USA:S EKONOMI
USA:s skuld slår rekord – då kommer den verkliga faran
USA:s statsskuld har passerat 40 biljoner dollar och fortsätter växa snabbare än ekonomin. Än är läget inte akut – men nästa kris kan bli betydligt svårare att hantera, varnar investeringschefen Erik Lundkvist.
40 biljoner dollar. I mitten av augusti slog USA:s statsskuld nytt rekord. En astronomisk summa, sammanfattar Erik Lundkvist, investeringschef på det nordiska investeringsbolaget Coeli .
– Det motsvarar 125 procent av BNP. Det kan man jämföra med Italien som har 138 procent och Frankrike 118. Så USA är i gott sällskap. Men det är klart att de nominella siffrorna blir större när det handlar om världens största ekonomi, säger han till TN.
Problemet är knappast nytt. Sedan millennieskiftet har krig, finanskris, pandemi och omfattande budgetpaket eskalerat utvecklingen. Trots det är det förhållandevis tyst om det i den amerikanska politiska debatten.
”Båda partierna pratar stort om ekonomiskt ansvar – tills det är de som måste styra”, skrev Jared Golden, kongressledamot för Demokraterna, på X när statsskuldsrekordet slogs.
Politikerna passiva – då kan läget bli allvarligt
Något tryck i opinionen för att tag i problemet har inte funnits, enligt Erik Lundkvist.
– För politiker har det varit möjligt att behålla eller öka det höga underskottet eftersom amerikanska politiska val har avgjorts av plånboksfrågor under väldigt lång tid. De har kunnat göra så eftersom dollarn är världens reservvaluta, Då har man kunnat låna billigt länge vilket gjort att det här inte har varit ett tillräckligt stort problem för att göra någonting åt det, säger han.
Skulden växer snabbare än ekonomin och i år väntas USA betala omkring en biljon dollar netto bara i räntor. Trots det ser finansbranschen ingen stor risk för en omedelbar skuldkris, menar Erik Lundkvist.
– Däremot blir den här statsskulden gradvis ett allt större hinder för tillväxt och för finanspolitiken. De stora räntebetalningarna tränger undan investeringar som man skulle kunnat använda pengarna till i stället. Den här storleken på underskott är något som vi historiskt har sett under kriser, men idag har man stora underskott samtidigt som tillväxten är stark och arbetslösheten låg.
Han fortsätter:
– Jag oroar mig för vad som händer om USA går in i en djup recession. Nästa gång det sker startar vi från de här nivåerna som man kommer behöva stimulera. Ju djupare recession desto kraftigare behöver man stimulera för att få fart på ekonomin. När utgångspunkten är hög statsskuld och stort budgetunderskott ligger man mycket sämre till. Det är egentligen först där och då som jag oroar mig för det här på allvar och även konsekvenserna för Europa och Sverige. I dagsläget är effekterna relativt begränsade.
Så vill Vita huset lösa problemet
Även om Donald Trump, lika alla andra presidentkandidater de senaste decennierna, tidigare har kritiserat den växande statsskulden, tonas problemet nu ner från hans administration.
– Det finns inget magiskt med siffran på 40 biljoner dollar, och vi kan växa oss ur det, sa USA:s finansminister Scott Bessent till CNBC i augusti.
Vägen framåt, enligt Vita huset, verkar vara att öka tillväxten, genom bland annat tullintäkter och en AI-boom.
– Tittar man på IMF:s (Internationella valutafonden, reds.anm) prognoser som jämför med andra länder med hög skuldsättning är förväntansbilden att USA är det land som väntas göra minst åt det här, även om det såklart är en gissningslek. Det måste till en politisk omsvängning att man ska prioritera om och tycka att det här är viktigt, säger Erik Lundkvist, investeringschef Coeli.
”Det räcker inte.”
Länder betalar sällan tillbaka hela statsskulden utan växer ur den genom att ekonomin växer snabbare än skulden. För USA räcker dock inte hög tillväxt ensam, underskotten är så stora att de också måste minska. Tullarna har inte heller förbättrat handelsbalansen med omvärlden, betonar Erik Lundkvist.
En AI-boom kan höja produktiviteten och tillväxten, samtidigt som lägre inflation kan ge lägre räntor och därmed billigare statsskuld.
– Men det räcker inte. Skulden är så hög att den måste minska, avslutar Erik Lundkvist.
