KOMPETENSUTVISNINGARNA

Beskedet: Nu måste Ismat lämna Sverige – trots hotet från talibanerna

Ismat Musawi har fast jobb och talar svenska. Hans liv är i fara om han utvisas till Afghanistan. Ändå är det precis det som sker. Nu förbjuds han från att fortsätta jobba medan han väntar på att skickas tillbaka. ”Den psykiska terrorn har trappats upp”, säger hans chef. Men Migrationsverket kan inte svara på vad han skulle ha gjort annorlunda.

Nyligen rapporterade Tidningen Näringslivet om Ismat Musawi, som trots att han utbildat sig, lärt sig svenska och jobbat flera år som stenhuggare skulle utvisas till Afghanistan. Att han både tillhör minoritetsgruppen hazarer och har lämnat islam skulle göra det direkt livsfarligt, förklarade han.

– Det är farligt att skicka mig dit. Talibanerna gillar inte oss. Vad som händer med mig där vet ingen, sa han och fick medhåll av sin arbetsgivare:

– Ibland säger man att han ska skickas hem, men det stämmer inte. Ismats hem är här. Han skickas bara i väg, sa Eric Lundmark, vd på Naturstenskompaniet.

Migrationsdomstolens beslut överklagades till Migrationsöverdomstolen som nu har nekat prövningstillstånd. Nu måste Ismat Musawi alltså lämna Sverige.

– Det är tungt, jag kan inte göra något, säger han till TN.

– Obegripligt, ett systemfel, säger Eric Lundmark.

Får inte jobba i väntan på utvisningen

Ismat Musawi har ännu inte fått svar från Migrationsverket om vad som händer efter avslaget från Migrationsöverdomstolen. Men eftersom Sverige i nuläget inte har kontakt med Afghanistan dröjer sannolikt utvisningen, enligt Eric Lundmark.

– Men beskedet är lika hårt ändå. Han får nämligen inte längre arbeta i Sverige. Så det som händer nu är att hans anställning måste upphöra. Vi säger alltså inte upp honom, men han får inte jobba hos oss, säger Eric Lundmark.

”Den psykiska terrorn mot honom har trappats upp ett snäpp.”

Ismat Musawi hamnar alltså i ett vakuum där han tvingas leva med utvisningsbeslutet hängande över sig i Sverige, men inte längre har ett jobb att försörja sig med. Och hur länge den situationen kommer att bestå är oklart.

– Den psykiska terrorn mot honom har trappats upp ett snäpp. Vad som kommer att hända med honom skulle man vilja veta, men det verkar ingen kunna svara på. Om man inte kan utvisas till ett land så borde man ju få vara kvar och bidra under tiden. Det borde gå tämligen fort att ändra på den regeln, så att han åtminstone får jobba i väntan på att han tvingas ut ur landet, säger Eric Lundmark.

De ställer båda frågan: Vad hade Ismat Musawi mer kunnat göra under tiden i Sverige för att få stanna? Han har gjort allt för att anpassa sig till Sverige. Utbildat sig, gjort praktik under studierna, fått fast jobb i ett bristyrke, lärt sig svenska och kommit in i samhället på ett exemplariskt sätt, berättar Eric Lundmark.

Migrationsverket: ”Omöjligt att säga vad han skulle ha gjort annorlunda.”

TN tog frågorna vidare till Migrationsverket och fick en längre pratstund med myndighetens presschef Jesper Tengroth.

Ismat Musawi har gjort allt för att anpassa sig här i Sverige. Han har utbildat sig, fått fast jobb, lärt sig svenska och är en uppskattad medarbetare på Naturstenskompaniet sedan fyra år tillbaka. Han besitter kompetens som företaget har svårt att ersätta. Dessutom upplever Ismat Musawi att hans liv svävar i fara om han skickas till Afghanistan. Är det då rimligt att skicka honom dit? Hur tänker ni kring det?

