FRAMTIDENS PENSIONER

Pensionsförslag kan skaka om hela systemet – ”Mer osäkert vad pensionen faktiskt blir”

Den som arbetar och betalar in till pensionen riskerar att få allt mindre för det. IFN-forskaren Jacob Lundberg varnar för att pensionsförslag från S och V försvagar kopplingen mellan arbete och pension – och på sikt kan påverka viljan att arbeta. ”De som jobbar nu får betala mer”, säger han till TN.

Socialdemokraternas och Vänsterpartiets förslag om höjda pensioner riskerar att försvaga kopplingen mellan arbete och framtida pension. Det menar Jacob Lundberg, forskare vid Institutet för Näringslivsforskning, IFN, och doktor i nationalekonomi. Han varnar för att pensionssystemet kan bli alltmer beroende av politiska beslut.

– Pensioner förvandlas till någon typ av bidrag utifrån politikernas nycker, säger han.

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har flera förslag på hur de vill höja pensionerna. Det handlar bland annat om att höja pensionsavgiften, att höja garantipensionen, och att den som har haft ett tungt jobb ska kunna gå ner i arbetstid utan att det påverkar pensionen negativt.

”Avsteg från generationsrättvisa”

För Jacob Lundberg väcker förslagen frågor om såväl finansiering som pensionssystemets grundläggande principer.

Det handlar bland annat om livsinkomstprincipen som innebär att hela arbetslivets samlade inkomster räknas när din allmänna pension beräknas. Det handlar också om att upprätthålla respektavståndet som utgör skillnaden mellan pensionen för den som har arbetat och tjänat in pension och den som har arbetat lite eller inte alls.

En höjning av pensionsavgiften som också omfattar redan intjänade pensioner skulle innebära att dagens pensionärer får högre ersättning utan att själva ha betalat in motsvarande belopp.

– Det skulle jag kalla för en retroaktiv pensionsavgiftshöjning, om dagens pensionärer skulle få pensioner som om de hade betalat in mer än vad de har, säger Jacob Lundberg.

Han ser det som ett avsteg från principen om generationsrättvisa, där pensionen ska stå i proportion till vad den enskilde har betalat in under arbetslivet.

– Det innebär att de som jobbar nu får betala mer av sin lön till dem som redan har gått i pension. Det handlar om en överföring av väldigt stora belopp från yngre till äldre.

Notan ges till kommande generationer

Jacob Lundberg räknade för några år sedan på hur mycket pensionsskulden skulle öka vid en retroaktiv höjning av pensionsavgiften från 17,21 till 18,5 procent, vilket är den nivå som oftast diskuteras.

Det skulle göra att värdet av alla intjänade pensionsrätter skrevs upp med över 700 miljarder kronor över en natt – en skuld som skulle föras vidare till kommande generationer.

– Det blir en börda för framtiden när de måste betala in mer till pensionssystemet för att finansiera de höjda pensionerna och den höjda pensionsskulden.

Jacob Lundberg jämför med införandet av ATP på 1960-talet, som enligt hans beräkningar innebar en liknande överföring som idag motsvarar 15 000 miljarder kronor till då gynnade generationer, på bekostnad av yngre.

– Nu riskerar det här att bli ett ATP-beslut i miniformat, där överföringen och bördan för framtida generationer ökar ytterligare. Det innebär att de som jobbar nu får betala mer eftersom skattetrycket ökar.

Hamnar på löntagarna

Hur en höjning finansieras spelar också roll. Om pensionsavgiften eller arbetsgivaravgiften höjs riskerar kostnaden att tas från löneutrymmet.

Finansiering via statsbudgeten innebär enligt Jacob Lundberg också att kostnaden förr eller senare kan hamna på löntagarna. Ökad upplåning skulle i stället innebära en uttrycklig skuld för framtida generationer.

Han ifrågasätter samtidigt behovet av ytterligare överföringar till pensionärerna, mot bakgrund av deras inkomstutveckling under senare år.

