DET SVENSKA SKATTETRYCKET

Trots löftena – så smyghöjer regeringen skatten: ”Ingen vet vad pengarna går till”

Trots löftena om mer pengar kvar i plånboken smyghöjer regeringen den allmänna löneavgiften, varnar experter. Den växande avgiften, som saknar koppling till socialförsäkringarna, står nu för nästan 40 procent av hela arbetsgivaravgiften. ”Otroligt frustrerande”, säger företagaren Pontus Angland, till TN.

Regeringens väntade höjning av den allmänna löneavgiften vid årsskiftet fortsätter att väcka kritik, inte minst från företrädare inom näringslivet.

När avgiften nu höjs från 11,6 till 12,6 procent kommer den att stå för nästan 40 procent av hela arbetsgivaravgiften. Det gör den till den i särklass största delen, långt över den blygsamma nivån på 1,5 procent som gällde när den infördes 1995.

Förra året fick staten in totalt 270 miljarder kronor via den allmänna löneavgiften.

Erik Bengtzboe, chefsekonom på Skattebetalarnas Förening, konstaterar att det innebär att en ännu större del av arbetsgivaravgifterna blir ren skatt – något han menar försvårar en transparent skattedebatt.

– Konsekvensen blir att en ännu större andel av det som människor tror är sociala avgifter egentligen är skatt. Den allmänna löneavgiften är ingen arbetsgivaravgift, det är en ren löneskatt, säger han.

”Orimlig ordning”

Regeringen beskriver systemet som ett dragspel som ska justeras upp och ned för att hålla arbetsgivaravgiften stabil när kostnaderna i socialförsäkringssystemen varierar. I år sänks exempelvis avgifter för föräldraförsäkring, arbetsskador och efterlevandepensioner – och löneavgiften höjs för att kompensera.

Men Erik Bengtzboe är kritisk.

– Att kalla det för ett dragspel när löneavgiften nu utgör 40 procent av arbetsgivaravgiften är inte trovärdigt. Det här handlar snarare om att dölja skatteuttaget för löntagarna – en orimlig ordning.

”Problemet är att dragspelet har blivit väldigt långt.”

Även Fredrik Carlgren, skatteexpert på Svenskt Näringsliv, är kritisk till regeringens resonemang om dragspel. Arbetsgivaravgiften består av sju delavgifter där de flesta ursprungligen var avsedda att finansiera konkreta delar av socialförsäkringen. Men över tid har konstruktionen förvandlats till något helt annat.

– Problemet är att dragspelet har blivit väldigt långt.

Enligt Fredrik Carlgren har principen förskjutits över tid. I stället för att spegla kostnaderna i socialförsäkringssystemen har den allmänna löneavgiften blivit ett verktyg för att hålla intäkterna till staten uppe.

– Minskar kostnaderna i socialförsäkringarna borde den naturliga slutsatsen vara att skatten på arbete kan sänkas, säger han. Det skulle stärka försäkringsmässigheten i arbetsgivaravgiften att den fungerar som det var tänkt, alltså som finansiering av pension och trygghetssystem.

Han ser en viss poäng med en tröghet för att skapa stabilitet, men menar att utvecklingen har gått för långt.

– Dragspelet har dragits ut mer och mer, och eftersom den allmänna löneavgiften inte är kopplad till någonting blir arbetsgivaravgiften allt mindre försäkringsmässig. Det blir en renodlad dold skatt på arbete.

Demokratiskt problem

Fredrik Carlgren lyfter två tydliga åtgärder för att minska beskattningen av arbete: att sänka den allmänna löneavgiften och att införa takbegränsningar på andra delavgifter, så att arbetsgivare inte fortsätter betala avgifter på lönenivåer där individen inte får högre förmåner.

– I många andra länder ligger avgiftsnivåerna lägre. Och i vissa länder sker beskattningen av arbete nästan uteslutande via inkomstskatt, vilket är mer transparent. Där ser man direkt vad som dras på lönen.

Enligt Fredrik Carlgren är osynligheten ett demokratiskt problem.

– Anställda ser hur mycket skatt som dras på lönen varje månad, men kunskapen om arbetsgivaravgifterna är betydligt lägre. När skatter blir höga och samtidigt osynliga kan det till slut bli ett demokratiskt problem, säger han.

Risken är att anställda underskattar hur mycket arbete faktiskt beskattas, menar han.