– Till att börja med måste man dela upp det här i två delar. Det ena är att han uppger att hans liv är i fara. Migrationsverket utvisar aldrig personer till ett land där deras liv är i fara. Om man har gjort det sannolikt att man är i behov av skydd så har man ju rätt till skydd. Men har man inte kunnat göra det sannolikt som det heter att man är i behov av skydd så får man ju inte det.

Så det skiljer sig i uppfattningarna?

– Ja. Nyckelordet här är ju att göra sannolikt. Sannolikt är en lägre bevisgrad än exempelvis att något är styrkt. Du ska kunna visa att uppgifterna är tillräckligt tillförlitliga om att du är i behov av skydd. Men i det här fallet så har han inte kunnat göra sannolikt att han är i behov av skydd och därför får han inte uppehållstillstånd.

– När det gäller andra delen av din fråga är det en helt annan grej. Vi tittar så klart på anpassningen också i våra bedömningar av uppehållstillstånden. Men du måste ju samla på dig mycket mer för att det ska kunna ge utdelning för att vara skäl till uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter.

Men både Ismat Musawi och hans arbetsgivare trycker mycket på att han har anpassat sig väldigt bra och menar att han faktiskt inte har kunnat göra mer än det han har gjort. Han har utbildat sig, fått praktik, fått fast jobb och lärt sig språket. Dessutom menar arbetsgivaren att det inte går att hitta någon som kan ersätta hans jobb inom rimlig tid. Så vad mer hade han kunnat göra?

– Jag kan ju förstå både Ismats och arbetsgivarens känsla. Men om vi tar det från Ismats ände då. Ingen i Sverige får ju sitt första beslut om utvisning efter tio år i Sverige. Ismat har ju väntat på beslut och han har haft möjlighet att arbeta under tiden för prövningen. Hans första avslagsbeslut fick han av Migrationsverket 2017 och efter att det hade prövats i domstol så vann det laga kraft 2019. Sen har han skickat in en ny ansökan 2023. Den har ju både vi och domstolen tittat på och kommit fram till samma slutsats. Jag har inga problem att förstå hans stress, oro och frustration. Men han har aldrig haft ett uppehållstillstånd i Sverige.

– Vad gäller hans arbetsgivare som känner frustration över att de har en kille som har lärt sig jobbet, och att det är skitsvårt att få tag på bra medarbetare, så kan jag förstå även det. Men hans ilska och frustration bör han rikta i en annan riktning än mot Migrationsverket. Vi har ju följt den lagstiftning som vår lagstiftande församling i Sverige har fattat beslut om. Skulle Riksdagen vilja att det räcker att man har ett arbete för att få ett uppehållstillstånd så kan Riksdagen fatta beslut om det och ändra ordningen. Men nu har ju Riksdagen lagt en viss nivå på vad som krävs för att få ett uppehållstillstånd i Sverige, och det har vi att förhålla oss till.

Arbetsgivaren anser att det finns ett systemfel och att något måste ändras för att undvika liknande fall i framtiden. Spelar det ingen som helst roll vilken anpassning individen gjort i Sverige under tio års tid?

– Arbetsgivaren och alla andra som är röstberättigade i Sverige har möjlighet att påverka genom att rösta den andra söndagen i september vart fjärde år.

Men ni har inga synpunkter på hur lagstiftning kan slå i enskilda fall, och om något bör ändras? Känner ni att det finns utrymme för sunt förnuft i bedömningarna?

– Vi som myndighet tycker inte, utom de gånger när vi får i uppdrag av vår uppdragsgivare att tycka i remisser eller så. Sedan är det ju inte så att vi fattar beslut i ett vakuum, utan våra beslut prövas av Migrationsdomstolen och ytterst Migrationsöverdomstolen. Vi fattar beslut som sen testas, och så småningom så hittar man en praxis. Det är utifrån den praxisen som vi verkar. Och om vi kokar ner det till det här fallet, så oavsett hur jobbigt det är för Ismat och hans arbetsgivare, så finns det inte möjlighet för Migrationsverket att bevilja honom ett uppehållstillstånd inom ramen för gällande lagstiftning, säger han.