– Jag ser inga objektiva skäl för att göra den här överföringen till äldre generationer. Det är svårt att hävda att de skulle ha ett större behov av en inkomstförstärkning än personer i andra åldersgrupper.

”Därmed försvagas kopplingen mellan hur mycket man har tjänat under arbetslivet och den framtida pensionen. På sikt kan det påverka viljan att arbeta.”

Även förslagen om höjd garantipension väcker frågor, enligt Jacob Lundberg. Till skillnad från den inkomstrelaterade pensionen finansieras garantipensionen via statsbudgeten.

Jacob Lundberg pekar på att garantipensionen höjdes 2022 och att den räknas upp med inflationen. Det har enligt honom bidragit till att minska skillnaden, det så kallade respektavståndet, mellan dem som har arbetat och tjänat in pension och dem som inte har gjort det.

– Därmed försvagas kopplingen mellan hur mycket man har tjänat under arbetslivet och den framtida pensionen. På sikt kan det påverka viljan att arbeta. Trots allt går ju omkring 17 kronor av varje intjänad hundralapp till pensionssystemet.

”Kan politiker ge med ena handen kan de också ta med den andra.”

Den principiella risken är enligt Jacob Lundberg att pensionerna i allt högre grad blir föremål för politisk budgivning inför val och budgetförhandlingar.

– Risken är att det blir något godtyckligt snarare än en individuell rättighet som var och en har bidragit till och tjänat in till. Kan politiker ge med ena handen kan de också ta med den andra. Då blir det mer osäkert vad pensionen faktiskt blir, säger han.

Ökar belastningen på staten

Stigande pensionsutgifter kan belasta statsfinanserna, påpekar Jacob Lundberg. Som exempel pekar han på sydeuropeiska länder, exempelvis Frankrike och Italien, där pensionerna har bidragit till stora offentliga utgifter och statsfinansiella problem.

Det svenska systemet har däremot stått på egna ben i omkring 25 år. Att bevara den konstruktionen är, enligt Jacob Lundberg, centralt för att människor ska kunna planera sin ekonomi och känna förtroende för systemet.

Här spelar pensionsgruppen, som numera består av representanter för samtliga riksdagspartier, en viktig roll. Den har varit en framgångsrik konstruktion, även om den på senare år har börjat förlora i betydelse, menar han.

”Om pensionsgruppen rundas och pensionsavgiften höjs, då kan man ställa sig frågan om inte pensionsöverenskommelsen har fallit helt.”

När garantipensionen höjdes permanent 2022 fattades beslutet utanför den blocköverskridande Pensionsgruppen. Både S och V har nu meddelat att de återigen är beredda att gå vid sidan av Pensionsgruppen för att få igenom sina förslag om höjda pensioner.

– Risken är att den finns kvar på pappret men att fler och fler beslut hamnar utanför.

Jacob Lundberg hoppas att gruppen kan bevaras och att pensionspolitiken även fortsättningsvis präglas av långsiktiga överenskommelser snarare än kortsiktiga politiska hänsyn.

Försvagas pensionsgruppen ytterligare befarar han att det kan bli allt svårare att hålla fast vid pensionsöverenskommelsen.

– Börjar man rucka på den, till exempel om pensionsgruppen rundas och pensionsavgiften höjs, då kan man ställa sig frågan om inte pensionsöverenskommelsen har fallit helt. Det vore olyckligt, säger Jacob Lundberg.

Konsekvensen riskerar att bli återkommande löften om högre pensioner, samtidigt som utgifterna växer. Det kan bli särskilt problematiskt när andra offentliga åtaganden, inte minst försvaret, kräver stora framtida satsningar.

– Frågan handlar därför inte bara om pensionernas storlek här och nu, utan om vilket system framtidens löntagare ska kunna lita på och planera för.

TN har sökt Socialdemokraterna och Vänsterpartiet för en kommentar, men de har avböjt medverkan.