EU:S FRAMTID

Därför kommer Sverige att tvingas backa i EU:s budgetstrid – ”Misslyckats kapitalt”

Inom EU pågår just nu en infekterad debatt om de kommande årens budget och Sverige och en rad andra länder kämpar för lägre kostnader. Men experter menar att fokuset ligger på helt fel fråga. ”Man skulle ju vilja se mer av självbevarelsedrift i Europa”, säger Lars Calmfors, professor emeritus i internationell ekonomi, till TN.

Absolut inte. Det blev svaret från Sverige och en rad andra medlemsländer när EU-kommissionen förra sommaren lade fram sitt förslag till en ny långtidsbudget, eller MFF (Multiannual Financial Framework) som EU:s fleråriga budgetram brukar kallas.

Förslaget innebar en budget på ungefär 1,26 procent av EU-ländernas samlade BNI, vilket kan jämföras med de 1,02 procent som gäller nu och det tak på 1,0 procent som bland annat Sverige hade sett framför sig. Utöver Sverige ansåg även Tyskland, Danmark, Finland, Nederländerna och Österrike att det förslag som lagts på bordet var på tok för expansivt.

– Den övergripande punkten som de här länderna har samlats kring är att kommissionens budgetförslag var alldeles för högt och att det är orimligt att man lägger en kraftig ökning av budgetintäkter, vilket i princip är skatt, i en tid när många medlemsstater kämpar ganska hårt med att omprioritera för att kunna frigöra resurser för det man behöver, till exempel att bygga upp försvar och militär kapacitet igen, säger nationalekonomen Fredrik Erixon, chef på tankesmedjan ECIPE, till TN.

Kan öka EU-avgiften med 60 procent

Nu har det ursprungliga förslaget följts upp av ett reviderat budgetförslag. Det är något lägre än det som lades fram av kommissionen, men samtidigt högre än EU:s nuvarande MFF, om man bortser från en rad tillägg som gjordes under pandemin.

Enligt den nuvarande regeringen skulle det aktuella förslaget fortfarande öka Sveriges EU-avgift med 60 procent, vilket skulle motsvara minst 25 miljarder kronor.

Samtidigt har områden som konkurrenskraft, säkerhet och försvar – delar som bland andra Sverige vill satsa på – fått mindre utrymme i det senaste förslaget. Men det har inte skett samma nedskärningar inom jordbruk och regionala stöd, områden där Sverige tvärtom anser att det går att spara.

– Det finns överlag en inställning hos alla de länder som har sagt nej till kommissionens förslag att man behöver omprioritera inom ramen för de pengar man har. Man vill också se större anslag till forskning och utveckling, satsningar för att öka försvarskapaciteten samt medel till att hantera utrikespolitiska frågor, säger Fredrik Erixon.

Två läger

Men diskussionerna om EU:s budget har delat medlemsländerna i två läger. Medan Sverige, Tyskland, Danmark, Finland, Nederländerna och Österrike vill hålla i plånboken, finns det 17 länder som tydligt förespråkar en rejäl EU-budget. Samtidigt har fyra länder – Frankrike, Belgien, Irland och Luxemburg – ännu inte valt sida.

Den största gruppen av länder, som frontas av bland andra Italien och Spanien, samlar mer än hälften av EU:s befolkning. Samtidigt står de länder som ingår i Sveriges och Tysklands grupp för merparten av intäkterna till budgeten.

Enligt Fredrik Erixon är flera av de länder som förespråkar en expansiv budget nettomottagare inom olika EU-system och en del av dem får dessutom omfattande jordbruksstöd.

– De sätt som EU:s jordbruks- och regionstöd är konstruerade på innebär att det fortfarande finns ganska stora möjligheter för de aktuella länderna att på de utgiftsposterna få intäkter som är intressanta. Jämför man det med att lägga mer pengar på forskning och utveckling så skulle fördelningsprofilen se annorlunda ut. Då skulle mer pengar gå till länder som har mer etablerade och högkvalitativa universitet.

Att hålla fast vid en expansiv budget med omfattande jordbruksstöd kan alltså vara ett sätt för medlemsländer att säkerställa fortsatta intäkter. Skulle pengar i stället läggas på andra områden hade vissa länder fått lägre EU-intäkter på totalen samtidigt som de i högre utsträckning hade tvingats finansiera sina jordbruk med egna pengar.

”Svenska regeringar tenderar att prioritera att insistera på att antingen ska totalutgiften ner eller så ska Sverige få en rabatt.”

Det senaste året har företrädare för Sveriges regering vid flera tillfällen slagit fast att den föreslagna budgeten är för stor och att det kommer att ta tid att nå en överenskommelse. Så sent som i veckan flaggade EU-minister Jessica Rosencrantz (M) för ”dålig stämning” och ”obekväma förhandlingar” på väg in i ett budgetmöte i Bryssel.

Men Fredrik Erixon tror inte att den svenska hållningen kommer att ge önskat resultat. Precis som i den förra budgetförhandlingen eller i förhandlingarna om stöden kopplat till pandemin är det troligt att Sverige förr eller senare får vika ner sig, menar han.

– Sverige kommer ju med en lång erfarenhet av att ha misslyckats kapitalt med sin strategi. Svenska regeringar tenderar att prioritera att insistera på att antingen ska totalutgiften ner eller så ska Sverige få en rabatt. Problemet med det är att då får man inte den här förändringen på EU:s budget, att man drar ner på jordbruks- och regionstöd och ökar mer på forskning och utveckling.