Men finns det någonting under den här processen som Ismat Musawi hade kunnat göra för att undvika att hamna i den här situationen, där han utvisas till ett land där han är rädd för sitt liv? Fanns det någonting han hade kunnat göra? Eller var det kört så snart han kom till Sverige?

– Det är en intressant fråga och den är lika intressant som den är svår att svara på, skulle jag säga. I grunden har han ju sökt asyl i Sverige och för att få asyl så skulle han då kunnat göra sannolikt att det ligger till på det sätt han beskriver, alltså tydligare visa hotbilden mot honom eller hans situation. Ett annat alternativ, som ju är hypotetiskt, är att han skulle ha sökt uppehållstillstånd i Sverige på grund av arbete, och då gjort det hemifrån, alltså innan han reste in i Sverige. Då måste såklart försörjningskrav och annat uppfyllas.

– Sedan fanns det fram till den 1 april en möjlighet till spårbyte, det vill säga att om du får avslag på din asylansökan så gick det inom vissa ramar om vissa kriterier var uppfyllda att ansöka om arbetstillstånd inifrån Sverige. Med det sagt är det inte säkert att det hade hjälpt.

Migrationsverket återkommer till att reglerna ser ut som de gör.

– Det är omöjligt att säga vad han skulle ha gjort annorlunda. Han har inte kunnat göra sannolikt att han varit i behov av skydd. Det är liksom grunden här, säger han.

Det känns som att vi återkommer till det. Ismat Musawi upplever att det borde finnas ömmande skäl?

– Då reder vi ut vad ömmande skäl är. Om du tänker dig att en asylprocess är lite som att skala en lök. Först tittar man ytterst, har personen en flyktinggrund? Riskerar personen förföljelse på grund av ras, nationalitet, religion eller politisk uppfattning eller kön? Om personen inte uppfyller de kraven så skalar man av till nästa lager och tittar på om personen är alternativt skyddsbehövande som det heter. Riskerar personen att straffas med döden eller tortyr om den återvänder, eller annan omänsklig eller förnedrande behandling? Då kan man få uppehållstillstånd och en skyddsstatusförklaring. Om man inte uppfyller det, så tittar man på synnerligen ömmande omständigheter där man gör en sammantagen bedömning av personliga omständigheter, som hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situationer i hemlandet. Men här har det skett en skärpning de senaste åren, så nålsögat är väldigt, väldigt litet, säger han.

Ismat Musawi menar ju att han i princip uppfyller alla punkter ovan för att få stanna, och att han har gjort allt för att visa det men att ingen lyssnar. Hans upplevelse är att det är livsfarligt att åka till Afghanistan. Kan du förstå hans frustration?

– Det jag säger i generella termer är att skälen inte är tillräckliga. Att en person har vänt ut och in på sig själv för att förklara är inte det som spelar roll, utan om den har kunnat göra sannolikt att den når upp till vad som krävs för att få ett uppehållstillstånd på grund av skyddsskäl. Det kan naturligtvis vara oerhört frustrerande, ledsamt och chockartat för individen. Det är när man kommer ned på individnivå som det här blir riktigt svårt. Men återigen, vill vi ha en striktare eller generösare lagstiftning så avgörs det vid valurnorna. Svenska folket har ju bestämt var de vill att ribban ska ligga.

Vill ha svar från Migrationsministern

Det enda som återstår nu är att ansöka om verkställighetshinder, konstaterar Eric Lundmark.

– Detta är verkligen svårsmält, säger han och menar att detta borde bli en fråga som hamnar på Migrationsministerns bord.

TN söker migrationsminister Johan Forssell (M) för en kommentar.