DET SVENSKA FÖRETAGSKLIMATET

”40 miljarder i företagsstöd om året - men gör de skillnad?”

Det satsas otroliga summor på olika slags företagsstöd som inte fyller sitt syfte. Sven-Olov Daunfeldt ser förbättringspotential i den svenska näringspolitiken.

Frédéric Bastiat publicerade år 1848 essän Ce quón voit et ce quón ne voit pas (Det man ser och det man inte ser). I detta verk beskriver han begreppet alternativkostnad, det vill säga kostnaden för den bästa alternativa användningen av en viss resurs. Han gjorde detta 70 år innan begreppet formellt introducerades i den nationalekonomiska teorin.

Bastiat illustrerar alternativkostnaden med en historia om en butiksinnehavare och hans vårdslösa son. Vid ett tillfälle slår sonen sönder butikens skyltfönster och pappan tvingas att anlita en glasmästare för att byta ut fönstret. Glasmästaren utför sin uppgift, välsignar det vårdslösa barnet och gnuggar sina händer för att han nu får mat på bordet till sin familj. Frågan är om detta innebär att det var bra att sonen slog sönder skyltfönstret? Bastiat menar att svaret är nej!

Politiska beslutsfattare försöker ofta stimulera tillväxten för snabbväxande företag, eller den teknologi som just nu är på frammarsch.

Följden av att bara se konsekvenserna för glasmästaren är nämligen att vi bara tar hänsyn till det som syns. Om sonen inte hade krossat skyltfönstret så hade butiksinnehavaren kunnat spendera sina hårt förvärrade pengar på ett par skor. Skomakaren hade då fått motsvarande pengar för att få mat på bordet, men butiksinnehavare skulle ha haft både ett helt fönster och ett par skor att njuta av. Det är vad som inte syns.

Denna insikt kan användas för att förstå varför näringspolitiken i Sverige tenderar att vara ineffektiv och missriktad. Det satsas nämligen hiskliga summor på olika selektiva företagsstöd. Det som är skrämmande är att ingen verkar veta exakt hur mycket, men en bedömning är att det handlar om cirka 40 miljarder kronor årligen. Den selektiva näringslivspolitiken innebär att de politiska beslutsfattarna ofta försöker att stimulera tillväxten för snabbväxande företag, eller den teknologi som just nu är på frammarsch. De satsar med andra ord på den tillväxt som syns.

Selektiva företagsstöd är kostsamma och ineffektiva.

Problemet är att snabbväxande företag ofta växer snabbt trots förekomsten av tillväxtbarriärer i ekonomin. De tenderar också att växa snabbt under en period för att sedan aldrig växa snabbt igen, det vill säga de är one-hit wonders. En selektiv näringslivspolitik som riktas mot företag och teknologi på frammarsch har därmed små chanser att vara framgångsrik. Detta bekräftas också i den nyligen utgivna boken Questioning the Entrepreneurial State, där trettio forskare visar att selektiva företagsstöd är kostsamma och ineffektiva.

Näringslivspolitiken i Sverige bör stimulera den företagstillväxt som inte syns.

Ett alternativ är att utforma näringslivspolitiken för de företag som inte växer snabbt, men som har potentialen att växa under andra institutionella förhållanden. Detta innebär ett fokus på generella reformer som stimulerar den tillväxt som inte syns I denna grupp finns många små – och mellanstora företag som skulle kunna anställa ytterligare en medarbetare om arbetskraftskostnaden för instegsjobb sänktes, om regelkrånglet minskade, eller om möjligheterna att finansiera den framtida tillväxten var mer gynnsamma.

De företag som inte växer, men som har en tillväxtpotential, är många. De kan därmed skapa många nya jobb totalt, även om det enskilda företaget inte växer snabbt. Genom att fokusera på att genomföra generella förbättringar för dessa företag kan politikerna skapa många fler arbetstillfällen än om de använder selektiva företagsstöd för att försöka plocka ut de framtida vinnarna.

Näringslivspolitiken i Sverige bör stimulera den företagstillväxt som inte syns, snarare än den företagstillväxt som syns.

Om krönikören

Sven-Olov Daunfeldt är är professor i nationalekonomi och chefsekonom på Svenskt Näringsliv.