”USA:s ambitioner med Grönland handlar om rymden”

Donald Trumps utspel om att ta över Grönland har skapat oro och ilska inom NATO. Skälen till det har angetts varit flera: kontroll av sjöleder, sällsynta jordartsmetaller och ett allt svagare Europa. Men bakom rubrikerna skymtar ytterligare en förklaring: Rymden. Det kan även komma att påverka Sverige och Esrange, skriver André Persson, på Svensk-Amerikanska Handelskammaren i Texas.

Många minns säkert det amerikanska presidentvalet mellan Bill Clinton och George H.W. Bush 1992, och uttrycket ”It’s the economy, stupid”, som myntades av Clintons kampanjchef James Carville. En travestering på det uttrycket skulle kunna vara ”It’s the space, stupid”, i alla fall när det gäller kampen om Grönland. Åtminstone om man får tro analytikern och ekonomen Pippa Malmgren, tidigare rådgivare åt George W. Bush.

Och hon är inte ensam. Forskare som Heather Conley och Whitney Lackenbauer pekar på samma sak: USA:s intresse för Arktis är inte ett infall eller en konstig nyck, utan en strategisk omställning. Rymden är den nya arenan för global makt, och norra halvklotet har blivit dess viktigaste geografiska fundament. Grönland är inte en avlägsen ö i Nordatlanten, det skall i stället ses som en av världens mest strategiska platser för att kontrollera satelliter, dataflöden och säkerhetsinfrastruktur.

”Grönland rymmer några av USA:s mest strategiska installationer.”

I en intervju med den brittiska Youtube-kanalen UnHerd påminde Malmgren om något som ofta förbises: NATO börjar med orden North Atlantic. Norra Atlanten har varit strategiskt viktig sedan alliansen bildades, men i rymdåldern har betydelsen förskjutits. Det handlar inte längre bara om ubåtar och sjöleder, utan om polarbanor, men också om så kallad Early Warning, satellitspårning och kontroll över framtidens rymdtrafik. Och att blockera Kina och Ryssland från att kunna ta del av detta.

Grönland rymmer några av USA:s mest strategiska installationer, inte minst Pituffik Space Base, tidigare Thule Air Base. Härifrån spåras ballistiska missiler och övervakas ryska och kinesiska uppskjutningar. Pituffik förser också det amerikanska missilförsvaret realtidsdata som är avgörande för landets säkerhet. Grönlands läge nära Nordpolen ger en unik siktlinje mot satelliter i polarbanor, något som ingen annan plats på jorden kan erbjuda. Det är också därför Arktis blivit en av världens viktigaste satellitkorridorer.

De flesta militära satelliter använder polarbanor, vilket innebär att de hela tiden passerar över Arktis. Regionen fungerar som ett trafiknav för global satellitrörelse. Early Warning sker i rymden, men bekräftelsen sker från marken, och den marken ligger ofta i Arktis. Om Grönland skulle förloras politiskt eller militärt skulle USA få en blind fläck i sitt missilförsvar.

”Kina kallar sig numera en ’near‑Arctic state’”

Den som kontrollerar markstationerna i norr kontrollerar också dataflödena från dessa satelliter. Det är således inte så konstigt att både Ryssland och Kina försöker stärka sin närvaro i Arktis, helt enkelt eftersom de vill åt samma strategiska fördelar.

Kinas ambitioner är särskilt tydliga. Landet investerar i arktiska forskningsstationer, satellitmarkstationer och egna polarbanekonstellationer. Mycket av detta är formellt civilt, men i praktiken handlar det om dubbel användning , teknik som kan tjäna både civila och militära syften. Kina kallar sig numera en “near‑Arctic state”, just för att legitimera sina anspråk på inflytande över de omloppskorridorer som USA är beroende av. I Malmgrens tolkning ser Washington Grönland som en nödvändig barriär mot kinesisk expansion i både Arktis och rymden.

Därför är ön inte förhandlingsbar. Grönland blir således en del av själva fundamentet i USA:s nationella säkerhetsarkitektur, en investering i framtida dominans.

”Debaclet kring Grönland har även bäring på Sverige.”

Genom att framtidssäkra sina arktiska och rymdbaserade tillgångar förbereder sig Washington för ett mer omstritt Arktis, en mer militariserad rymd och en värld där allianser inte längre är lika stabila som förr. Europa är en partner i NATO, ja. Men åratal av nedrustning, nedmontering av energisystem och politisk handlingsförlamning har gjort att USA helt enkelt inte litar på att dess gamla allierade klarar av att försvara en så pass strategisk nyckelpunkt. Området måste säkras, menar Trump.

Självfallet spelar även andra saker in. Grönlands fyndigheter av sällsynta ädelmetaller har sedan tidigare tilldragit sig kinesernas intresse, och för USA är det ett mardrömsscenario om Kina kunde bygga vidare på sin dominans inom den globala förädlingen av dessa metaller som danskarna inte har kapacitet att utvinna. Samtidigt söker Ryssland bygga upp sina militärbaser längs ishavskusten.

Men debaclet kring Grönland har även bäring på Sverige.

Esrange, beläget utanför Kiruna är Sveriges enda rymdbas och drivs av Svenska rymdaktiebolaget. I snart 60 år har anläggningen skickat upp sondraketer och stratosfäriska ballonger för forskning och tekniska experiment. I dag är Esrange en central nod för svensk och europeisk rymd- och atmosfärforskning , och en växande aktör inom satellitkommunikation. Esrange ligger på nästan samma latitud som Pituffik och Andøya i Norge. Det innebär att Sverige sitter på en av Europas få platser som kan kommunicera med satelliter i polarbanor, men också fungera som redundans till amerikanska system.

”Med möjligheterna kommer även risker.”

Som en del av Sveriges NATO-medlemskap integreras Esrange alltmer i alliansens rymdstrategi för att förbättra motståndskraften i kommunikations- och övervakningssystem. På så sätt kan Sverige komma att bidra till NATO:s arktiska rymdinfrastruktur. Det är både en möjlighet och en risk.

Esrange kan bli en nyckelresurs för NATO i Arktis. Genom att integrera anläggningen i alliansens rymdstrategi får NATO en robust backup till systemen på Grönland, särskilt om Pituffik Space Base skulle påverkas av politisk eller militär instabilitet. Det skulle också ge Sverige en tydlig roll som Critical Enabler i norr, med uppskjutningskapacitet, datahantering och tekniskt kunnande som saknas på andra håll i Europa. Ett tätare samarbete skulle dessutom öppna för bättre samordning av satellitkommunikation och underrättelser, något som skulle bli allt viktigare i takt med att ryska aktiviteter i Arktis ökar.

”Rymden kan bli nästa stora maktarena.”

Men med möjligheterna kommer även risker. Den stegrande konflikten mellan USA och Danmark om Grönland, har redan skapat sprickor inom NATO. Om Washington fortsätter att agera alltför ensidigt kan det bli en balansgång för Sverige mellan europeiska allierade och USA. Samtidigt gör Esranges strategiska betydelse anläggningen till en potentiell måltavla för ryska hybridhot vid en eskalering i regionen. Och om NATO:s interna sammanhållning försvagas så kan det också komma att påverka Esranges långsiktiga samarbeten och investeringar.

Därför är det bra om Sverige har en tydlig strategi för rymden och Arktis som också förenar industri, säkerhet och geopolitik med ett realpolitiskt tänk. Och en insikt om att rymden inte längre är bara är vetenskap och science fiction, utan också kan bli nästa stora maktarena.