”Vi är i ett läge där Sverige har ganska påtagliga intressen av ett fungerande och effektivt EU.”

För att budgeten ska gå igenom krävs det att alla medlemsländer är överens, vilket innebär att man kommer att behöva kompromissa. Enligt Fredrik Erixon borde Sverige därför fokusera mer på vad man vill få ut av slutresultatet och mindre på de exakta summorna.

– I grunden finns det inte möjlighet att streta emot allt för länge, speciellt inte om man blir alltmer ensam i sin position. Det är vad som brukar hända i de här processerna, att ett efter ett av de länder som varit kritiska hoppar av för att de tycker att nu har man nått tillräckligt mycket av en förändring för att de ska kunna acceptera det som har överenskommits.

– Är man då ett litet land som Sverige som är kvar så innebär det också att det kommer med en kostnad om man inte går med på budgeten. Och vi är i ett läge där Sverige har ganska påtagliga intressen av ett fungerande och effektivt EU och att man har fortsatta samarbeten inom områden som är viktiga för Sverige.

”I slutändan så kommer vi att få acceptera att budgeten plussas på lite grann. Men förhoppningsvis kan vi byta det mot ökad prioritering av de områden som vi tycker är viktiga.”

Som i alla förhandlingar handlar det om att ge och ta. Om Sverige skulle gå med på en något större budget skulle det kunna innebära att vi får något annat i utbyte, resonerar Fredrik Erixon.

Han får medhåll av Lars Calmfors, professor emeritus i internationell ekonomi vid Stockholms universitet och forskare vid Institutet för Näringslivsforskning. Den potentiellt ökade EU-avgiften är fortsatt relativt liten om man ser till hela Sveriges BNP och vad Sverige får ut av medlemskapet, menar han.

– Man måste ge och ta. Sveriges linje är både nedskärning och omprioritering och det är klart att det är en förhandlingsposition i det som pågår. Men man räknar säkert inte med att få igenom allting i sin linje så jag antar att i slutändan så kommer vi att få acceptera att budgeten plussas på lite grann. Men förhoppningsvis kan vi byta det mot ökad prioritering av de områden som vi tycker är viktiga.

– Det är nog utsiktslöst att få ner jordbruksstödet till en lägre nivå än det är i dag, så det gäller väl i så fall att begränsa ökningen av det.

Även från näringslivet understryker man att budgetens omfattning inte är det mest centrala i sammanhanget, även om man varken vill se en större EU-budget eller nya kostnader för företagen.

– EU:s nästa långtidsbudget måste i högre grad användas till forskning, innovation, gränsöverskridande infrastruktur och andra EU-gemensamma projekt som stärker Europas konkurrenskraft. Snarare än en större budget är det rimligt att man blir bättre på att prioritera och får bättre användning av befintliga medel Budgeten behöver också följas upp så att resurser kan styras dit de gör störst nytta, säger Alexandra Leonhard, ansvarig för internationell ekonomi på Svenskt Näringsliv.

Ny konkurrenskraftsfond

Alexandra Leonhards kollega Fredrik Sjögren, policyansvarig för EU-frågor på Svenskt Näringsliv, lyfter fram att det även finns positiva nyheter i det budgetförslag som ligger. Det handlar bland annat om den nya konkurrenskraftsfonden ECF, som är tänkt att på olika sätt stötta utveckling och innovation.

Även kopplat till ECF finns det dock två läger i EU, där det ena förenklat vill att fonden används brett till regional utjämning och den andra tycker att tilldelningar bör ske utifrån principen om excellens, det vill säga att resurserna i fonden ska gå till de vassaste kandidaterna. Sverige tillhör den sistnämnda.

– Fokus på konkurrenskraft, innovation och enklare stöd är rätt väg att gå. Det här är ingen fond för omfördelning. Men fonden måste utgå från företagens behov och samtidigt värna konkurrensen, säger Fredrik Sjögren.

”Förhandlingarna om EU:s långtidsbudget tar inte direkt fram det bästa hos olika länder, utan det blir väldigt mycket fokus på nationella egenintressen.”

Satsningar som syftar till att stärka EU:s konkurrenskraft, försvar och forskning ligger trots allt i alla medlemsländers intresse, konstaterar Lars Calmfors.

– Man skulle ju vilja se mer av självbevarelsedrift i Europa. Att man kunde enas om att det är där man ska göra satsningar och att man då måste kunna prioritera om för att möta det, säger han, och fortsätter:

– Men alla länder agerar väldigt mycket utifrån sina nationella perspektiv. Förhandlingarna om EU:s långtidsbudget tar inte direkt fram det bästa hos olika länder, utan det blir väldigt mycket fokus på nationella egenintressen snarare än något slags övergripande europeiskt intresse. Det är egentligen inte så konstigt men det är trist, särskilt i dagens geopolitiska situation.

Lars Calmfors konstaterar att det sätt som budgetförhandlingarna bedrivs på bidrar till splittring och polarisering mellan medlemsländerna i en tid när EU egentligen skulle behöva mer samhörighet.

– Det är också ett argument för att ett land som Sverige ska visa god vilja. Ska vi få igenom att EU satsar mer på det vi tycker är viktigt, som försvarsindustri, Ukraina och stöd till forskning, så lär vi få acceptera att EU-budgeten kommer att kosta mer.

EU:s nuvarande budgetram gäller till och med år 2027. Den som det nu pågår förhandlingar om avser åren 2028 till 2034. Europeiska rådets ordförande António Costas har tidigare sagt att ambitionen är att kunna nå en överenskommelse före årsskiftet i år.