ELKRISEN

Sverige utan elreserv – trots att riskerna var kända: ”Ingen höll i taktpinnen”

Sverige går in i vintern utan strategisk effektreserv – trots att regeringen och myndigheterna tidigt kände till att upphandlingen i praktiken skulle bli omöjlig. Nu växer kritiken. ”Man ser att processen är på väg åt fel håll och låter ändå den fortgå”, säger energiexperten Mats Nilsson till TN.

Sverige går nu in i vintern 2025/26 utan strategisk reserv. Som TN rapporterat om beror det på att EU utgick från Energimarknadsinspektionens (Ei) val av efterfrågeflexibilitet i hushållens uppvärmning som referensteknologi – den absolut billigaste lösningen i modellen. Enklare uttryckt: Ei:s skrivbordsberäkning blev en central del när EU beslutade om storleken på Sveriges statsstöd, vilket gav följdproblem för upphandlingen av Sveriges effektreserv.

Myndigheterna visste – men agerade inte

TN:s granskning av mejlkorrespondensen mellan Regeringskansliet, EU och Svenska kraftnät visar att aktörerna tidigt kände till de styrande realiteterna och dess betydelse för upphandlingen av en strategisk reserv.

”Det här var något vi diskuterade under processen och något som alla inblandade insåg var utmanande. Men även om regelverket begränsade villkoren för hur vi kunde utforma upphandlingen, kunde vi inte på förhand veta hur utfallet skulle bli. Vår utgångspunkt var självklart att vi skulle ha en strategisk reserv på plats till denna vinter. Vi beklagar att det inte blev så, men med den kunskap vi nu har ser vi en framkomlig väg för att på nytt genomföra en upphandling”, skriver Svenska kraftnät i ett mejl till TN.

Även regeringen var medveten om situationen. Den 12 maj skriver en tjänsteperson på Regeringskansliet ett mejl till EU-kommissionen:

”Vi har försökt besvara alla återstående frågor. Den huvudsakliga frågan är fortsatt pristaket, så förhoppningsvis kan vi diskutera detta vidare på vårt möte i eftermiddag.”

När Svenska kraftnät genomförde upphandlingen i augusti 2025 kom tre anbud in. Svenska kraftnät avbröt upphandlingen eftersom alla bud ”väsentligen översteg” nivån och därför inte kunde anses kostnadseffektiva.

”Det är uppenbart att regelverket gör det i princip omöjligt att upphandla en strategisk reserv, inte bara till denna vinter utan även kommande vintrar”, kommunicerade Svenska kraftnät.

TN: Svenska kraftnät bistod Regeringskansliet under förhandlingarna med EU. Vilken rådgivning gav ni om konsekvenserna av att Sverige har ett extremt lågt CONE-värde baserat på hushållsflexibilitet?

”Det här var något vi diskuterade. Vi såg att det var en utmaning med så låga ersättningsnivåer för den strategiska reserven som rimligen skulle bli lägre än de tidigare ersättningsnivåerna för effektreserven. Men som sagt, vi kunde inte på förhand veta hur marknadens aktörer skulle agera”, svarar Svenska kraftnät via mejl.

I oktober, alltså efter den misslyckade upphandlingen, återkommer Regeringskansliet med ett antal detaljerade frågor till Svenska kraftnät. Man vill bland annat veta:

• om myndigheten kunnat minska volymen.

• om punkt 58 verkligen innebär ett ska-krav.

• hur Svenska kraftnät bedömer kostnadseffektivitet.

• under vilka förutsättningar ett bud kunde antas.

(Punkt 58 säger att om buden i upphandlingen är dyrare än Sveriges CONE-värde ska Sverige minska den upphandlade volymen tills kostnaden blir kostnadseffektiv Reds.anm.)

TN: När tre myndigheter – Ei, Svenska kraftnät och Regeringskansliet – arbetar i samma process: Hur kunde ingen av er uppmärksamma att en teoretisk modell riskerade att göra upphandlingen praktiskt omöjlig?

