DET SVENSKA SKATTETRYCKET

Experternas lista: Här är skatterna som måste skrotas – ”Ohållbart”

En miljard kronor i ökad administration – per år. Något måste göras åt EU:s minimiskatt, menar skatteexperterna Johan Fall och Åsa Hansson, som även ser stora problem med en rad andra skatter. "När vi behöver så många särregler är det ett tecken på att grundsystemet inte fungerar", säger Åsa Hansson till TN.

När EU:s minimiskatt infördes var ambitionen att säkra bolagsskatteintäkter i en globaliserad ekonomi. Utfallet har i stället blivit ett varnande exempel på överreglering, menar Johan Fall, skattechef på Svenskt Näringsliv. För svensk del beräknas regelverket innebära upp till en miljard kronor per år i ökade administrativa kostnader – dubbelt så mycket som skatten väntas ge i faktiska intäkter.

– Vi har skapat ett system där administrationskostnaderna överstiger skatteintäkterna. Det är svårt att se hur det kan försvaras samhällsekonomiskt, säger Johan Fall, chef för skatteavdelningen på Svenskt Näringsliv, till TN.

Minimiskatten innebär att stora multinationella koncerner med en global omsättning över 750 miljoner euro ska betala minst 15 procent i bolagsskatt. Om beskattningen i ett land understiger denna nivå kan en kompletterande skatt tas ut i ett annat. Regelverket bygger på OECD:s Pelare 2, men har inom EU gjorts bindande genom direktiv – trots att stora delar av världen valt att inte fullt ut införa motsvarande regler.

– Tanken var att detta skulle bli ett globalt system. När det inte blir så hamnar EU och Sverige i ett sämre konkurrensläge än omvärlden, säger Johan Fall.

Argumentet bakom minimiskatten har ofta varit att bolagsskatten urholkats. Men enligt Fall visar statistiken något annat. Bolagsskatteintäkterna har varit stabila som andel av BNP i både Sverige och OECD-länderna under tre decennier.

– Problemet är inte brist på intäkter, utan hur skattesystemet är utformat och vilka incitament det skapar, säger han.

Färdiga reformer som aldrig genomförs

Utöver minimiskatten pekar Johan Fall på flera nödvändiga reformer som redan är färdigutredda men som lagts på is. Det gäller bland annat förbättrade ränteavdragsregler och sänkt bolagsskatt – förslag som passerat Lagrådet utan invändningar.

– Det finns färdiga förslag på bordet. Startsträckan för regeringen borde vara mycket kort, säger han.

Johan Fall vill även se stärkta FoU-incitament, lägre skattekil på kvalificerad arbetskraft och en bredare momsbas. Enligt honom är det nuvarande systemet onödigt komplext och dyrt att hantera.

Men kritiken stannar inte vid företagsbeskattningen. Här tar resonemanget vid i nästa led – där konsekvenserna av skattesystemet blir som mest påtagliga – i kommunerna.

Kommunerna pressas av ett föråldrat system

Åsa Hansson, docent i nationalekonomi och knuten till forskningsinstitutet Ratio, menar att det svenska skattesystemet är i behov av en rad grundläggande förändringar.

Hon pekar på att tyngdpunkten av beskattningen ligger på kommunal nivå i form av beskattning av arbete, vilket i sin tur sätter hård press på kommunerna när skatteunderlag och demografiutveckling skiljer sig kraftigt åt mellan olika delar av landet.

– Det är orimligt att så mycket välfärd ska finansieras lokalt när skattebaserna skiljer sig enormt mellan kommuner, menar Åsa Hansson.

De växande skillnaderna i inkomster, demografi och befolkningsutveckling har också gjort det kommunala utjämningssystemet allt mer komplext och omfattande.

– Frågan är hur hållbart det systemet är, konstaterar Hansson.

I ett försök att lappa och laga de här stora skillnaderna har staten i ökad utsträckning valt att ge riktade bidrag, vilket skapar osäkerhet i den lokala planeringen.

– Riktade statsbidrag låter bra politiskt, men de gör kommunernas planering svårare och gynnar dem som har bäst administrativ kapacitet, säger Hansson.

Hon menar därför att staten bör ta ett större ansvar för välfärden – vilket skulle möjliggöra ett skift från den mer skadliga beskattning av arbetsinkomster till en mindre skadlig skatt av konsumtion och även att nya skattebaser skulle kunna utnyttjas.

– Om staten tar ett större finansiellt ansvar öppnas möjligheten att minska trycket på skatten på arbete, säger hon.

Nya skattebaser – bort från arbete

Precis som Johan Fall pekar Åsa Hansson ut skatten på arbete som särskilt skadlig för tillväxt och rörlighet.

Men för att kunna finansiera att staten på det här sättet avlastar kommunerna finns det ett behov av att bredda skattebaserna, snarare än att höja befintliga skatter.

Här pekar Åsa Hansson på kommuner i norra Sverige som ofta dras med problem som minskande befolkning och därmed mindre skatteintäkter.

Här skulle man istället kunna beskatta resurser som vattenkraft, vindkraft och gruvor – eftersom detta är verksamheter som ofta belastar kommuner genom infrastruktur- och bostadsinvesteringar – utan att intäkterna stannar lokalt.

– Naturresurser och fastigheter flyttar inte. Därför är de mer effektiva skattebaser än arbete. Kommunerna tar även en väldigt stor risk vid stora industrietableringar. Om de fick tillbaka en del av värdet via skattsedeln skulle incitamenten se helt annorlunda ut, säger Hansson.

Gemensam slutsats: Systemet måste göras om

Både Johan Fall och Åsa Hansson menar att det måste bli ett slut på lappande och lagande av skattesystemet, vilket skapat både snedvridningar och växande kostnader.

– När vi behöver så många särregler är det ett tecken på att grundsystemet inte fungerar, säger Åsa Hansson.

Johan Fall håller med – och återkommer till minimiskatten som symbol för problemet.

– EU:s minimiskatt är ett tydligt exempel på hur man lägger nya lager av komplexitet ovanpå ett redan svåröverskådligt system. Det är inte den vägen Sverige behöver gå.