– Arbetet är ju en extremt stor del av våra liv. Det som vi tjänar därifrån beskattar staten, och då är det rimligt att enkelt och transparent få veta hur mycket beskattningen utkräver. Särskilt eftersom den allmänna löneavgiften inte ger individen några extra fördelar utan går rakt in i statskassan.

Skatter byggs in

Erik Bengtzboe håller med om menar att systemet gör det svårt för medborgarna att förstå hur mycket skatt de faktiskt betalar.

– Människor kan inte fatta informerade beslut när skatter är byggs in i avgifter. Och de tror att resurserna till offentlig sektor är mindre än de är.

Att regeringen samtidigt driver frågan om ökad transparens i arbetsgivaravgiften gör höjningen extra svårsmält, menar han.

– Regeringen har själv gjort en stor poäng av att dolda skatter på lön är ett problem. Att samtidigt höja den mest dolda av dem gör att man blir besviken.

”Svenska löntagare får allt mindre förmåner för den höga beskattning som de belastas för.”

Han lyfter även taken i socialförsäkringsavgifterna. Det innebär att det som betalas in till förmåner över en viss inkomst inte tillkommer individen utan går rakt in i statskassan.

– Den kommande höjningen av löneavgiften innebär att svenska löntagare får allt mindre förmåner för den höga beskattning som de belastas för.

Erik Bengtzboe anser att det bästa vore om den allmänna löneavgiften lyftes bort från arbetsgivaravgifterna och i stället redovisas som en separat statlig löneskatt.

– Det minsta man borde göra är att synliggöra avgiften för medborgarna. I grunden är det en fråga om öppenhet. I en demokrati ska skatter inte döljas.

Han menar också att löneavgiften bör sänkas för att stärka svenska företags konkurrenskraft.

– En lön på 40 000 kronor kostar arbetsgivaren en bra bit över 50 000. I många andra länder motsvarar samma kostnad en betydligt högre nettolön. Det påverkar investeringsbeslut och var företag väljer att anställa.

Sänkning = fler jobb direkt

Regeringens besked att statligt anställda framöver ska få arbetsgivaravgiften redovisad på sina lönebesked beskriver Fredrik Carlgren som ”ett steg i rätt riktning”, men otillräckligt.

– I grunden behöver man antingen stärka kopplingen till pension och socialförsäkringar – eller erkänna öppet att det här är en skatt.

Vad skulle då en sänkning innebära? Enligt Fredrik Carlgren varierar effekterna beroende på metod.

Sänks den allmänna löneavgiften sänks företagens kostnader för anställda direkt, vilket leder till fler jobb.

Med takbegränsningar blir det en större kostnadslättnad för de grupper som är allra dyrast att anställa.

– Sveriges konkurrenskraft skulle stärkas. Det skulle bli billigare att anställa högkvalificerad arbetskraft som kan jobba med forskning och utveckling. Det skulle få positiva effekter genom hela ekonomin.

Skapar frustration

Hos många företag är frustrationen påtaglig, enligt Fredrik Carlgren.

– För företagen är arbetsgivaravgiften en tydlig kostnad. Den allmänna löneavgiften sticker i ögonen eftersom den inte är kopplad till systemen överhuvudtaget – och ändå fortsätter den att öka.

Det bekräftas av Pontus Angland, vd på Angland Electronics. För många företag innebär arbetsgivaravgifterna en tung kostnad som direkt påverkar möjligheten att växa och anställa, påpekar han.

– Togs den allmänna löneavgiften bort skulle vi kunna anställa fler eller höja lönerna med bibehållen konkurrensförmåga. Ju lägre kostnaden för arbete är, desto fler blir det som arbetar. Och så gnälls det över arbetslösheten...

Han konstaterar att den allmänna löneavgiften inte är särskilt känd bland löntagare.

– Ingen vet om den och ingen vet vad pengarna går till – det är ett demokratiskt problem. Anställda inser inte att de naturligtvis avstår löneutrymme till den här skatten.

Till skillnad från andra delar av arbetsgivaravgiften saknar löneavgiften koppling till individens förmåner, påpekar Pontus Angland.

– Vi talar om enorma belopp och därför är det otroligt frustrerande att löneavgiften höjs ytterligare. Det är en straffskatt som det inte finns några skäl att ha kvar – den ska bara bort.