”Att CONE skulle komma in på detta sätt i statsstödsbeslutet kom upp sent i dialogen. Det finns andra potentiella sätt att bedöma kostnadseffektivitet. Till exempel innefattar det svenska statsstödsbeslutet också en överkompensationsmekanism”, svarar Svenska kraftnät.

”Ingen dirigent” – Tryding om ansvarsvakuumet i elsystemet

Per Tryding är vice vd för Sydsvenska Handelskammaren och företräder näringslivet i SE4 – elområdet med den svagaste effektbalansen i hela Europa.

– Jag skulle säga att detta är symtomatiskt för hur vi behandlar elsystemet. Det finns ingen dirigent med det övergripande ansvaret, utan de olika aktörerna spelar utifrån egna utgångspunkter utan att någon tar helhetsansvar.

En ordning som kan spåras till maktbalansen mellan regering och myndigheter, menar han.

– Vi har tre tongivande myndigheter som ansvarar för att elsystem och marknad ska fungera. De ska i sin tur anses helt oberoende från centralmakten, vilket innebär att Regeringskansliet är rädda för att anklagas för ministerstyre.

Mats Nilsson, docent i nationalekonomi vid Södertörnshögskola och elmarknadsanalytiker, anser att processen är ett skolboksexempel på vad Mats Alvesson kallar funktionell dumhet.

– Alla följer regelverket till punkt och pricka, men utan att reflektera över intentionen bakom reglerna eller konsekvenserna av att tillämpa dem mekaniskt. Det blir särskilt problematiskt när det sker på systemnivå, när både myndigheter och Regeringskansliet ser att processen är på väg åt fel håll och ändå låter den fortgå.

”Inte ett elsystem”

Per Tryding invänder mot att Ei valt hushållens flexibilitet som referensteknologi. Han menar att modellen inte speglar verkligheten i SE4, där effektunderskottet är så stort att hushållen knappt har någon flexibilitet att ge.

– Sverige består inte av ett elsystem. I SE4 fungerar inte dessa antaganden, och elmarknadsförordningen medger faktiskt separata bedömningar per elområde, säger han.

Samtidigt kritiserar han att Sverige använt VoLL-värden (se faktaruta) som ligger långt under både internationella nivåer och industrins faktiska kostnader vid avbrott. Tillväxtverket visar i en rapport att modellerna ger 26 kronor/kWh, medan industrin anger upp till 1 500 kronor/kWh.

– Det gör att den svenska tillförlitlighetsnormen bygger på för låga kostnadsantaganden. Det är farligt att blunda för det. Industrins verkliga kostnader borde styra VoLL-värdet, säger Per Tryding.

Han konstaterar även att en förlorad strategisk reserv med dagens säkerhetsläge i Östersjöregionen är olycklig.

– Det finns en väldigt stor oro för vad som ska hända och hur det här ska gå. Både för näringslivets förmåga att upprätthålla verksamheten och ur ett säkerhets- och beredskapsperspektiv. Vi har sett tågsabotage i Polen och drönare över Kastrup. Att gå in i vintern utan en strategisk reserv känns inte bra.

Den misslyckade upphandlingen har samtidigt fått upp tempot hos både Regeringskansliet och Svenska kraftnät.

I ett PM redovisar myndigheten en rad akuta åtgärder: De ser över tolkningen av EU:s statsstödsregler, skyndar på Ei:s arbete med att uppdatera VoLL och andra normparametrar – och öppnar för att justera det CONE-värde som styr hur mycket Sverige får betala för en strategisk reserv.

Svenska kraftnät betonar också att manuell frånkoppling är sista utvägen och har nu initierat en utredning om Karlshamnsverket, samma reservkraftverk de tidigare tvingades tacka nej till.

Per Tryding menar att åtgärderna kommer för sent.

– Ingen verkade reagera i tid och tänka ”den här pucken måste jag ta innan vi åker över kanten”. När ingen ser helheten hamnar ansvar mellan stolarna – med allvarliga konsekvenser som följd, säger han.