EU:S FRAMTID

Danska företag slipper valutarisk mot euron

Danska flaggor på slottet Christiansborg. Bild: Keld Navntoft

Danska företag behöver inte oroa sig för eurokursen, som svenska företag gör. ”Det finns fördelar och nackdelar med knytningen till euron”, säger Alan Sørensen, chefsekonom på Dansk Industri, till Tidningen Näringslivet.

Danskarna vet nästan exakt vad intäkter och utgifter i euro blir.

Den danska kronans kurs har varit fast i över 24 år, sedan valutaunionens start 1999: 7:46 danske kroner per euro.

Och företagen i Danmark gillar denna stabilitet och förutsägbarhet.

– Det finns fördelar och nackdelar med knytningen till euron. Men den fasta växelkursen fungerar riktigt bra för Danmark, säger Alan Sørensen, chefsekonom på Dansk Industri, motsvarigheten till Svenskt Näringsliv, till Tidningen Näringslivet.

– Det finns ingen debatt alls i Danmark om att släppa peggen. Euroområdet är vår största handelspartner. Att ha en fast kurs mot euron ger mycket stabilitet och undanröjer osäkerhet.

Mer än 40 procent av dansk export går till euroområdet och nästan 50 procent av importen kommer därifrån. Rörelser i växelkurser är ingen risk danska företag behöver vara rädda för i den delen av utrikeshandeln.

– Men det stämmer att vi inte kan vänta oss att en svagare växelkurs hjälper oss exportera, så vi måste fokusera på vår egen konkurrenskraft.

Ska man vara riktigt noga så kan den danska kronan röra sig mot euron, men mycket lite. Maximalt handlar det formellt om 2,25 procent upp eller ner från centralkursen 7:46038. I själva verket rör sig växelkursen betydligt mindre, omkring en procent.

Slipper valutasäkra

I mars genomförde Dansk Industri en undersökning om hur danska företag hanterar valutarisker. Beteendet skiljer sig åt mellan euroområdet och andra handelspartner.

– När danska företag handlar med euroområdet gör de ingenting. De tar växelkursrisken själva – för det finns ingen, säger Alan Sørensen,.

Några företag har dock konton i euro, som är ett sätt att undanröja risken för den sista procenten av möjlig fluktuation.

– När företagen handlar med andra länder än euroområdet har de andra metoder. Då försöker de förhandla till sig att betalningen ska ske i euro eller danska kronor. Eller så begär de korta betalningsperioder. Eller så valutasäkrar de med hedging.

Undersökningen visade att för handel med Sverige betalade 16 procent av företagen för valutasäkringar. 17 procent försökte hålla intäkter och utgifter i samma valuta. 10 procent såg till att avtalen var i danska kronor eller euro. Och 3 procent begärde korta betalningsfrister.

Men hela 68 procent tog själva på sig valutarisken när de handlade med Sverige.

För Norge såg mönstret liknande ut. För affärer med USA, Storbritannien, Kina och Japan använde sig de danska företagen mer av valutasäkringar. Det berodde troligen på att varje affärer var större än de som görs med Sverige och Norge, säger Alan Sørensen.

Alla använder euro

I stort sett alla danska företag i undersökningen använde euron: 95 procent. Avståndet var stort till den näst största valutan, dollarn, som 45 procent av företagen handlade med. Där ingår inte bara handel med USA utan också råvaror och andra varor som prissätts i dollar. Svenska kronan kom på tredje plats med 30 procent.

Av de 20 valutor som Danmark handlar mest med har de övriga 19 – euron undantagen – svängt mycket kraftigt de senaste åren, konstaterade Dansk Industri i analysen av undersökningen.

Alan Sørensen uppmanar företagen att överväga hur stora risker man är beredd att ta. Sårbarheten är förstås större med intäkter och utgifter i olika valutor. Större företag har större möjligheter att minska riskerna genom att ha både intäkter och utgifter i utländska valutor.

– När det gäller skandinaviska valutor, svenska och norska kronan, tenderar företagen att ta på sig mer risk själva. Det kan ändra sig nu när valutorna är så svaga.

Helt logiskt har dansk export till Sverige och Norge försvårats när de två ländernas valutor har försvagats kraftigt. Det har varit svårare att locka svenska turister till Danmark. Tivoli i Köpenhamn har till exempel haft färre svenska besökare i år.

– Å andra sidan har vi mycket mer svensk arbetskraft i Danmark. Den har ökat med 22 procent de senaste två åren. Att jobba i Danmark och bo i Sverige är mycket fördelaktigt.

Hur hamnade vi här?

Sverige försökte sig på den danska modellen helt kort på 1990-talet. I maj 1991 knöt Sverige kronan till EU:s korgvaluta ecun, som fanns då. Men redan i september 1992, under finanskrisen, tvingades Sverige ge upp sin fasta växelkurs. Detta trots att Riksbanken chockhöjde räntan till 500 procent.

Danmark knöt sin krona till D-marken i början av 1980-talet och sanerade ekonomin redan då med Kartoffelkuren. Till skillnad från Sverige klarade Danmark att behålla den fasta växelkursen under valutastormen 1992, när även Storbritannien och Italien fick låta sina valutor flyta.

När valutaunionen startade 1999 bytte Danmark knytningen från D-mark till euro. Kort därefter sade folkomröstningar i båda länderna nej till att gå med i euron, i Danmark 2000 och i Sverige 2003.

Sedan dess har grannländerna fortsatt på sina skilda spår.

En viktig skillnad med Danmarks fasta kurs jämfört med den misslyckade svenska knytningen 1991-1992 är att den danska kursen inte bara försvaras av Danmarks centralbank, Nationalbanken, utan även av Europeiska centralbanken. Det sker så länge ECB anser att kursen är den rätta. Om så inte är fallet sätts en ny centralkurs.

Köksvägen till låg inflation

Den fasta växelkursen betyder att Nationalbanken har detta som huvuduppgift – inte att hålla inflationen låg. Banken sätter styrräntan och intervenerar eventuellt på valutamarknaden för att hålla kursen inom sitt smala band. I praktiken betyder det att Nationalbanken följer Europeiska centralbankens räntepolitik mycket nära, i undantagsfall med någon tiondels avvikelse.

Men Danmark får ändå låg inflation på köpet. Inflationen i Danmark har följt euroländernas. I augusti var inflation 2,3 procent i Danmark – lägst i EU – medan Sveriges var 4,5 procent, mätt enligt EU:s harmoniserade prisindex HIKP.

– Köksvägen får vi ett inflationsmål också. När ECB bekämpar inflationen gör vi det också, säger Alan Sørensen.