DEN SVENSKA INTEGRATIONEN

Chefsekonom: Måste se problemet för att lösa utanförskapet

Stora grupper i samhället är inte självförsörjande, visar beräkningar från Svenskt Näringsliv och Entreprenörskapsforum, vilket skapat debatt. ”Många vill framställa problemet som mindre än vad det är. Det är bekymmersamt”, säger chefsekonomen Sven-Olov Daunfeldt till TN.

Svenskt Näringslivs och Entreprenörskapsforums beräkningar om att stora grupper i Sverige som inte är självförsörjande väcker debatt. Statistiska Centralbyråns siffror visar att en stor andel av de 700 000 personer som inte är självförsörjande i huvudsak försörjer sig på annat än bidrag. Men att ta det som intäkt för uppfattningen att problemet egentligen inte är särskilt stort är fel, menar Svenskt Näringslivs chefsekonom Sven-Olov Daunfeldt.

– Välfärdssamhället Sverige bygger på en ekonomisk kalkyl där du bidrar till vår gemensamma välfärd – skolor, vård, omsorg och inte minst pensionssystemet – under delar av livet. Under andra delar av livet får du tillbaka från välfärden. För att kalkylen ska gå ihop räcker det inte att friska arbetsföra vuxna inte är beroende av ekonomiskt bistånd för sin försörjning, utan de måste vara med och betala in till välfärdssystemet, säger han.

Han betonar också att det är en väldigt låg inkomstgräns som behöver uppnås för att räknas som självförsörjande.

– Inkomsten som behövs för att räknas som självförsörjande är betydligt lägre än någon av de kollektivavtalade lägstalönerna. Den sammanfaller med OECD:s gräns för relativ fattigdom. Det är bekymmersamt att det finns debattörer som vill negligera måttet. Vi borde snarare vara oroliga över att så många i arbetsför ålder inte når upp till en så låg inkomstnivå, säger Sven-Olov Daunfeldt.

”För att komma till rätta med Sveriges omfattande utanförskapsproblematik måste man se problemet, i alla dess dimensioner.”

Han menar att de debattörer som försöker tona ner problemen med utanförskap gör människor som lever i utanförskap en otjänst.

– Utanförskap leder inte bara till ekonomisk utsatthet, utan också till ökad risk för psykisk ohälsa. Dessutom visar forskningen tydligt att utanförskapet går i arv. Det är oerhört viktigt för barn att se sina föräldrar stiga upp och gå till ett betalt arbete om morgnarna.

Att det är en relativt liten andel, 5,6 procent enligt SCB, av gruppen låginkomsttagare som har ekonomiskt stöd som huvudsaklig inkomstkälla innebär inte att problemet är litet, slår Sven-Olov Daunfeldt fast. Han tycker också att det är viktigt att förtydliga att siffran 5,6 procent handlar om just ”huvudsaklig inkomstkälla”. Gruppen som i någon mån är beroende av försörjningsstöd och bostadsbidrag för sin försörjning är betydligt större.

– De SCB-siffror som lyfts fram i debatten säger ingenting annat än det Svenskt Näringsliv redan säger. Men det är många som vill spela ner utanförskapet och framställa problemet som mindre än vad det är. Det är bekymmersamt. För att komma till rätta med Sveriges omfattande utanförskapsproblematik med de stora grupper som inte kan försörja sig själva måste man se problemet, i alla dess dimensioner, säger Sven-Olov Daunfeldt.

Han framhåller att de flesta som inte är självförsörjande har varit det under en lång tid.

– När vi följer dem bakåt i tiden visar det sig att 57 procent av de som inte var självförsörjande 2020 inte heller var självförsörjande under något av de fem åren dessförinnan. Detta motsvarar mer än 700 000 individer. Det är således inget temporärt problem. Merparten av de som inte är självförsörjande har varit det under lång tid.

Siffrorna från Svenskt Näringsliv visar också att lågutbildade och utrikes födda är kraftigt överrepresenterade bland icke-självförsörjande.

– Störst är problemet bland utrikes födda kvinnor. Det finns också en betydande regional variation. I Malmö är exempelvis varannan utrikes född kvinna inte självförsörjande, säger Sven-Olov Daunfeldt.

Svenskt Näringslivs chefsekonom betonar vikten av egen försörjning för människors självkänsla och för att den svenska välfärdskalkylen ska gå ihop.

– I Sverige har vi valt en modell där vi betalar många saker gemensamt. Vi har ett stort offentligt åtagande genom hela livet – från den skattefinansierade förlossningsvården till äldreomsorgen och pensionssystemet. För att kalkylen ska gå ihop måste alla friska vuxna som kan arbeta vara med och betala. Men det handlar inte bara om ekonomi, utan också om mänsklig värdighet. Människor mår bättre när de kan försörja sig själva, säger han.