KINAS EKONOMI

”Kina snabbspolade sig in i åldrandet”

I ljuset av de miljontals tomma bostäderna blir den kinesiska ettbarnspolitikens konsekvenser nästan ironiska, skriver krönikören Marcus Björk.

Kinas ekonomiska mirakel brukar ofta förklaras med Deng Xiaopings marknadsorienterade reformer. Mer sällan lyfts däremot att den också är sprungen ur en demografisk engångsbonus. Samtidigt som de stora barnkullarna från 1960- och 70-talen trädde in i arbetslivet var barnen och de äldre relativt få. Denna gynnsamma åldersstruktur beräknas ha svarat för cirka 15–25 procent av Kinas ekonomiska tillväxt mellan 1980 och 2000. Kina hade, enkelt uttryckt, ovanligt många i arbetsför ålder i förhållande till försörjda.

”Färre barn skulle koncentrera resurser och därmed snabbare höja inkomsten per capita.”

Den kinesiska ettbarnspolitiken förstärkte dessutom utvecklingen. Kinesiska myndighetsuppgifter som publicerades 2013 angav 336 miljoner aborter och 196 miljoner steriliseringar sedan 1971.

Ettbarnspolitiken kan dock inte beskyllas för hela den demografiska utvecklingen med en åldrande befolkning. Fertiliteten hade redan fallit från 5,8 barn per kvinna 1970, till 2,8 i slutet av 1970-talet – under kampanjen ”senare, längre, färre”. Men även urbanisering, högre utbildning och stigande inkomster bidrog till utvecklingen – precis som i andra länder.

I Kina inväntade man däremot inte denna gradvisa demografiska utveckling. I stället valde kommunistpartiet att snabbspola den. Deng Xiaopings teknokrater, bestående av en grupp raketforskare under ledning av Song Jian, räknade baklänges från målet att nå 1 000 dollar i BNP per capita år 2000. För att lyckas ansåg de att befolkningen måste hållas under 1,2 miljarder, vilket ledde till slutsatsen att familjer måste begränsas till ett barn. Syftet var uttryckligen ekonomiskt: färre barn skulle koncentrera resurser och därmed snabbare höja inkomsten per capita.

Politiken gav landet färre barn att försörja när industrialiseringen tog fart. Men den avskaffade inte försörjningsbördan, den sköt den framåt i tiden och gjorde den brantare.

”Japan och Sydkorea visar dock att snabbt åldrande inte är unikt för Kina.”

Nu går de stora årskullarna successivt i pension medan de, delvis genom aborter och steriliseringar, artificiellt förminskade kullarna ska bära ekonomin.

Enligt UN World Population Prospects gick det år 2023 omkring 45 barn och äldre per 100 personer i arbetsför ålder (15–64 år) i Kina. Vid seklets mitt beräknas denna siffra ha stigit till runt 69, då man också beräknas ha en försörjningskvot i nivå med vad Japan hade 2023. Enligt FN:s mellanscenario beräknas Kina nå 114 äldre och barn per 100 i arbetsför ålder år 2100. Detta kan jämföras med Japans 94, Sydkoreas 112 och Sveriges 82. Kina ser därmed ut att få den högsta försörjningskvoten av dessa länder.

Japan och Sydkorea visar dock att snabbt åldrande inte är unikt för Kina. Skillnaden ligger i vid vilken ekonomisk utvecklingsnivå det inträffar. När Japan blev ett ”åldrat samhälle” 1994, med minst 14 procent av befolkningen över 64 år, låg landets BNP per capita på omkring 36 600 dollar. När Sydkorea passerade samma gräns 2017 var motsvarande nivå cirka 47 500 dollar. Kina nådde gränsen 2021 med omkring 20 800 dollar per invånare. Siffrorna är köpkraftsjusterade och uttryckta i fasta 2021-års priser. Japan hade därmed omkring 1,8 gånger och Sydkorea omkring 2,3 gånger så hög BNP per capita som Kina vid motsvarande demografiska brytpunkt.

”Kina har byggt för en generation som, med flit, aldrig föddes.”

Kina möter därmed en liknande demografi som Japan och Sydkorea, dock utan tillnärmelsevis lika höga inkomster. Enligt vissa uppskattningar är dessutom runt 70 procent av de kinesiska hushållens förmögenheter uppbundna i fastigheter. En sektor som byggt uppemot 90 miljoner tomma lägenheter och med bostadspriser som i reala termer fallit med omkring 23 procent från toppen 2021 till slutet av 2025 – i vad som är en pågående djup fastighetskris.

I ljuset av de miljontals tomma bostäderna blir ettbarnspolitikens konsekvenser nästan ironiska: Kina har byggt för en generation som, med flit, aldrig föddes.