Socialdemokraterna än en gång lägga till en utbyggnad som inte ligger inom det allmänna pensionssystemet och som vi tror blir dyr och slår orättvist mot våra grupper, säger Göran Arrius.

Att Pensionsgruppen satte sig ner, låste dörren och tillsammans kom överens om hur det bäst ska göras vore bättre, anser han.

”Det vore ett vuxet sätt att leda ett land.”

Sedan flera år efterfrågar Göran Arrius och Saco något som de kallar ”slow politics”. De menar att politiken kännetecknas för mycket av snabba utspel. Ett lands politik måste resoneras igenom, i den här frågan behandlas i Pensionsgruppen, anser han.

– Det kommer att ta lite tid och ger kanske inte så många omedelbara politiska poäng, men vissa samhällsfrågor är alldeles för allvarliga och viktiga för att bli politiska tomtebloss i en valrörelse.

– Områden som är synnerligen viktiga att staten har ett stabilt grepp om, exempelvis pensioner, skatter och försvar, bör partierna kunna komma överens om, åtminstone när det gäller huvuddragen. Det vore ett vuxet sätt att leda ett land.