Juristen: Nya EU-regler kan driva företag i konkurs – ”Kan ha trott att de gjort allt rätt”

Svenska företag kan stå inför betydligt hårdare krav när nya penningtvättsregler börjar gälla nästa år. Enligt juristen Carolina Stegman räcker det inte alltid att företagen själva anser att de gjort rätt – brister i rutiner kan leda till sanktionsavgifter på miljontals kronor. ”I värsta fall kan du bedömas som olämplig att bedriva verksamheten”, säger hon till TN.

Trots att penningtvättsreglerna funnits länge står svenska företag inför omfattande förändringar när EU:s nya regelverk börjar tillämpas nästa år. Det nya regelverket kan slå hårt mot landets företag, enligt Carolina Stegman, senior jurist på Stegmans juristbyrå.

– Det kan vara så att företag har trott att de gjort allt rätt men ändå tvingas de betala höga sanktionsbelopp, säger hon.

EU:s nya penningtvättspaket innebär att regelverket harmoniseras ytterligare inom unionen och börjar tillämpas den 10 juli 2027.

– Det kommer nog ta ett tag innan man har landat i hur den här harmoniseringen blir, för vi är ganska olika inom medlemsländerna. Men inom Sverige får företagen ställa in sig på att kontrollerna kommer att bli mer omfattande.

Redan i dag måste företag som omfattas av penningtvättsregelverket arbeta aktivt för att förhindra att verksamheten utnyttjas för penningtvätt. En central del är den allmänna riskbedömningen, där företaget ska identifiera och bedöma vilka risker som finns i den egna verksamheten.

– Man brukar säga att all typ av penningtvätt bara kan ske om det finns möjliggörare. Men möjliggörarna kan verka både medvetet och omedvetet – alltså att man inte ser att någon använder en för att tvätta pengar.

Den allmänna riskbedömningen ska sedan ligga till grund för företagets rutiner och riktlinjer.

– Den allmänna riskbedömningen är ett sammanställt dokument där företaget har gjort en analys av hela sin verksamhet och alla risker som är förknippade med verksamheten. Sedan behöver de utifrån den ha ordentliga rutiner och riktlinjer för hur de arbetar med de här riskerna. Och det ska i sin tur leda till konkreta åtgärder i den dagliga verksamheten.

”I värsta fall kan du bedömas som olämplig att bedriva verksamheten”.

Men problemet är att det i regelverket inte står konkret vad företagen ska ha i sin allmänna riskbedömning.

– I regelverket står det inte i detalj hur man ska göra, utan det är formulerat så att man också måste titta på beslut från myndigheterna och praxis från domstolarna.

För att drabbas av sanktioner behöver ett företag inte självt ha medverkat till penningtvätt. Brister i riskbedömningar, rutiner och dokumentation kan i sig vara tillräckliga för att en myndighet ska ingripa, enligt Carolina Stegman. Det innebär att ett företag kan få en varning eller en sanktionsavgift även om det inte går att visa att verksamheten faktiskt har hjälpt någon att tvätta pengar.

– I värsta fall kan du bedömas som olämplig att bedriva verksamheten. Många företag har sagt till mig: ”Vi har inte begått något brott, vi har inte medverkat till att ha tvättat pengar.” Men det handlar i grunden om att ha rätt dokumentation och rätt processer på plats.

Hon uppskattar att många företag känner till att det kommer ny lagstiftning nästa år, men att få vet hur de ska förbereda sig.

– Många företag skriver ihop egna små förklaringar och tror att det räcker. Där kan man tycka att myndigheterna skulle kunna bidra mer till att uppmärksamma företagen på vad som faktiskt krävs, i och med att det är ett så omfattande regelverk.

– I dag har myndigheterna en vägledande roll genom sina beslut, men det vore bra om de kunde arbeta lite mer förebyggande och ge mer vägledning. Det ligger inte alltid i myndigheternas uppdrag, så man kan inte nödvändigtvis kritisera myndigheten, men man kan ifrågasätta hur hela kedjan fungerar.

”Företag kan ha trott att de gjort allt rätt”.

Med nuvarande krav på företagen och den otydlighet som råder samt med det nya regelverket som ställer ytterligare krav kan det gå så långt att det till och med innebär konkurs för många företag, konstaterar hon.

– Det kan vara så att företag har trott att de gjort allt rätt och skrivit en egen riskbedömning samt egna rutiner och riktlinjer. Men vid en myndighetstillsyn kan man ändå tvingas betala sanktionsavgifter på flera hundratusentals eller miljontals kronor.

Även en betydligt lägre sanktionsavgift kan slå hårt mot ett mindre företags ekonomi, menar hon.

– Vad är det som säger att man har likviditet för det? Det utrymmet i likviditeten har man inte tidigare behövt ta höjd för. Men i dag måste man i praktiken också ha i beräkningen att man kan behöva ett större ekonomiskt utrymme om man får en sanktionsavgift. Det tror jag inte att många företag har.

– Det är inte bara stora banker som kan tvingas betala sanktionsavgifter, utan även väldigt många mindre bolag. Och det är inte säkert att de har de resurserna.

Hon menar att det finns flera delar i det nya penningtvättspaketet som går att ifrågasätta om det verkligen är den bästa lösningen.

– Man kan ifrågasätta om det hjälper att ha så omfattande krav på hur handlingarna behöver se ut. Är det verkligen rätt väg? Många företagare känner väldigt tydligt att de har ett risktänk och reagerar när de får en suspekt kund.

– Om man ställer krav på att små bolag måste ha så omfattande handlingar att det nästan är omöjligt att ta fram dem själv, utan att anlita juridisk expertis, då kan man fråga sig om lagstiftningen verkligen har träffat rätt.

Det har alltså nu till stor del blivit upp till företagen att läsa tidigare domar och förstå praxis för att kunna möta regelverket, menar hon.

– Många tycker att det är väldigt svårt att förstå domar och dra slutsatser av dem. Därför skulle det underlätta om regelverket eller instruktionerna var tydligare.