DEBATTEN OM UPPHANDLINGARNA

Allt sämre konkurrens vid offentlig upphandling – ”Ett förlorat årtionde”

Upphandlingen från andra EU-länder är på lika låg nivå som när den inre marknaden infördes 1992, konstaterar Jan Rempala på BusinessEurope. Bild: Mostphotos, Pressbild

Den välmenande reformen slog fel. Tvärtemot målet minskar konkurrensen vid offentlig upphandling i EU. Krånglig byråkrati avskräcker företag från att delta.

Även i Sverige går det åt fel håll. Till exempel har upphandlingarna blivit fler där bara ett enda företag lämnar anbud.

– Man kan tyvärr tala om ett förlorat årtionde, säger Helga Berger, ledamot i EU:s revisionsrätt. Hon är ansvarig för revisionsrättens rapport som lades fram i december.

– Kommissionen borde lägga fram en handlingsplan för att undanröja de största hindren för konkurrens och göra offentliga kontrakt attraktivare för företag, fortsätter hon.

Varje år lägger EU-länderna 2 000 miljarder euro på offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster. Det motsvarar 14 procent av EU:s BNP.

Under den undersökta perioden 2011-2021 konkurrerade allt färre företag om kontrakten.

Skoningslöst omdöme

Revisionsrättens rapport är skoningslös mot reformer som sjösattes 2014 och 2017 av upphandlingsdirektivet. Målet för reformerna var att förfaranden skulle bli enklare, mer transparenta och underlätta för småföretag.

Men inte. EU:s oberoende granskningsorgan fann inga bevis för att reformerna hade någon positiv effekt alls på konkurrensen.

Revisionsrätten är glasklar med orsakerna. Till stor del beror försämringen på nationella lagar och på upphandlande myndigheter. Procedurerna för upphandling är alltför administrativt tungrodda och krångliga. Myndigheterna bryr sig mer om att se till att reglerna följs pedantiskt än att nå målet, alltså att öka konkurrensen.

Vidare sätts urvalskriterierna alltför restriktiva. Och många tekniska specifikationer skräddarsys för att gynna vissa anbudsgivare.

– Medlemsstaterna använde få åtgärder för att avlägsna hinder för konkurrens på nationell nivå. Generellt saknas medvetenheten om konkurrens och om att få valuta för pengarna, skrev revisionsrätten i sin rapport.

I vissa länder rapporterade företagen också att en anledning som avskräcker från att lägga anbud är att myndigheterna ofta är försenade med sina betalningar.

Ytterligare en viktig orsak som företagen nämnde kan i alla fall inte skyllas direkt på lagstiftare och myndigheter. På många marknader finns det helt enkelt få aktörer, enligt rapporten. Men marknadskoncentrationen varierar mycket mellan olika branscher.

Olagliga knep utestänger

Den europeiska företagarorganisationen BusinessEurope, där Svenskt Näringsliv är medlem, oroas av rapporten. Trots sin storlek får inte offentlig upphandling tillräcklig uppmärksamhet.

– Vi är särskilt oroade eftersom svag konkurrens går hand i hand med olagligt beteende hos upphandlande myndigheter, säger Jan Rempala, BusinessEuropes expert på området.

Han syftar bland annat på skräddarsydda kriterier.

– Det allvarligaste är att längden på de administrativa processerna har ökat sedan försöket till reform 2014. Det får vi höra mycket från våra nationella medlemsförbund, säger han.

Jan Rempala pekar besviket på att upphandling från andra EU-länder nu är på lika låg nivå som när inre marknaden infördes 1992. Inre marknaden har alltså inte haft någon effekt alls på detta område.

EU-länderna kan bättre, tycker han.

– Det måste vara fokus på implementering och efterlevnad av befintliga regler.

Lovar bättring

Kommissionen tar i alla fall till sig av kritiken. Kommissionens taleskvinna Johanna Bernsel (som är svenska) säger till Tidningen Näringslivet att kommissionen accepterar revisionsrättens fyra rekommendationer.

Dessa är att förtydliga och prioritera målen bättre för offentlig upphandling, att täppa till luckor i insamlade data, att förbättra övervakningen, samt – det viktigaste – att fördjupa analysen av grundorsakerna till den dåliga konkurrensen och föreslå åtgärder.

Rapporten från EU:s revisionsrätt om offentlig upphandling

Under 2011-2021 halverades genomsnittet i EU från sex till tre för antalet företag som lämnade anbud i en upphandling. Upphandlingar där bara ett företag lämnade anbud nästan fördubblades till 42 procent. Visserligen minskade andelen något av upphandlingar med direkttilldelning, alltså utan anbudsförfarande, men låg på 16 procent, långt över målet på 10 procent.

Sverige klarade sig relativt bra på två områden jämfört med övriga EU-länder: Andelen upphandlingar med direkttilldelning var låg. Likaså var andelen upphandlingar med bara en budgivare låg jämfört med andra. Men andelen ensamma bud ökade från 7 procent 2011 till 14 procent 2021.

EU:s gemensamma marknad var inte särskilt gemensam. Bara 5 procent av kontrakten hittade leverantör i ett annat EU-land. Bäst klarade sig små länder med gemensamma språk med grannländerna, som Luxemburg, Irland och Belgien. Där gick 10 procent eller fler av kontrakten utomlands.

Sverige gav bara 3 procent av kontrakten till utländska anbudsgivare.

Och tvärtemot målsättningen minskade andelen kontrakt som gick till småföretag, både i Sverige och hela EU.

I Sverige har lägsta pris blivit det allt mer dominerande kriteriet för att vinna offentliga upphandlingar. Andelen har skjutit i höjden under tioårsperioden, från 50 procent 2011 till nästan 80 procent 2021. I Danmark var andelen 2021 bara 40 procent och i Nederländerna 25 procent.

Källa: Europeiska revisionsrätten: https://www.eca.europa.eu/sv/publications?ref=sr-2023-28