Utpressarna – så jobbar de

Plundring, korruption, bedrägerier ligger som en våt filt över företag som inlemmas i brottsliga nätverk. ”En utpressare väljer främst företagare som är rädda och lätta att påverka”, säger Johanna Skinnari, biträdande enhetschef, Brå.

Svenska företag infiltreras av personer med kopplingar till den organiserade brottsligheten. I många fall rör det sig om att skapa en fasad för att dölja olika former av brott, som kreditbedrägerier eller bolagsplundring. Illegal och legal verksamhet blandas, vilket gör det svårt att urskilja vad som är skumraskaffärer.

– Infiltration innebär att man kontrollerar centrala beslutsprocesser, helt eller delvis. Syftet är ofta att med brottsliga medel tjäna pengar, säger Johanna Skinnari, biträdande enhetschef på Brottsförebyggande rådet, Brå, som ger en bild av den organiserade brottsligheten vid ett webbinarium.

När kriminella sätter klorna i ett företag är det kapital som lockar i form av lager, inventarier och kontomedel, men det kan också handla om att ta över kreditvärdighet för att lättare kunna begå bedrägerier. Även kunder utnyttjas, eftersom de fortlöpande genererar intäkter till företaget. Bidrag kapas, kunder luras.

– Förutom pengar så genererar företaget även status och legitimitet, tillägger Johanna Skinnari.

Enligt henne så nästlar sig de kriminella in genom att framför allt köpa eller bilda nya företag. Andra tillvägagångssätt är utpressning, kapning av bolag eller att det finns en person på insidan av företaget som hjälper till.

Tre typer av utpressare

Brottsförebyggande rådet urskiljer tre typer av utpressare i sin forskning.

Den första gruppen benämns yrkesmässiga indrivare. De tar över befintliga skulder, men driver in dem med kriminella metoder. Personerna beskriver sig som professionella, ser sig som kronofogdar på de kriminellas marknad, som underlättar betalningar och affärer.

– De är noga med att inte dras in i något oseriöst, vill se bevis på att det är en verklig skuld som ska drivas in.

Den andra gruppen sorterar under namnet mindre kriminellt etablerade utövare. Här dyker förortsgängen upp. De tjänar pengar på utpressning, skuldindrivning och utfärdar böter för kränkningar som att personer inte släpps in på restaurang.

Den tredje gruppen, territoriella utövare, försöker få kontroll över en grupp av företag, som tillhör en viss etnicitet och verkar i ett specifikt område.

– Här finns exempel där utpressningen utökas till att även omfatta grossistleden, då den här gruppen är mer professionell än förortsgängen, säger Johanna Skinnari.

Riskerna att utsättas för brott ökar om företagare har kontakter med kriminella sedan tidigare. En betalning är ett tecken på att kriminella normer accepteras liksom framtida krav. Men även seriösa företagare drabbas. En intressant verksamhet, företagets status, pengar, resurser och ett attraktivt läge drar till sig kriminella blickar.

– En utpressare väljer främst företagare som är rädda och lätta att påverka. Så det gäller att markera från första stund, att man inte vill ha med det här att göra.

Infiltration svår att upptäcka

Infiltration är en brottslighet som är väldigt svår att upptäcka. Johanna Skinnari beskriver en grasserande tystnadskultur i drabbade företag.

En gnagande oro att skada varumärket, att anmälan inte leder till önskat resultat eller att handlingarna, exempelvis penningtvätt, inte uppfattas som brott gör att locket läggs på. I vissa fall kan det till och med vara så att företaget drar ekonomisk nytta av brottsligheten genom att köpa stulna eller svarta varor till lägre pris.

Många gånger fastnar informationen om brott inom företaget. Antingen vill ledningen inte se vad som pågår, eller så får man inte tillräckligt med information för att förstå omfattningen av problemet, enligt Johanna Skinnari.

– De signaler som tar sig i genom den ”våta filten” som ligger över verksamheten räcker inte för att ledningen ska agera.

Att något inte står rätt till i företaget visar sig på fler sätt, enligt Brå. Stor personalomsättning, svårigheter att behålla chefer som upprätthåller gällande regelverk och att tystnaden lägrar sig över vissa avdelningar är några vanliga exempel.

Och den som vill flagga för oegentligheter har det inte lätt. Klimatet är tufft. Utfrysning och karriärbestraffning förekommer.

– Det finns ingen hejd på vad som görs mot personer som avviker från rådande tystnadsnormer. Inblandade jobbar hårt för att upprätthålla tystnadskulturen, säger Johanna Skinnari.

Läs mer om tystnadskulturen: